Äntligen seger
Efter sju sorger och tio bedrövelser bröt Charlton till slut trenden och lyckades vinna returmötet borta mot Norwich i FA-cupens tredje omgång. Parkinson överraskade positivt med laguppställningen genom att lufta en rad yngre förmågor och de svek inte hans förtroende. Nu återstår bara att upprepa bedriften i ligan!
Norwich - Charlton 0-1
FA-cupen: Carrow Road, Tis 13 jan
Mål: Darren Ambrose, 6
Domare: C Oliver
Publik: 13 997
Jag var tvungen att nypa mig både en och två gånger för att inse det faktum att Charlton hade vunnit sin första match på 18 omgångar. Även spelarna firade triumfer som sällan skådats efter en vinst i ett omspel i FA-cupens tredje omgång, Shelvey och Fortune kastade upp sina matchtröjor åt de vilt firande tillresta supportrarna efter slutsignalen. Efter att ha spelat så många matcher utan att vinna, känns som om det varade längre än medeltiden, spelade det ingen större roll vad det var för match eller vilka som stod för motståndet. Huvudsaken var att spelarna kunde konstatera att de faktiskt är möjligt att segra. I och med att det var en FA-cupmatch förde det goda med sig att de inlånade spelarna inte kunde delta utan Parkinson fick förlita sig helt och hållet till det egna spelarmaterialet. Det blev en av de yngsta trupperna Charlton satt på plan på länge, medelåldern var blott 23,5 år. En bit av andra halvlek bestod laguppställningen till 8/11 av spelare från den egna akademin.
För att återvända till detaljerna kring matchen så inledde Charlton i ett rasande tempo. Norwich verkade ha missat uppvärmningen och stod mest och tittade på när bollen for som en flipperkula på Norwichs planhalva. Ambrose prövade lyckan efter bara 40 sekunder men skottet gick utanför. Efter fem minuter fick Marshall träda fram och rädda skott från Burton. Minuten senare blev det än svårare när Bailey skickade upp två Norwichspelare till korvförsäljaren på läktaren och slog en suverän stickare mitt emellan två andra försvarare som bara stod och tittade på när bollen närmade sig det egna straffområdet. Den enda som tog aktiv handling vad en nyss hemkomne Darren Ambrose som mycket kallt och rutinerat rullade in bollen vid sidan om en utrusande Marshall, hans första mål sedan 4 mars 2008. Efter detta ledningsmål uppstod inte en enda målchans för något av lagen resten av halvleken. Lupoli, som gjorde Norwich mål i det första mötet, försökte filma till sig en straff efter en kvart trots att närmsta försvarare befann sig flera meter från honom. Domaren var dock på sitt barmhärtiga humör och väntade med att glätta på kortleken. Resterande del av halvleken bestod mest av spel på mittplanen.
Norwich gjorde ett byte i halvlek då Bertrand kom in i stället för Drury i ett försök att förändra matchbilden. Om Norwich var osynliga i Charltons straffområde i första halvlek så ockuperade de detta område i betydligt större utsträckning i den andra halvleken. Darren Randolph, som gjorde sin första match sedan 12 april, visade sig på sitt allra bästa humör. Hans eget facit mellan stolparna i Charlton är hittills alldeles lysande, bara en förlust på fem matcher. Tio minuter in på den andra halvleken räddade han första skott från Lupoli och gjorde sedan en briljant räddning på Corts nick efter hörna. Roeder var nog reda att få någon slags Marshallplan i kraft när Hudson var nära att utöka Charltons ledning efter 65 minuter men Marshall avvärjde den gången. Cort byttes litet senare ut mot Wesley Hoolahan vars namn mest påminner om en amerikansk Wrestler med påbrå från potatispestens Irland. Han kom in med pigga ben och satte Randolph åter i aktion då han klistrade skottet från straffområdeslinjen. Båda lagen hade goda möjligheter till att bättra på målskörden men det resulterade bara i halvchanser.
Som vanligt så tryckte laget i underläge på kopiöst i slutskedet men Wright och Moutaouakil agerade räddande änglar innan Norwich ökade tempot ytterligare då domaren lade på tre minuter efter de sex byten som hade ägt rum. Lupoli, Doherty och Russel hade samtliga skott mot mål på stopptid men Randolph stod hela tiden perfekt placerad och kunde utan större ansträngning rädda de attackerande kanariefåglarna. Jag förutspådde faktiskt att Charlton, mot de flesta odds, skulle vinna med just 1-0, tyvärr slängde jag inte in några pengar på det. Men glad jag var ändå, så glad att jag hade stora problem att sova i natt! Roeder hade nog också svårt att sova men på grund av andra anledningar. Förmodligen besannades hans förhågor då han fick gå i Pardews spår idag.
Euforin har knappt några gränser en dag som denna när Charlton äntligen vunnit för första gången på tre månader. Givetvis skall man inte dra allt för stora växlar på detta resultat, läget i ligan är fortfarande lika prekärt. Förhoppningsvis kan laget ändå rida på denna framgångsvåg och följa upp med en seger borta mot Wednesday i ligan på lördag för att minksa poängavståndet till lagen framför. Parkinson vågade att satsa på de yngre spelarna i denna match, det enda undantaget var att Burton fick spela hela matchen. Vi har två bra målvakter från de egna leden, Randolph och Elliot. De har visat att de är värda att bygga på och är väsentligt yngre än Weaver. Backlinjen fungerade näst intill felfri, värt att notera är att det var samma spelare som i den lyckliga matchen mot Reading 23 augusti och att detta var den första matchen de fått spela hela matchen ihop sedan dess, fortsätt med det Parkinson. På mittfältet kan det bli en eller annan förändring beronde på vilket spelsystem som används men de unga ersättarna visade att det finns resurser att ta till. Det enda kvarstående frågetecknet är anfallet som befolkas av spelare som antingen inte gör mål, mest är skadade eller aldrig får chansen. Gray, som igår inte ens fick sitta på bänken trots att sju avbytare var tillåtna, leder fortfarande den interna skytteligan på sju mål men målen kommer litet för sällan. Är han på väg bort mån tro?
Gårdagens vinst innebär att det blir ytterligare matchande utöver alla ödesmatcher i ligan. Näst på tur, 24 januari, står Sheffield United borta. Det blir således två matcher på raken i stålstaden. Men gör som igår, show the full monty så skall det nog kunna gå vägen!
Bilder från matchen hittar ni här.
