Reserapport: Barnet - Notts County
En fantastisk fotbollsweekend med 4 matcher på 4 dagar och höjdpunkten var så klart då Barnet slog Svennis Notts County.
Här kommer en liten reserapport från undertecknads resa till Underhill Stadium i augusti 2009.
Uppladdningen
Det ständiga suget efter en resa till Underhill ökade i takt med att Ian Hendon fyllde på truppen med spännande spelare under sommaren. Paul Furlong, Gary Breen, Micah Hyde, Jake Cole, Yannick Bolasie, det märktes tidigt att det skulle bli en stark trupp.
När sedan Sven-Göran Eriksson och hans cirkus drog igång kring Sherwoodskogen och Barnet lottats att spela hemma mot detta Notts County i ett somrigt augusti var saken klar, vi åker!
Med mig fick jag den färska Barnet-supportern Bruno vars fotbollsintresse aldrig varit något fel på, och nu har det även börjat växa åt rätt håll! Bara 3 veckor innan avspark bokade vi flyg med Ryanair från Göteborg till Stanstead och letade billigt hotell, men för den delen inget råtthål. Vi hittade ett, skulle det visa sig, utmärkt boende med perfekt läge nära King's Cross.
Biljetter köptes via telefon till det trevliga biljettkontoret och behövdes sedan bara hämtas ut i biljettbåset på Underhill på matchdagen. Samtidigt tittades på aktiviteter på torsdag, fredag och söndag. Här blev det jackpot! Då undertecknad även har en plats i hjärtat för IF Elfsborg kunde det inte bli bättre än så här:
Tor: Elfsborg - Lazio
Fre: Millwall - Brighton
Lör: Barnet - Notts County
Sön: IFK Göteborg - Elfsborg
Krydda det med matcher som Chelsea - Burnley och Manchester United - Arsenal samma lördag och ni förstår att helgen blev packad av fotboll.
Torsdag
Klockan pep tidigt, denna weekend startade med en aning allvar. Tentaskrivning i Mekanik innebar en allvarlig start på denna weekend. När denna var avskriven var det dags att röra sig österut mot Borås. Vi laddade upp med käk på Jensen's Böfhaus och begav oss sedan till Borås Arena.
Undertecknad på plats på Borås Arena inför Elfsborg - Lazio.
Det bjöds på en härlig inramning och hemmalaget satte full fart från start. Första halvlek var ganska jämn med målchanser åt båda håll men efter paus var det Elfsborg för hela slanten. De lyckades också göra ett mål och vinna med 1-0, något som verkar ha glömts bort i den svenska pressen.
Efter slutsignalen susade vi tillbaka till Göteborg för en god natts sömn innan resan mot London skulle starta.
Fredag
Med Barnet-tröjor och halsdukar nedpackade satte vi kurs mot Säve flygplats, eller Göteborg City Airport som den så snitsigt kallas. Den är i alla fall beviset på att det inte krävs mycket för att sköta flighter till olika delar av Europa. Ett plåtskjul på en sisodär 100 kvadrat är allt man behöver!
På samma flight fick vi sällskap av gamle storbacken Joachim Björklund. Kanske skulle också han till Underhill? Hur som helst hade vi snart landat och vi tog en bussresa in till Liverpool Street Station för att där ifrån kunna ta tunnelbanan till King's Cross. Under bussturen fick vi också se området där de bygger för OS i London 2012. En otroligt stor yta med mängder av arenor och hus för de aktiva.
Det är med skräckblandad förtjusning som man letar upp ett bokat hotell i London. Alltför många är alltför skickliga på att framställa hotellen som kanonfräscha boenden när de är raka motsatsen. Därför vågade vi inte ropa hej förräns vi kollat in hela Princess Hotel.
Vi tilldelades ett dubbelrum med dusch och toalett delad med ett annat rum. Själva rummet var lagom stort för två med handfat, spegel, tv och garderob. Helt ok för oss som inte skulle spendera många timmar inomhus denna resa och vi kunde dra en lättnadens suck.
