Dagen efter: Hedersam förlust på Old Trafford
Tottenham är ute ur FA-cupen efter en tämligen väntad förlust mot Manchester United. Mycket av mötet handlade om en lurig gubbe och ett gäng ungtuppar. Peter Molin svarar på några aktuella frågor.
1. Snacket inför gårdagens match har till största del handlat om att Spurs skulle ställa upp med reserverna. Nu blev det istället det bästa tänkbara laget som spelade. Hur ser förklaringen ut?
- Det ska inte behöva påpekas vid det här laget, men ändå: Tro inte på allt som står i tidningarna. Tro inte ens på allt Harry Redknapp säger. Gubben är lurigare än många vill erkänna, och då gårdagens startelvor presenterades var det uppenbart att Harry och Sööör Alex inför matchen ägnat sig åt lite hederligt rävspel. Möjligen fick det till följd att alla inte gjorde sitt yttersta, vilket man kan ha olika åsikter om. Sure, Tottenham har en särskild identitet, Glory Glory, allt det där, men det finns en krass verklighet också. I den kämpar Spurs i högsta grad för sin fortsatta existens i Premier League samtidigt som halva truppen mer eller mindre gått sönder. Man kan därför fundera över hur psykologiskt och strategiskt klokt det hade varit att kräva maximal inställning på en arena där vi inte vunnit på snart tjugo år.
Han har varit ute i kylan sedan Redknapp kom till klubben, men mot United fick Giovani dos Santos göra en halvlek.
2. De nittonåriga talangerna Adel Taarabt och Giovani dos Santos har inte spelat mycket den här säsongen. Men i jakten på kvittering fick båda komma in på Old Trafford. Är det verkligen lämpligt att kasta in unga spelare i hetluften på det sättet?
- Ja. Är man bra nog så är man, oavsett ålder. Och hur ska spelare kunna utvecklas om de inte ställs inför riktiga utmaningar? Vill man vända på saken kan man dessutom hävda att pressen lär vara betydligt större i en sexpoängsmatch mot Portsmouth eller Stoke inför en krävande hemmapublik, jämfört med en match mot United där man egentligen inte har något att förlora.
Ingen av spelarna verkade heller särskilt nervös. Chris Gunter, som spelade från start, skötte sig bra mot en förvisso något anonym Cristiano Ronaldo. Giovani dos Santos uträttade ungefär lika mycket eller lite som då han fick speltid i inledningen av säsongen. Och Adel Taarabt var… Adel Taarabt. Alla tre kom undan med hedern i behåll, och så länge Harry Redknapp inte tänkt slänga killarna på skrothögen för att ingen lyckades ordna en kvittering ser jag inget fel i hur spelarna användes.
Så här såg det ut för ett år sedan. Frågan är om Spurs kommer att få spruta skumpa även 2009.
3. Om en dryg månad möts lagen igen då vinnaren av Carling Cup skall utses på Wembley. Hur stor chans har egentligen Spurs att försvara sin titel?
- Det kommer inte att bli lätt och United får hållas som klara favoriter. Men det finns några faktorer som talar för Spurs. Till att börja med kan man hävda att klubben har fördel av hemmaplan, geografiskt och spirituellt. Sedan kommer förhoppningsvis fler spelare att vara tillgängliga. United saknade många män igår, men de tyngsta offensiva pjäserna i en bred trupp kunde vara med. Spurs fick däremot klara sig utan sina kanske tre viktigaste spelare – Gomes, Jonathan Woodgate och Aaron Lennon – och med de tillbaka är laget betydligt vassare.
Men viktigast av allt är ändå inställningen. United trummar på som vanligt och har chans att vinna ofattbara sex titlar den här säsongen. Tyvärr kan man inte säga detsamma om Spurs. Den första mars kommer därför att vara en dag på jobbet för de rödklädda, medan man i de liljevita tröjorna förhoppningsvis kommer att hitta elva spelare som är beredda att kämpa till den sista blodsdroppen för att rädda både heder och säsong. Den inställningen, kombinerat med det lilla kunnande som faktiskt finns i laget, kan räcka hela vägen till en ny pokal.
