Reseberättelse från Wembley
Att få se Shrewsbury Town spela på Wembley var inget jag trodde var möjligt. Men eftersom laget tagit sig till playoff-final mot Bristol Rovers var det inget annat att göra än att åka över till London
Bristol Rovers – Shrewsbury Town. Playoff-final 26 maj 15:00.
Jo, det var sant. Jag skulle få se Shrewsbury Town på Nya Wembley. Efter en snabb överläggning med familjen efter Shrews oväntade seger borta mot MK Dons bokade jag flyg med Ryanair. Matchbiljetten fixade min vän Martin Berry. £44 kostade dyrgripen och plasten var på rad 23 på kortsidan. Det visades sig att det var kanonplatser.
Fredag 25 maj
Så var det dags. Tog bilen de 6 milen till Göteborg/Säve flygplats, parkerade och checkade in ryggsäcken. Slog mig ned och njöt. Kom snabbt i samspråk med två engelsmän som upptäckte min vackra Shrews halsduk. De tyckte det var otroligt att det finns svenskar som håller på Shrewsbury och som åker över för att se laget på Wembley. Själva höll de på Arsenal och West Ham, vilka gloryhunters. Kl 10:20 lyfter Ryanair med destination Stansted. Lutade mig tillbaka och njöt av den 1,35 tim långa flygresan. Efter att stått i kö vid passkontrollen och blivit törstig, avnjöt jag helgens första Ale på flygplatsen. Belåten letade jag upp den buss som skulle ta mig till Chelmsford där byte väntade till nästa buss som tog mig till slutdestination, Basildon där jag skulle bo hos Martin och Carol Berry, två mycket stora Shrews fantaster och vänner.
Eftersom jag var tidig letade jag upp en pub och avnjöts dagens andra Ale. Sedan tog jag lokalbussen ut till ett område i Basildon som heter Chaveldon, där familjen Berry bor. Vädret var fint och efter en kvällsmåltid satte Mr Berry och undertecknad sig i trädgården med varsin Ale och pratade om lördagen match på Wembley. Eftersom det var fredagskväll var alla trötta och med spänd förväntan gick alla till sängs förhållandevis tidigt.
Lördag 26 maj
Vaknar 04:50 av att duvorna vandrar omkring på tacket och för ett herrans oväsen, kan inte somna om utan börjar genast tänka på att jag senare på dagen skall få se Shrews på Wembley. Det är inte utan att man förstår varför man inte kan sova. Kl 07:00 är det full aktivitet i huset. Efter en stadig engelsk frukost med allt vad det innebär det, är det dags att börja göra smörgåsar att ta med till Wembley. Vi har fått redan på att priserna på mat och dryck är hutlösa på Wembley och det stämde verkligen.
Vid kvart i nio kommer tre andra vänner från Shrewsbury in genom dörren, Mark med fru Angela och Barry. Efter lite artighets utbyte är det dags för dagens första Ale. Det sägs att om man skall orka en hel match måste man vara noga med att dricka ordentligt, och vi lämnade inget åt slumpen. Kl 10:45 kom en buss för 24 pers som Martin hade hyrt för det låga priset £10 per person och hämtar upp 12 av oss, Stämningen var på topp.
Bussen styrde mot en lite by utanför Billericay där ytterligare 12 personer äntrade bussen efter några lagfoton. Stämningen var på topp och alla, och då menar jag alla stämde in i sångerna. Detta var verkligen en familjefest där den yngste var 5 år och Maureen med sina 73 år äldst. Hon var granne med Martin och Carol och var en riktig sportfantast, fast efter makens frånfall för fem år sedan hade det inte blivit några live föreställningar. Hon visade sig vara en mycket trevlig dam. Det var underbart att se alla uppklädda i blue and amber. Trafiken var som vanligt i England tätt men flöt trots allt på bra och man visade varandra mycket större hänsyn än vad jag var vid från Göteborg.
Strax innan 13:30 dök en mäktig siluett upp, WEMBLEY. Efter att 1983 varit på ”gamla” Wembley fick undertecknad en tår i ögat. Detta fotbollens mecka var en otroligt vacker syn. Då undertecknad gick på kryckor efter en fotledsoperation fick bussen köra hela vägen fram till arenan där vi släpptes av. Vi möttes av tusentals av fans från båda lägren och stämningen var hög. Vi vandrade runt Wembley och bort till statyn av Englands främste fotbollsspelare, Bobby Moore. Många ville ha sitt foto tagit vid statyn.
Vi pratade med både andra Shrewsfans och även flera Gasheads från Bristol. Alla var mycket trevliga och alla var övertygade att just deras lag skulle ta steget upp till League One. 45 minuter innan äntrar vi helgedomen och letar oss till våra plaster. Om Wembley var imponerande från utsidan var det inget jämfört med insidan. Vilken arena, jag bara njöt och insup atmosfären. Om det var något man kunde klaga på så var det toaletterna, Visst fans det många, men med den gamla hedliga pissrännan borttagen blev det fort kö och då var det bara 62 000 åskådare som tagit sig till Londons nordvästra delar. Hur ser det ser ut när det är fullsatt ville jag inte tänka på.