Efter in-check var vi sugna på ett mål mat och satte i oss helgens första hamburgare. Det var också helgens sämsta hamburgare men den gick ändå snabbt ner i två hungriga magar. Därefter kryssade vi oss fram via tunnelbanesystemet till Wembley Parks tunnelbanestation. Vi tog en promenad kring Wembley men kunde inte gå in då det under helgen spelades rugbyturnering med final på lördagen.
Bruno vid Wembley.
Vi fortsatte sedan på samma tunnelbanelinje några stationer bort för att passa på, när vi ändå var i krokarna, att spana in Barnets nya träningsanläggning. Efter några minuters letande hittade vi en stor skylt och en ännu större grön grind. Låset var inte särskilt stort men tillräckligt för att vi inte skulle komma längre. Hur som helst var det en imponerande yta och av det vi såg, såg det mycket bra ut.
Träningsanläggningen från norra sidan. Huvudbyggnad i mitten och läktare skymtas till höger. Notera Wembleys båge i bakgrunden.
Sedan var det dags att börja tänka på kvällens match på the New Den. Millwall skulle ta emot Brighton och vi gjorde den 4 minuter långa tågresan från London Bridge till South Bermondsey. Om ni tycker det låter löjligt att krångla med tåg för 4 minuter så kan ni testa att gå, det lär nog bara ta er 45 minuter!
Det var bara att följa strömmen av supportrar från stationen för att sedan köpa matchprogram och hämta ut den förköpta biljetten. Om ni får tips av ordningsvakter om vilken kö ni ska välja, låt den informationen gå ut genom andra örat. Vi väntade 15-20 minuter i fel kö...
Stämningen inne på arenan var magnifik. Brighton hade en mycket stark klack och sjöng nästan bättre än hemmasupportrarna. Matchen slutade 1-1 och var underhållande med full fart, grym intensitet och mycket vilja, kort och gott en klassisk engelsk match.
Bruno på plats på the New Den i South Bermondsey.
.jpg)
Hemmasupportrarna.
Efter en lång dag valde vi efter slutsignalen att ta oss hem till hotellet och ladda upp inför lördagen. Besöket på the New Den var bra underhållning och för er som undrar över en Millwall-match en fredagkväll så kan vi lugna er. Vi kände oss trygga hela vägen från start till mål och de supportrar vi stötte på var alla lika trevliga. Tro inte på allt ni läser i tidningarna.
Lördag
Dagen D. För så var det, även om de övriga matcherna var intressanta var detta dagen för huvudmatchen. Barnet mot Notts County, inga pengar mot mycket pengar, Svennis på Underhill, Neal Bishop tillbaka, Kasper Schmeichel i mål, ja här fanns mycket att snacka om innan match.
Vi startade hur som helst mitt i den värsta kommersen, Primark på Oxford Street. Trots bristen på kvinnligt sällskap hamnade vi alltså där, i paradiset för shoppingsugna. Det var dock ganska snabbt överstökat och fyndpriset var väl värt köandet efter provrum. Vi satt ganska snart på ett tunnelbanetåg mot High Barnet.
Som första uppladdning tänkte vi oss ett mål mat. Vi vandrade uppför backen, mot High Street och landade inne på Red Lion. Där bjöds på nyskuren kalkon och biff med klassiska engelska tillbehör som Yorkshirepudding, gröna ärtor, skysås och till det stekt potatis. Med lite stärkande dryck till maten gick vi sedan mätta och belåtna mot Underhill.
Vi hade innan resan pratat med John "Village" Adkins om att träffas. Han stod som vanligt i sin vagn med minnen, foton, vimplar och matchprogram innan matchen utanför entrén till North Stand och East Terrace. Han hade till och med hängt upp en svensk flagga tillägnad oss. Vi pratade lite kort och han gav en liten present i form av ett signerat kort av Ian Hendon. Vi bestämde också att vi skulle ses efter matchen.
Jimmy och Village innan matchen mot Notts County.
