Skellefteå - Rögle
3 - 1

Charlton - Nottingham 0-2 (0-2)

Den senaste tidens något positiva tendenser till trots blev det ännu en förlust för Charlton, detta på hemmaplan mot bottenkollegan Nottingham. Två snabba mål i första halvlek av Nathan Tyson och Robert Earnshaw var det som behövdes för att Charlton för sextonde gången för säsongen skulle lämna planen utan poäng.

Ja, vad ska man säga… Nu ser det förbannat illa ut, på ren svenska. Sist i ligan med fem poängs marginal (för övrigt den näst största poängmarginalen mellan två på varandra följande lag i tabellen) och hela sju poäng upp till säker mark. Om inte vändningen kommer snart så är det för sent.

Charltons startelva bjöd på en del överraskningar. För mig var den största Matthew Spring, vars övergång till Charlton hade gått mig obemärkt förbi tills jag kollade in startelvan på Aftonbladets målservice. Det lilla jag vet om Matthew Spring är att han har spelat i Luton i många säsonger och att han var väldigt bra i den nämnda klubben i det som då hette Championship Manager för fyra-fem år sen. Sedan vill jag även minnas att han var i Leeds en vända. Positivt är att köptes och inte lånades. Darren Ambrose var tillbaka efter sitt lån i Ipswich och Graeme Murty gick som väntat in från start på högerbacksplatsen. Nottingham är ett mer än lovligt anonymt lag för min del borträknat Robert Earnshaw, Nathan Tyson, Chris Cohen och Ian Breckin och alla dessa fanns med i deras startelva.

Charlton öppnade matchen starkast och hade två bra lägen signerade Jonjo Shelvey. Redan i första minuten spelade han fram Deon Burton som från vänster vek in och sköt i burgaveln. Bara minuten senare var samma två spelare i farten igen, Burton sköt på passning från Shelvey, men Paul Smith i Nottinghams mål räddade och returen sköt Shelvey en bra bit utanför. Charlton fick göra ett högst oplanerat byte redan i elfte minuten då Semedo fick utgå efter att ha fått en smäll av Chris Cohen, och tyvärr var det en ganska allvarlig skada på vristen som håller Semedo borta i två månader. Matt Holland ersatte. Charlton trummade på och skapade en del halvchanser genom bl.a. Spring och Hudson, men som så många gånger förr gick bollfan inte i nät utan istället var det motståndarna som stack upp och tog ledningen. Ett misstag i backlinjen där Murty och Hudson sprang ned varandra gav Nathan Tyson ett öppet läge och han gjorde 0-1. Två minuter senare gjorde Robert Earnshaw, som ett antal gånger har ryktats vara på väg till Charlton, 2-0 på en lobb efter att Matt Holland stått för en för lös hemåtnick. Mark Hudson hade precis innan halvtid ett bra skott som Paul Smith dock räddade och 0-2 stod sig därmed halvleken ut.

I andra halvlek tog Nottingham det väldigt lugnt och var oförskämt nöjda med att leda med 2-0. Charlton kämpade och kämpade och skapade chanser genom Burton som nickade precis utanför efter en Shelveyhörna. Ambrose tvingade Paul Smith till en bra räddning i slutminuterna och Matt Holland sköt över efter en hörna. Nottingham låg på defensiven och hade inga större ambitioner att hota Charltons backlinje och målvakt, som återigen var Rob Elliot och det verkar ju onekligen som att han tagit över platsen som förstamålvakt från Weaver. Det blev inga mål för Charlton och ÄNNU en förlust är ett faktum, nu ser det minst sagt jobbigt ut. Nedflyttning till League One finns ju bara inte…

För Guds skull, kom igen nu Charlton!