Träffande många vänner från Shrewsbury och dom tyckte det var otroligt roligt att jag tagit mig till Wembley.
När klockan närmades sig 14:45 började jag att bli nervös, Lagen kom in och presenterades på sedvanligt vis, det visar sig Luke Jones skadat sig på uppvärmningen och Ben Herd fick börja matchen från att inte ens varit ombytt. Sedan stämde 62 000 upp i God save ……….. . Vilken ljudkuliss.
15:00 kickoff. Bristol Rovers i sina klassiska blå och vita schack rutiga tröjor mot Shrews i reservstället a la Milan.
15:03 byter jublet ut hos 23 000 salopians, Derek Asamoah gjordes ned på högerkanten på offensiv planhalva. Marc Tierney lyfte in perfekt frispark och vid straffsparken kom Stuart Drummond löpande, upp i luften, lätt tusch och bollen gick in lågt till höger om Rovers målvakt. Jag fick nästa nypa mig i armen för att förstå att detta var sant, Shrews hade tagit ledningen och var dessutom det första ligalaget att göra mål på nya Wembley.
Matchen böljade fram och tillbaka och båda lagen skapade flera halvchanser. Tyvärr kvitterade Rovers in den 20:e minuten genom Walker på ett inlägg från vänsterkanten, Tyvärr får vår kapten Richard Hope ta på sig målet, då han tillätt Walker först back ifrån Hope i straffområdet, sedan löpa framåt och hinna först på inlägget.
Rovers tog ledningen i den 35:e minuten, återigen på ett misstag av Kelvin Langsmead och Chris Mackenzie. Detta skall då inte förringa Walker som var iskall när han lyfte in bollen över MacKensize.
Andra Halvlek var en enda lång press från Shrews som dock inte förmådde skapa de riktigt heta chanserna. Dock var Derek Asamoah mycket nära att kvittera i den 78:e minuten efter ett lågt inlägg från vänsterkanten av Andy Cooke, Asamoah mötte inlägget direkt och placerade bollen lågt mot Roversmålvaktens högra stolpe, men målvakten fick trots att han var på väg bort i fel hörn bollen på sina ben och ut till en resultatlös hörna.
Sista tio minutera flyger vi upp och ner på stolarna i hopp och förtvivlan, Shrews öste in bollar mot Rovers straffområde. Marc Tierney blir helt korrekt utvisade efter en tufftackling. På över tid uppstod en straffsituation där Derek Asamoah blev fällt, men domare tyckte att det inte var någon målchans då bollen var nere vid kortlinjen utan gav bara Shrews en hörna.
På den kom Shrewsmålvakten Mackenzie upp för att nicka. Rovers vann bollen och Igoe kunde löpa 60 meter med bollen innan han rullade in 3-1 i ett övergivet mål. Shrews var ett besegrat lag. Dystra minner bland Shrewsfansen medan Rovers fans sjöng ”Irene”. När domaren blåste av kände jag bara tomhet.
Men redan efter några minuter vände besvikelsen till hopp om uppflyttning nästa säsong. Shrews hade trots allt gjort en riktigt bra säsong och att får se laget spela på Wembley överträffade allt. Det var bara segern som fattades men med Gary Peters vid rodret tycker jag att framtiden ser mycket ljus ut.
Efter matchen ringde vi upp vår busschaufför som kom och plockade upp oss för hemresan, Trots förlusten var alla överrens att detta varit en toppendag. Nu var vi alla hungriga och våra medtagna sandwich smakade alldeles förträffligt tillsammans med några Ale.
Väl hemma i Basildon blev det fish and chips och indiskt mat tillsammans med Martin, Carol, Mary, Barry, Mark och Angela i tv-soffan. Där blev det mycket fotbollsnack med några Ale.
Söndag 27 maj
Söndagen börjades med en riktig engelsk frukost, Vita bönor på rostat bröd, bacon, grillade tomater,korv, stekt svamp och ägg. Snacka om kolesterol bomb. Efter att Barry, Mark Och Angela gett sig av för en 3 timmars bilresa upp till Shrewsbury kollade Martin och undertecknad på matchen igen. Vi brände också en dvd att ta med hem till Sverige för att avnjutas en regnig vinterkväll.
Efter lunch körde Martin mig de 55 km upp till Stansted där helgens sista Ale klardes av efter den rigorösa säkerhetskontrollen. 18:00 lyfte Ryanair 968 med destination Göteborg och jag lutade mig tillbaka i flygstolen och tänkte tillbaka på en mycket fin helg och upplevelse tillsammans med några mycket goda vänner. Bestämde mig direkt för att i augusti åka över till Shrewsbury och se laget på deras nya arena ”New Meadow”.
Always blue and amber.
