Reserapport: Wolves - Plymouth Argyle 0-1!
Det blev en mycket lyckligare besök på Molineux än förväntad. Argyle bärgade hem årets första tre poängare och första bortavinsten sedan November. Det var en resolut och organiserad försvarstillställning men trots att Wolves hade överlägset mest boll fick inte målvakten Romain Larrieu ingripa på allvar en enda gång.
Molineux
Sedan sist har de flyttat bortasektionen bakom målet så det var ibland svårt att se vad som hände vid andra änden. Men det är en snygg arena och en ganska avslappnad stämning utanför (men jag jämför lite med Cardiff där jag var vid årsskiftet...). Planytan såg väldigt bra ut också, jämfört med Home Park som just nu verkar vara lite som en koåker.
The Green Army var som vanligt bra representerat trots tabellpositionen och formen. Dessutom höll de igång bra och det var bara en kort period i andra halvleken där hemmafansen verkligen hördes.
Laget
Den stora överraskningen var att unge Ashley Barnes fick göra debut längst fram istället för Rory Fallon. Det var ett modigt beslut av Sturrock i en sådan viktig match: Barnes har inte spelat en enda ligamatch för någon tidigare. Men Fallon har ju varit väldigt ineffetiv så det kanske var på tiden.
Bästa nyheten var att se Marcel Seip i mittförsvaret igen. Han har saknats oerhört sedan han skadade sig i januari.
Första halvleken
Vi fick en helt otrolig början. Argyle sparkade bollen långt framåt från avspark och fick inkast. Chris Barker kastade långt in i straffområdet, bollen tilläts studsa, Jamie Mackie lyckades skarva den vidare framför Wolves nya mittback Christoph Berra, och Paul Gallagher gjorde en oerhört snyggt cykelspark som tog i ribbans undersida och gick in. Gallagher rusade tvärs över planen till oss och vände sig om för att visa vem han var. 1-0 Argyle efter hela 38 sekunder och det snabbaste bortamålet laget har gjort i hela sin historia!
Nu kändes det som om 89 minuters desperat försvar lätt kunde vara på väg. Men matchbilden såg länge helt OK ut. Wolves hade mycket boll men gjorde väldigt lite med den och fick inte till några riktiga farligheter. De bästa chanserna föll till de gröna som kontrade snabbt och effektivt. Efter en rensad hörna kunde Gallagher och Mackie bryta ut två mot en och Mackie kanske borde ha gjort mer av situationen men hans passning var för nära Wolvesmålvakten som kunde bryta.
Efter ungefär tjugo minuter så kom Wolves igång och hade en tiominuters period där de låg på och såg farliga ut. Efter en ganska tilltrasslad situation runt straffområdet slog Michael Kightly ett mycket hårt inlägg som mer eller mindre slog i vår gamla hjälte Sylvan Ebanks-Blake ett par meter från målet och gick över direkt framför oss. Ut med handväskorna och "What a waste of money..." skanderade från bortaläktaren.
När Wolves spelade bollen ut på kanterna så såg Kightly och Kyel Reid båda ganska farliga ut, men det var lätt att se att självförtroendet var låg hos ligaledarna. Det blev en hel del tjongande från deras backlinje som Seip och Cathcart åt upp ganska lätt, och en del passningar som gick väldigt vilse och ut över sidlinjen. När halvleken led mot sitt slut sågs det en hel del höjda knytnäven och arga miner bland hemmafansen och det kändes som om vi hade matchen var vi ville ha den. Det var ingen överraskning att höra buropen ta över när det blåstes för halvtidsvilan.
Andra halvleken
Även om spelet såg ungefär ut som innan så kom hemmapubliken äntligen igång och vi fick höra hur det kunde låta när hela Molineux stötte sitt lag. Ganska högljutt alltså. Hela tre gånger om ville de ha straff i en ganska kort period, och även om jag såg väldigt lite från andra änden kändes i alla fall en situation när Mackie knuffade någon i ryggen ganska mycket ut som en straff. Just den gången var också spelarna igång och vädjade till domaren som brukar vara ett ganska bra tecken. De andra två gångerna blev det i princip ingen protest på planen.
Men kontringarna från Argyle var fortfarande farliga. Ashley Barnes slet som ett djur längst fram och lyckades hålla i bollen ganska bra mot ett erfaret mittbackspar. Han serverade Gallagher som sköt stenhårt millimeter utanför.
Halvlekens bästa chans föll återigen till Sylvan Ebanks-Blake som kom helt fri med Larrieu efter väggspel med Edwards. Man trodde att det var 1-1 hela vägen men skottet blev horribelt fel och var båda för hög och för bred. Ut kom handväskorna igen. Stackars Sylvan, det var nästan som om han missade utav respekt för sin gamla klubb...
Sedan blev det kalabalik framför målet i sista tilläggsminuten och bollen kunde ha hamnat var som helst, men varje skott från Wolves träffade en försvarare någonstans på kroppen. Slutsignalen kom kort därefter och lättnaden var påtaglig. En högst välkommen trepoängare på ett mycket oväntat ställe.
Analys
Vi hade turen på vår sida idag kanske, men det var en mycket bra kämpainsats och vi förtjänade att vinna med tanke på chanserna. Man kan klaga på straffsituationen, men sådant brukar jämna ut sig under en säsong och vi har inte direkt haft straffbesluten med oss på senare veckor, särskilt matchen förra veckan kunde vi lätt ha fått ett par.
Den enda besvikelsen var att nästan alla våra konkurrenter i botten också vann så tabellen ser ungefär ut som innan. Formen är verkligen upp och ner på tabellen just nu: Wolves leder fortfarande serien med tre poäng trots en vinst på elva matcher, Birmingham och Reading är nästan lika dåliga och lag som Watford, Southampton och Forest tar poäng till höger och vänster.
Ashley Barnes borde behålla sin plats. Han skapade ett par lägen, höll i bollen väldigt bra och gav inte alls bort frisparkar hela tiden som Fallon brukar göra. Känns inte helt bra att behöva lita på en sådan spelare när vi befinner oss i nedflyttningskamp men han kanske är den bästa vi har.
Matchens lirare: Marcel Seip. Hade väldigt bra koll på Ebanks-Blake matchen igenom och vann det mesta i luften också. Hela backlinjen får en guldstjärna: även om Wolves underpresterar så är det starkt gjort att spela så pass bra att vilken målvakt som helst hade kunnat hålla nollan på Molineux.
Redan på tisdag väntar dock formstarka Watford på Home Park. Vi har ingen tid att njuta av den här segern.
