Falkens funderingar 7 februari 2006 - om Backar
Vi backar bandet och ser över försvarslinjen.
Som trebarnsfar och vän med bollen(Honken sade stolparna är mina bästa vänner, jag känner bollen), så har min framgångsrika karriär varit kantad av bucklor, pokaler, diplom och en annan landskamp. Född på den östgötska slätten kom jag tidigt i kontakt med bollar av olika slag. Kokosbollar var tidigt min stora passion och jag vann snabbt en tävling i att mosa i mig kokosbollar. Det var ingen vacker syn dock och jag jämställdes med ett av traktens större suggor och fick ett litet band med en medalj kring halsen. Något om Skandinavien stod det också, ty det var förkortat till "SCAN". Jag fick åka en bilkortege också. Tyvärr hade de satt galler för just mitt fönster. Men bollar följde mitt liv och när jag så började spela fotboll, så dröjde det inte länge förrän tränarna såg min fantastiska talang. Jag lyckades inte träffa bollen överhuvudtaget första träningen, men fällde en hel drös med spelare på vägen fram till bollen och självfallet hamnade man som back. Högerback. Utrustad med en högerslägga av guds nåde, stolpade man fram på högerkanten. Ibland också på plan faktiskt. För det mesta satt jag på bänken. Eller på läktaren. När jag väl spelade var jag urtypen för en klassisk back. Orörlig, svårpasserad eftersom jag använde kraftfullt våld och md en passningsprocent som sällan översteg 10%. Med tanke på att jag knappt rörde bollen mer än sju gånger per match, så prickade jag rätt medspelare varannan match ungefär. Mina inlägg var ofta pricksäkra och det svar svårt att lokalisera bollarna i den skog bakom målet som inläggen ofta hamnade i. Att vara back är ingen lätt uppgift. Jag har fått omvärdera Roland Nilssons insats flera gånger. Från oduglig som han var efter straffmissen mot Barcelona 1986 till nåja efter inlägget till Kenneth 1994.Det är mycket att hålla reda på. Oftast har du först och främst två fötter. På dem två skor, som snillrikt är utrustad med dobbar. Min första match spelades dock i halksockor och det gick inte så bra. När jag väl hade konstaterat att det satt dobbskor på fötterna slängde man in en boll också. Då såg jag slutet på karriären.
Min sambo menar att karriären kan väl inte sluta innan den ens har börjat. Slutet kom dock en vecka senare, när min tränare nämnde på träningen att det skulle bli backträning följande vecka. Jag kände mig stark, snygg, sportig och såg min framtida chans. Döm av min förvåning när resten av laget körde två mål och undertecknad fick kånka drickabackar in till kafeterian. Att vara back är aldrig lätt.
Det har dock varit intressant att följa backspektaklet i Gunners. Helt plötsligt hade vi 8 backar borta. Jag kan inte ens räkna till åtta. Jag kom till sju en gång, sedan förstod jag att nästa siffra kunde vara åtta och slutade abrupt och gick i kloster. Nunnekloster.
Something is rotten in the Maginot-line, sade Wenger troligtvis. För här föll backarna av pinn.
Det började med Ashley Cole. Trött på diskussioner om hans commitment för klubben, intensiva flört med Chelsea och Real Madrid, ville han för mycket och skadade fossingen.
Det fortsatte med Gaêl Clichy, som likt en Dingo på vift, plöjer upp och ned för kanten. Oftast utan boll. Wenger sade till Clichy"You have to be cool, Gaêl", men Clichy trodde "You have to be Cole" och skadade sig på samma sätt.
Nästa ut för räkning, eller rakning var årets tombolaboll, Pascal Cygan, som bröt ihop efter att en journalist trodde att han var Peter "life-long-red..sorry blue" Kenyon. Cygan är i kraftig förnekelse och sitter likt Bröderna karamazov nu i ett högt torn oich grubblar.
Kolo Touré och Emmanuel Eboué spelar upp till dans i African Nations Cup och är borta ett tag till. Eto'os miss var smärtsam för Kamerun, men Barcelona applåderade hela dagen.
Ralph Lauren klev av catwalken för någon vecka sedan med knäproblem. Själv tror jag att Ralph inte riktigt kommit tillfreds med sin frisyr. Kraften sitter i håret, sade Simson.
Kerrea Gilbert, 18åring och en vinthund på kanten, var nästa spelare ut. Synd och skam, eftersom Gilbert nu kunde ges ett riktigt elddop.
Gamle Spursaren Campbell klev in på planen igen. Klart Wenger vet vart han har varit. Sol har softat, pratat ut om svåra tider. Ibland händer det att Sol blir pinsamt medveten om att han faktiskt en gång tillhörde Spurs och då får han en depression. Sol kan ha fått sig en pik av Teddy Käringham innan match och det är klart grabben deppar ihop då. men nu är solen åter uppe i skyn och lyser emot dig och skänker dig lugn och ro.
