Falkens Funderingar: 12 April 2013: Om Norwich och Heini Hemmi
Jag kommer ihåg namnet Robert Rosario. Å Robert Fleck.
Framför allt minns jag en match mellan Norwich och Liverpool en gång i tiden. Det borde ha varit 1990/91. Hysén var sista man i Liverpool och Robert Fleck fick bollen i mittcirkeln då hela Liverpool låg och tryckte på. Hysén gick på, Fleck tunnlade honom och sprang mot Grobbelaar. Göteborgs-Glenn löpte inte ens efter. Gör man 18 sekunder på 100 meter är det inte lönt. Fleck avgjorde matchen och jag jublade naturligtvis. Min polare i soffan bredvid satt moloken och petade sig i näsan med en grilltång. För han var Liverpoolanhängare och just idag fyller han år. Grattis på honom. Men samtidigt är det mycket hans fel att jag avskyr Liverpool över allt annat. Alla hans tråkningar under 80-talet gjorde att hela magsäcken vände sig ut och in och när Michael Thomas avgjorde 1989, så vägrade han prata med mig på två veckor. Jag tror dock att jag har varit mer i Liverpool än vad han varit. Med min dåvarande tjej åkta jag till Wales och av någon outrundlig anledning, så hamnade vi mellan två tågbyten i Liverpool. Klockan var halv sex på morgonen och jag satte mig med min ryggsäck och lät tjejen sova. Jag satt och vakade som en hök. Inavlade Scousers. Hörde jag inte banjospel och såg jag inte två utstående öron? Så kom det tre grabbar mot oss. Jag tog fram min bibel och mitt kors och skrek "Vik hädan, ni djävulens ryttare. Ni skall inte komma nära oss". Typ så. Men grabbarna tittade på oss och jag fick en halv kebab. Sedan gick de.
Jag minns det som igår. Den halva kebaben är det mest positiva jag kan hitta om Liverpool. Faktiskt är det lite mer positivt än Beatles. Jag kan inte se på Ringo och grabbarna och inte höra när de pratar. De låter och ser ut som Gerrard. Allihopa.
***
Åter till Norwich. 1995 var jag i London på genomresa. Jag slet hund på ett företag i Tyskland och hade en begynnande mustasch. Jag hade varit så länge i Tyskland att jag långsamt började tycka att kulstötning var charmigt och bristen på täcka damer hade gjort att jag hade en bild på Astrid Kumbernuss under sängen. Men jag var i London på genomresa mot Irland och naturligtvis blev det fotboll. Gunners spelade och jag åkte ut på vinst och förlust. Som tur var så hittade jag en fader som ville bli av med en av sina årskort och Gunners-Norwich var ett faktum. Matchen slutade 5-1 denna dagen och det jag minns mest var John Hartsons mål. Han var kung denna dag. Fast när man ser laguppställningen, så inser man att Gunners hade lite att bygga på efter att Graham fått sparken. Gubben gödslade med mittbackar och med Bould, Adams, Morrow och Hillier, så fanns fyra på planen och Keown på bänken. Rätt osannolikt att grabbarna gjorde fem mål. Glenn Helder var en frisk fläkt dock. Målvakt var Vince Bartram. Vem?
***
Någonstans kan jag tycka att det är ganska så symptomatiskt att Adebayor - världens mest äregirigaste spelare - sparkar ur Tottenham ur cupen. Men mot Basel? Kära hjärtanes. Ett schweiziskt lag? Å det finns Gunnersfans som är oroliga för att Spurs skall komma före oss i ligan. Möjligtvis, men bara möjligtvis, så hade Spurs haft en sportmössa om Basel haft med den 160 långe Heini Hemmi som målvakt. Om ni inte minns honom så var han världens bäste storslalomåkare på 70-talet. Han karakteriseras med 2 meter långa skidor, en stor mössa och ett stort skägg. Ungefär som att se en Orangutang åka utför. Det är ungefär lika kasst som om ett premier League lag skulle förlora mot lag som ..ja vad skall vi ta..leta.leta ...typ Bradford. Eller Blackburn. Riktigt uselt helt enkelt. Att sedan Europa League är en cup där man tar förlorarna från Champions League och de som inte lyckats ta sig till Champions League gör också cupen högkarätig. Ungefär som den gamla klassiska Anglo-Italian Cup som gick på 80-talet där storheter som Oldham mötte Cesena.
Men grattis, Spurs. Som vanligt överraskar ni. Inte.
***
Wenger berättar om Arshavin på hemsidan. Är det någon spelare som jag tycker att Wenger har felbehandlat, så är det ryssen. Han är värd ett bättre öde. Jag tycker inte att han är en ytter, lika lite som Podolski är det. Men Wenger vägrar ge efter för sin filosofi och då spelar han vänsterytter. Jag misstänker att det kommer ifrån en gammal fråga från Wenger. "How is Arshavin?" Svaret kom "What do you mean? The russian" "Yes, how is the russian". Då tänkte någon till och sade "The russian? Well the russian is very left-wing oriented" Å då blev han vänsterytter. Arshavin är en av de mest goonerska-spelarna det senaste decnniet. Så snabb i omställningen, en sådan drivkraft framåt och så härligt oberäknelig. Jag tycker det är en klar miss att han inte fått mer tid. Faktiskt. För alltid en hjälte.
***
Imorgon skall det grillas kanariefåglar. Rosicky har råkat kleta tigerbalsam i kallingarna och verkar vara ur spel. Wilshere och Walcott är åter och jag undrar var Podolski har gömt sig? Var är tysken? Senast satt han på bänken. Stod det i alla fall. Fast jag tror att det var en docka som satt där. Rörde han på sig någon gång. Hoppas tysken snart är åter i spel. Han behövs.
Norwich skall vara kanonmat.Allt annat än en klar seger är illa. Så nu kör vi.
