Charlton-Norwich 1-1, omspel väntar.
Nu 17 matcher i rad utan vinst och omspel att vänta efter oavgjort resultat i FA-cupmatchen och vinnaren i returen får möta Leyton Orient eller Sheffield United. Ingen omöjlighet därför att avancera från den fjärde omången. Egentligen inte för något av de fyra inblandade lagen och efter den här matchen är man trots alla besvikelser beredd att tro Parkinson när han säger att Charlton kommer närmare och närmare i sitt sökande efter en vinst igen.
Charlton var på tårna denna lördag och gick ut och spelade ut Norwich under första halvlek. Matchen borde avgjorts redan här. Med skador och avstängningar och lånespelare som är tillbakalämnade så var det ett delvis nykomponerat Charlton som äntrade planen. Robbie Elliot vaktade målet heroiskt med en lårskada men främst backlinjen nykomponerades med Moutaouakil tillbaka och Holland (!) som mittback, en plats som han tidigare praktiserat under sin tid i Ipswich. Holland är en managers dröm i sin förmåga att göra sitt jobb på vilken plats han än spelar. Gjorde det bra, alltid rätt placerad, och avstyrde de flesta inläggen med huvudet trots sin ringa längd.
Mannen på allas läppar runt the Valley var Jonjo Shelvey som åter fick chansen efter bra träning och matchande i b-laget under lång tid. Den blott 16-årige Shelvey är en oslipad diamant som redan har premier league status och briljerade i sin fria roll bakom Deon Burton på topp. Jonjo blev också den som hittade nätet efter 20min och blev därmed Charltons yngste målgörare genom tiderna när han avslutade kliniskt i höjd med straffpunkten. Men fler klara chanser skapades av Charlton och man kan önska att Sam började rikta in sina pjuck några snäpp. Han kommer ofta till avslut men skotten har svårt att hitta innanför ramen. Första halvlek en konstant press mot Norwich mål och bortalaget noterades för endast ett skott på mål. Men våra spelare tömde ut sig skulle det visa sig och man gick till vilan med endast ett måls överläge.
Andra halvlek var betydligt jämnare. Norwich kom ut som ett nytt lag och mycket credit tillskrivs den hårt jobbande Wes Hoolahan. Han var inblandad i de flesta farligheter och låg även bakom förspelet till kvitteringen i den 70e min även om det var en annan av Norwich inbytta spelare, Lupoli, som lyckades få bollen bakom Elliot efter en bökig och spelartät situation i straffområdet. 1-1 stod sig matchen ut och med tanke på den relativa scenförändringen i andra halvlek är resultatet symptomatiskt.
Publiken kunde lämna the Valley med viss tillförsikt. Det finns hopp. Parkinson säger sig vilja matcha sin guldklimp Shelvey försiktigt men man kan nog konstatera att den här matchen visade han sig vara just den spelare Charlton saknat. Men fler måste stiga fram och förhoppningsvis kan nya spelare värvas inom kort från den önskelista som finns uppgjord. Konkurrensen är dock stor. En annan intressant faktor i denna match var en uppställning med Semedo-Bailey-Shelvey i en triangel bakom centern Burton. Bouazza gjorde även denna match bra ifrån sig på vänsterkanten och Sam är pålitlig till höger. När Shelvey visade trötthetstecken tio kvar bytes han snabbt ut och hans roll övertogs av en annan youngster i Dickson som skapade chanser i slutet. Fram med de unga hungriga och formbara spelarna nu Phil!
Mot årets första vinst! Nästa motståndare cupöverraskingen Forest som slog ut ManC med hela 3-0 på bortaplan! En lidners knäpp förhoppningsvis då man i ligan är med "där nere" och slåss om fortsatt överlevnad tillsammans med vårt lag. Således en viktig match innan cupreturen i Nowich. Det känns mer och mer spännande att följa Charltons öden nu. Huu.