Åtta backar på skadelistan eller borta från spel gav oanade talanger. Mathieu Flamini, som är den ende sydfransos som förmodligen inte fixar tre dutt med en plastboll, gick ned på en backplats och jag tror att han kan vara ett mycket bra alternativ. Aggressiv, ettrig och frenetisk som få. Som en geting. Problemen kommer när han skall slå inlägg. Upp med fångstnäten. Akta Islington Town Hall. Det finns en stor möjlighet att WHL kommer att få se en boll också. Nu är i och för sig den publiken van vid att se bollar komma inkastandes till arenan, eftersom Spurs normala träning samlar hela traktens ungar utanför arenan för att plocka bollar. "Look, Ledleys ball." "Look, Robbie Keanes ball". Bissen Larsson gör ett krampaktigt intryck dock. Tänk när han skall få spela på sin normala position på mitten av mittfältet, men hej, där dök Diaby upp.
Sedan dök Armand Traoré upp. Från var då? Värvad i somras som en ny stor stark fransk backtalang och så helt plötsligt borta. Så dök han upp i B-laget. Känns lite som Kaspar Hauser. Ingen visste var han kom ifrån heller. Det finns dock teorier om var grabben har varit. Han kan ha stoppats när han skulle få inresetillstånd. "What's your name,son? Traoré? Going to Gunners? Noway, son. The only Traoré I know is Djimi Traoré, and Wenger would never buy him, because he sucks. " Stopp således.
Ett annat alternativ är att han gick av vid fel busshållplats och gick in på WHL. Antingen drabbades han av svår chock och mental trauma när han såg den mediokra klassen på spelet alternativt så höll Spurs kvar honom eftersom han höjde snittet i klubben både spelmässigt och mentalt.
Ett fjärde mer troligt alternativ är att alla papper inte vara klara vid övergången. Men Traoré skall bli intressant att följa.
Ryan Garry är en annan back, som kollegan Nilsson gjorde mig uppmärksam på. Ryan Garry lever ett stilla liv i reservlaget och är aldrig utlånad. Ofta skadad dock, men Wenger och Banfield har höga förhoppningar om honom verkar det som. Garry är inte bara tvåbent utan kan springa snabbt med fötterna brett isär, vilket är en talang som förmodligen håller honom kvar i laget. Garry? Lite smålik Garry Glitter Sundgren.
Det schweiziska MontBlanc-massivet Djourou och Senderos har nu kamperat ihop i mitten några matcher och det har faktiskt sett lovande ut. Djourou har en bra känsla för markering och Senderos har kanske använt sin "Drogba Voodo doll", alternativt har han stuckit en jäkla massa nålar i Djourou, ty han är ju ivorian i grund och botten. Tyckte lill-Johan såg ut som en nåldyna och Senderos såg väldigt väldigt skyldig ut.
Säsongen i övrigt är en stor Spurssäsong: Vi hankar oss med i ligan och åker ut i cuperna internt innan man ens har hunnit fylla på barnens saftglas. Det enda som skiljer oss från Spurs är Europaspelet. Arsenal har något som Spurs inte har införskaffat ännu. En resebyrå som kan boka biljetter till det europeiska fastlandet. Jag kan se hur paniken sprider sig på WHL, när man nu inser att det eventuellt blir UEFA-Cup eller Intertotocup till sommaren eller hösten och man måste svara på svåra frågor om flygbiljetter till Makedonien och om spelarna har pass. Var ligger Tallin, Oslo och Lille?
Fast det kanske blir som det brukar bli. Kramp och man rasar till den tionde plats som man bokade in när säsongen började.
Vi har fått tre nyförvärv. Två av dem har gjort avtryck i den gunnerska folksjälen redan. Adebayor med ett riktigt mikrofonkrull gjorde mål i debuten och kan bli riktigt rolig att se på. Lite tyngd och en spelare som Gunners saknat länge. Många förståsigpåare har ju antytt att den nya anfallsstilen är långa, kraftfulla spelare och då kan man inte slänga in 120cm Reyes eller 40kilo van Persie. Abou Diaby klampar runt på mittfältet och tacklar allt han ser och hör. Gillar sånt. Fullständigt orädd utan respekt för motståndarna. Skulle vilja se vad en Roy Keane hade gjort med honom på en match. Ätit en bit av hans skulderblad? Knä i skrevet eller en klassisk Essien? Theo Walcott tyckte jag lite synd om häromsistens. Nu satt han äntligen på bänken. Kunde inte Wenger skickat in honom? Det hade dock varit lite taskigt med avseende på rekordet. Gerry Ward var 16 år och 321 dagar när han debuterade mot Huddersfield 1953. Walcott hade varit 16 år och 323 dagar. Hade nästan varit oschysst. Walcott blir intressant att följa. Hoppas det finns mer bakom pannbenet än andra yngre engelska talanger som kommit till storstaden. Trro nog Wenger sätter både munkorg och betsel på Walcott.
Vi avslutar dagens funderingar med att vänta in Thierry Henrys nya avtal. Fyra nya år skulle smaka både fisk och fågel. Som jag skrev häromsistens; Karln har gjort nitton mål i år och jag tycker inte hans säsong har varit något vidare. Hyfsade krav man har, men det kan ju bero på att man var back i ett tidigare liv och ingen forward.
