Gästkrönika: Vi får vänta lite till
Erik Gollne tror i slutändan inte på så stora överraskningar i Premier League den här säsongen heller, men om Chelseabygget börjar vackla kommer Benítez, Ferguson och Wenger att stå redo med sina hackor likt östtyskarna när Berlinmuren föll.
“This city has two great teams - Liverpool and Liverpool reserves.”
Mitt i en tid av karga höstvindar, pajkastning av ledare inom klubbar och fiffel ser vi en engelsk fotboll som inte håller annat än världsklass så här långt in på säsongen, medan den italienska ligan fortfarande är bakfull efter deras mutskandal. Den spanska ligan verkar matcha den engelska efter årets europeiska cupframgångar och där ser jag en liga där de påstådda mittenlagen har öppnat oerhört starkt och spelar som på Anabola Steroider. Detta är givetvis underbart och kul för ligan och fotbollsfans hela världen över. Det finns en dynamik i årets Premier League som inte har funnits förr. En liga där Liverpool, Manchester United, Arsenal och nu senast Chelsea har dominerat i flera decennier har nu kommit att bli en liga som Portsmouth toppade efter fem omgångar. I år känns det, så här långt, som att alla lag kan slå alla. Men frågan är vilka som kommer att vara topp fyra i maj?
Jag tänkte skriva en införkrönika före säsongen och precis som alla andra gissa eller tro vilket lag som skulle få lyfta den otroligt anrika Premier Leaguebucklan i år. Jag ångrade mig och tänkte, jag skriver en om varför denna säsong blir lika tråkig som dom föregående två istället. Vilka kommer få lyfta bucklan säsongen 06/07? Säsongen som skulle vara den jämnaste på länge. Jag har svaret och det blir inte roligare än det har blivit dom tidigare två åren.
Skittrist tänker några ännu en förståsigpåare som fegar ur och säger att Chelsea vinner. Vad ska man säga undrar jag och menar att så länge Chelseaspelarna är kompisar finns det inget lag som rår på dom över 38 omgångar, inte i år heller. Det är nämligen så att trots världsnamnen är den egentliga styrkan moralen i deras skrytbygge. MEN, det är även det som är deras svagaste länk. Jag tror att om det går illa för Chelsea och det blir tre-fyra matcher utan tre poäng för dom blåa från London börjar stjärnspelarna på bänken undra, varför finns inte vi på planen? Då börjar bygget vackla. När det gör det kommer alla tränare stå där. Stå där med en hacka likt östtyskarna gjorde när Berlinmuren föll. I spetsen kommer tre tränare stå. Jag garanterar att vid första spricka kommer Arsène Wenger, Sir Alex Ferguson och vår egen Rafael Benítez börja hacka, hugga och le.
Tro mig dom kommer att få le. Dom kommer att få hugga. Dom kommer att få hacka. Problemet ligger i att dom inte kommer att få göra det denna säsong. Det beror på att dessa tre lag har för många svagheter denna säsong. Jag börjar med laget jag har minst kärlek för och det är med glädje jag pekar ut Manchester Uniteds brister.
Problemet som Man U har denna säsong ligger längst bak och det såg vi inte minst mot Arsenal. Uniteds försvar blödde som ett öppet sår och om inte offensiven funkar, då funkar inte Man U. Dom är för offensivt beroende av Rooney och Ronaldo. Saha har öppnat helt fantastiskt och såg precis som United oslagbar ut efter tre omgångar. Tyvärr för dom tror jag försvaret är för dåligt för att det ska bli mer än en tredjeplacering i år.
Arsenal är enligt mig i sina bästa stunder ett av världens roligaste lag att titta på. Kanske är dom roligast. Dom där andra stunderna är det som fäller Gunners i år. Det sägs att om Arsenal möter ett spelande lag så vinner dom för då kan dom spela ut. Sånt får mig att le. För vilka förutom United och Tottenham kommer att försöka att spela ett konstruktivt spel mot Arsenal? Jag har svaret, inga andra. Arsenal kommer att köra över dom lagen som är för dåliga och inte orkar spela destruktivt och hålla tätt mot dom i 90 minuter, som Sheffield United senast exempelvis. Men alla andra lag kommer Arsenal ha problem med. Chelsea och Liverpool är tack vare ligans två bästa tränare mästare på att spela, låt oss kalla det, ekonomiskt. Det är så man besegrar Arsenal, med ett taktiskt spel och full koncentration över 90 minuter. Det kommer att bli mycket 1-1 och 0-0 på Emirates i höst.
Med vind i seglen kan Arsenals sprudlande fotboll ta dom hela vägen, denna säsong blir det mest stiltje och det räcker till en fjärdeplats och Europa nästa säsong. Det ska sägas att i Europa kan deras gladfotboll räcka väldigt långt.
Det tar oss till ett lag som i går hyllade den möjligtvis störste i klubbens historia. Det var nämligen då den 29 september 2006 25 år sedan Bill Shankly dog och ett rött hav av supportrar minns mannen som revolutionerade engelsk fotboll. Denna säsong kommer Liverpool precis som förra att komma igen efter en knackig start. Det kommer att gå snabbare än förra året att få upp ångan men tyvärr kommer det röda maskineriet inte hinna denna säsong heller.
Sissoko kommer få sitt internationella genombrott och att kalla honom den nya Vieira börjar bli uttjatat, för mig är han mer än så. Han är den enda Sissoko. Vieira 2.0 om man så vill. Liverpool har ett lag som fortfarande är relativt orutinerat och har inte samma tyngd som Chelsea, än. Man trevar helt enkelt lite för mycket och när Gerrard försvinner ur matchbilden kliver ingen annan fram på det sätt som behövs för att vinna ligan, än. Det största problemet Liverpool har är att man kort sagt är för ojämna. Det är för många dalar och även fast dom kommer vara färre denna säsong är det faktum att dom finns där det som gör att vi inte räcker ända fram denna säsong heller. En andraplats är trots allt ett bra resultat och ett som Rafa garanterat är nöjd med. Det vi supportrar vet är att Liverpools tid är stundande och med hopp i sitt hjärta kan man gå genom vind, storm, mörker och regn, och man går aldrig ensam.
“Above all, I would like to be remembered as a man who was selfless, who strove and worried so that others could share the glory, and who built up a family of people who could hold their heads up high and say, 'We're Liverpool'.”
– Bill Shankly
