- -
Crystal Palace - Plymouth Argyle 1-1
Det blev en öppen och chansrik match på Selhurst Park igår, som lätt kunde ha slutat med storvinst, storförlust eller 5-5. Det finns skäl att vara optimistisk, särskilt i första halvleken spelade Argyle stundtals riktigt snyggt och ett par spelare är som pånyttfödda. Palace har också skäl att se fram emot säsongen som kommer.
Ett skäl är att alla som möter Plymouth Argyle i första omgången i The Championship verkar göra stor succé under säsongen. De senaste fem säsongerna har tre premiärmotståndare tagit sig till Premier League (Reading, Hull, Wolves), en till playoffförlust (också Wolves) och en hela vägen till FA cup finalen (Millwall!). Så håll ett öga på Crystal Palace under 2009/10.
Lagen
Inte en enda nyförvärv spelade i Argyle. Kári Árnason har fått en mindre skada under träning och reste inte till London. Réda Johnson platsade bara på bänken och det var Krisztián Tímár som fick uppgiften som mittback bredvid Marcel Seip. Att döma från vad Sturrock sade efteråt så är det också så det kommer att bli för tillfället.
Till och med Alan Judge, inlånad i våras, fick bara en plats på bänken eftersom han bara dök upp på onsdag och beräknas inte kunna försäsongsrutinerna. Istället fick Luke Summerfield lira på högerkanten som han inte är så van vid.
Argyles formation var lite annorlunda och beskrevs som 4-2-3-1, med Fletcher och Paterson framför backlinjen och Mackie, MacLean och Summerfield något längre fram. Rory Fallon var ensam på topp.
I Palace däremot fick vi se unge Freddie Sears, på lån från West Ham, och gamla Stern John, senast från Southampton, göra debut. Darren Ambrose platsade bara på bänken men fick komma in så småningom.
Första halvleken
Det började i hög tempo och Palace var nära att ta ledningen redan efter 3 minuter. Ett bra inlägg landade perfekt på Stern Johns huvud och han nickade ner och förbi stolpen när han kanske borde ha gjort mål. Två minuter efteråt fick Argyle en hörna och Luke Summerfield levererade till bortre stolpen där Tímár mötte på volley och bollen flög som ett raket upp i nättaket. Först målet på nästan två år för den ungerske jätten och en oväntad bonus på Sturrocks beslut att köra med honom. Dessutom första målet i The Championship för dagen, så bortafansen kom direkt igång med "Top of the League"...
Några minuter senare var det nära en turlig 2-0. Steve MacLeans skott var totalt misslyckad egentligen men hamnade helt oavsiktligt hos en omarkerad Jamie Mackie i straffområdet som tyvärr sköt rakt på Julian Speroni i Palacemålet.
Freddie Sears och Victor Moses var båda på humör i hemmalaget och oroade stundtals. Sears hade en lång sololöpning som helt gjorde bort Gary Sawyer men hans skott tippades till hörna av Larrieu. Kort därefter var det kortvarig jubel hos hemmafansen efter att Stern John styrde bollen i mål, men han avvinkades för offside och de flesta bedömare verkar anse att det var ett korrekt beslut.
Efter en halvtimme spelad var dagen slut för Stern John, som landade på armbågen efter en duell med Larrieu och bars ut på bår. Tråkigt för honom att göra så på debut. In kom istället Alan Lee, som Neil Warnock har försökt bli av med och antogs vara på väg till Norwich i League One innan matchen.
Sears hade en chans till som han sköt utanför, men två gånger om var det mycket nära 2-0 precis innan halvtid. Först lyckades Fallon skarva en lång inkast vidare och Paterson mer eller mindre föll över bollen vid bortre stolpen och Speroni lyckades på något sätt hålla den ute. Sedan var Paterson igång på sin vänsterkant, en helt briljant vänding tog honom förbi Clyne och sedan ett perfekt inlägg hittade Fallon, vars dykande nick räddades lika briljant av Speroni. 1-0 i halvtid, och mycket nöjda med spelet, dock kanske besvikna att vi inte hade fått mer utdelning på våra chanser.
Andra halvleken
Om första halvleken var Argyledominans med små uppehåll för Palacechanser var andra halvleken tvärtom. I första minuten var Sears igång igen men hans skott tog på en försvarare och gick precis utanför.
Kort därefter var det ytterst nära 2-0 igen. En härlig sekvens där snabba passningar tog Argyle från höger till vänstersidan följdes av ett bra inlägg från Mackie som Steve MacLean kunde nicka fritt, men Speroni var återigen med på noterna och kunde styra undan.
På 60 minuter kom dock kvitteringen och det kändes inte helt ologiskt när den kom. Victor Moses skapade chansen med en bra löpning och bättra inlägg, och Alan Lee smög framför Seip att nicka över Larrieu och kanske rädda sin Palacekarriär för tillfället.
Sturrock slängde in Judge och Duguid istället för Summerfield och MacLean, men Argyles spel hade för det mesta tappat sin spets från första halvleken och det kom lite för många långbollar mot Fallon igen. Det kändes som om någon skulle göra segermålet så var det Palace, utan att de skapade så våldsamt många chanser. Larrieu fick dock ingripa en gång till på allvar, efter att en djupledsboll var nära att plockas upp av Sears, men målvakten var snabbt ute och blockerade chansen.
Analys
Som sagt kunde matchen ha slutat lite hur som helst, men det är ändå en godkänd premiär. Vi gjorde nog inte tillräckligt för att förtjäna en vinst och oavgjord var i sin ordning.
Guldstjärnor till Larrieu med ett par vassa räddningar, Fallon som kämpade på framåt, Paterson och MacLean som båda skulle bli sålda under sommaren men verkar lite pånyttfödda (särskilt Paterson). Även Jamie Mackie förtjänar beröm: Palacehögerbacken Nathaniel Clyne är en tuff motståndare men är nog glad att dagen är slut. Tímár vann det mesta i luften och kanske, kanske kan vara på väg tillbaka till formen från 2007-8 innan hans hemska skada och mardrömssäsongen ifjol.
Hos Palace verkar Freddie Sears vara ett lysande nyförvärv, unge talangen från West Ham kommer att skapa mycket oreda i Champtionshipförsvar denna säsong känns det som. Palace var i allmänhet mycket bättre, piggare och spelade en roligare fotboll än man blivit van med, Warnocks lag har ju en tendens att vara stora, starka och lite brutala.
Nu väntar Gillingham i ligacupen på tisdag och sedan hemmapremiär mot QPR på lördag.
