Månadens Supporter
Har varit skribent på Svenska Fans i fyra år, gillar att vistas östra övre Stå på Råsunda och trivs när Paolo Di Canio häcklar bortapubliken.
En presentation av olika West Ham supportrar som ger oss en liten möjlighet att lära känna de personer som är medlemmar i West Ham fans Sverige. Här kommer supportrar som varit anhängare av West Ham en lång tid eller kort tid och som är av olika ålder och kön att synas. Hoppas ni får ett nöje av detta.
"Jag började skriva på West Ham-sidan på Svenskafans under vårvintern 2003. Körde sedan sidan själv ett tag, sedan kom Harald, Dicks med flera så att vi nu har en mycket bra redaktion, ingen glömd. Annat sportintresse innefattar handboll i en av Sveriges mest kända klubbar, Hellas, från Stockholm. Har spelat själv i över tjugo år från pojknivå till division 1, är numera bara inblandad i styrelsearbete i Hellas på olika nivåer.
Fotbollsmässigt har jag haft årskort på östra övre på Råsunda i ett antal år, så ni kan själva räkna ut vilket svenskt lag som finns i mitt hjärta" berättar Erik Gravenius från Kista, Stockholm.
Nickname på forumet
Vic Keeble (forward som bidrog till att Hammers gick upp i högsta serien efter säsongen 57-58. Han gjorde 49 mål på 80 matcher för West Ham).
Antal år som jag har varit West Ham Supporter
17
Varför jag håller på West Ham?
Allra först i början blev det nog West Ham som en protest mot de så kallade storlagen från andra delar av London. Sedan gjorde ju första (och hittills enda matchen) på Upton Park saken klar. Ju mer jag sett och framför allt läst om West Ham, desto mer har kärleken växt. I dagsläget är det väl en halvmeter West Ham-litteratur som står genomläst i bokhyllan. Dessutom tycker jag att West Ham har bäst supportrar, inga divafasoner som kanske vissa klubbar från norra och västra delarna av London har. Vi som håller på West Ham har fortfarande saker att längta efter, Premier League-segrar till exempel.
Första live match med West Ham
Mot Sunderland den 24 oktober 1999, 1-1. Kevin Phillips gav Black Cats ledningen, Trevor Sinclair kvitterade i 89 minuten. Vi satt på West Stand upper mot bortaklacken. Roligaste ögonblicket var när Di Canio visade fingret för Sunderland-klacken i samband med en hörna. Att bortafansen blev lite upprörda är ingen överdrift. Den matchen befäste min kärlek till West Ham för gott.
Antal live matcher med West Ham
2, West Ham-Sunderland i oktober 1999 samt Tottenham-West Ham i november 2005, båda slutade 1-1. På White Hart Lane satt jag inte i Hammers-sektionen, vilket gjorde att jag fick lägga band på mig när Anton Ferdinand kvitterade mot slutet. (Erik, har du förträngt att du satt på Tingbergsvallen i Kungsbacka i somras och såg Hammers få stryk mot sillstryparna i pyjamasdräkt!?")
Min bästa match jag sett live eller på TV med West Ham
Svår fråga att svara på, Hammers har ju bjudit på många höjdare genom åren. Den som sticker ut för mig personligen är nog kvalfinalsegern mot Preston 2005. Att få uppleva det på ett packat O’Leary’s tillsammans med en massa Hammers var stort. Sedan var ju första (och hittills enda) matchen på Upton Park en stor upplevelse.
Första favorit spelare i West Ham
Billy Bonds, det var honom jag hörde talas om först.
Favorit spelare genom tiderna i West Ham
Trevor Brooking. Han är för mig den som bäst symboliserar det som West Ham står för. Han tillbringade hela sin karriär på drygt sjutton år i samma klubb och stod för en teknisk, sevärd anfallsfotboll. Får mig att tänka på en strof ur en Hammers-sång, ”we play with a smile, ’cause that’s the West Ham-style”. Att han också var villig att hoppa in som tränare under våren 2003 och nästan klarade oss kvar säger väl allt om hans West Ham-hjärta.
Största West Ham upplevelse
Efter att ha fått genomlida två år i läskligan måste jag säga kvalsegern mot Preston, tillsammans med alla andra Hammers på O’Leary’s Götgatan, bland andra Ekavall och Tudorhidan. Vi stod och skrålade ”Bubbles” ihop.
West Ham upplevelser i allmänhet
En sak som jag upptäckt genom åren verkar vara att det finns många supportrar till andra lag, som även har lite positiva känslor för West Ham, förutom Millwall-supportrar. Ett exempel är min Spurs-bror som får gåshud av Bubbles vid avspark. Kan kanske bero på att vi aldrig sett som något hot, eller att vi traditionellt (tills denna säsong) alltid försökt spela underhållande och offensiv fotboll.
Det bästa med West Ham
Vi har klarat oss från divafasoner och varit ett gäng med stark lagkänsla och många krigare (undantaget stora delar av innevarande säsong). Jag håller också våra fans för de bästa i serien (i alla fall i medgång), i hård kamp med Pompeys. När ”Bubbles” rullar runt får jag gåshud och en klump i halsen. Gillar att vi sjunger och stöttar, även när det går emot, bara spelarna kämpar.
Vår ungdomsverksamhet är det få som slår historiskt sett. Sedan är det fasligt tråkigt att de försvinner från klubben så ofta.
Det värsta med West Ham
Att vi haft så svårt att etablera oss i högsta serien. Det här upp- och nedflyttandet tär på supportrarnas nerver. Sen vore en större arena en hit. Vi skulle utan problem kunna fylla en 50000-platsersarena. En större arena skulle också ge oss bättre möjligheter (inkomster) för att etablera oss på allvar i Premier League.
Min dröm när det gäller West Ham är…
...att vi vinner Premier League, alternativt upprepar FA-cup segern från 1980. En annan dröm vore att få tillbaka alla Hammers i förskingringen, det laget vore kul att se.
West Ham dröm 11 samt 5 avbytare och manager
Det är knepigt att ta ut en dröm-11. Det finns ju ett otal spelare man vill ha med, men här kommer mitt förslag i alla fall:
John Lyall, manager
Phil Parkes i mål
En backlinje bestående av:
Ray Stewart
Alvin Martin
Bobby Moore
Frank Lampard Sr
På mitten hittar vi:
Billy Bonds
Trevor Brooking
Alan Devonshire
Mark Ward
Längst fram spelar:
Frank McAvennie
Tony Cottee
Avbytare:
Martin Peters
Geoff Hurst
Paolo Di Canio
Vic Keeble
Ludek Miklosko