Vi gick sedan runt arenan och in till Pavilion Bar. Vi tog oss lite dricka och såg på Chelsea-Burnley på tv-skärmarna. Fler och fler supportrar anlände till puben och laddade inför match. Vi äntrade sedan Underhill efter ett varv i klubbshopen och ett köp av en halsduk. Innan avspark hälsade undertecknad på Andy Lister som förser oss med bilder från Barnets hemmamatcher. Vi fick också lite uppmärksamhet genom högtalarsystemet, något Village låg bakom så klart!
Bruno laddad inför match!
På Underhill rådde en härlig stämning. Notts County hade med sig ett ordentligt följe av fans och publiksiffran var närmare 3 000. Solen sken över planen och vi satt mycket bra på Main Stand. Matchen skrivs mer om i matchrapporten här.
Laguppställningar inför match.
Fler bilder från matchen hittar ni här.
Barnets seger var inte alls orättvis om man ser till dominansen i andra halvlek. Första var jämn med några halvchanser till båda lagen men efter paus var det the Bees som förde spelet. Notts spelade bara långbollar och anfallarna var offside mest hela tiden. Barnet spelade från kant till kant och skapade några farliga lägen. Jake Hydes mål i den sista sparken gjorde att Underhill exploderade i ett stort jubel. Village sa efter matchen att han inte sett så många jublande Barnet-supportrar sedan man vann Conference 2005.
Då vi mötte upp Village efter matchen tog han in oss i Durham Suite, baren i arenan som bara är tillgänglig för medlemmar (och Villages vänner!). Där släckte vi törsten och Village visade oss mängder av bilder och texter från Barnets historia. Spelarna droppade också in en efter en och tog en bit mat i samma lokal. Jag fick en pratstund med Jake Cole som var mycket trevlig. Han uppskattade stödet från svenska supportrar och kände till intresset sedan tidigare då Queens Park Rangers också har en aktiv supporterbas.
Jimmy och Jake Cole efter matchen.
Många personer kom och hälsade och tyckte att det var trevligt med besök från Sverige. Stämningen hade ju heller inte blivit sämre av Hydes sena segermål...
När Ian Hendon kom in i rummet utbröt jubel och Village presenterade honom för oss. Han var också väldigt trevlig och verkade genuint intresserad av vad vi hade att säga. Det var också kul att konstatera att vi alla tre varit på the New Den kvällen innan och Hendon frågade oss om vad vi tyckte. Kan våra tips ha legat bakom Barnets seger med 2-0 några dagar senare?
Jimmy gav vinnande tips till Ian Hendon.
Vi hade knappt hunnit sätta oss innan Village fick tag i Tony Kleanthous, Barnets ordförande och även med i FA:s huvudstyrelse. Han är så klart en upptagen man på matchdagarna och vi var glada att han gav oss några minuter av sin tid. Vi hälsade och berättade om det svenska intresset. Han fick också ett dokument med statistik och information om Barnet-sidan på SvenskaFans. Visste ni att vi snart är uppe i 500 000 läsare? Tony var på strålande humör och var även han väldigt trevlig.
Jimmy och ordförande Tony Kleanthous.
När puben börjat avfolkas bjöd Village med oss till Muswell Hill, området där han bor, för att se avslutningen på Man Utd - Arsenal. Village kände till en pub, O'Neills, som vi bara var tvungna att se. Väl framme förstod vi vad han menade. Puben är byggd i en gammal kyrka och har en riktigt häftig atmosfär. Det var fullt med Arsenal-fans och många noterade våra Barnet-kläder. När vi berättade att the Bees slagit Notts County togs det emot med mycket glada miner och många hands up.
Vi avnjöt en bra burgare, såg klart på matchen och pratade med Village. Vi hade en väldigt trevlig kväll innan vi gav oss hemåt mot King's Cross.
Söndag
Vi tog en snabb frukost på hotellet innan vi tog samma väg tillbaka till Stanstead som vi kom. Egentligen blev det samma väg tillbaka ända till lägenheten i Göteborg. Efter lite avkoppling framför Finnkampen tog vi spårvagnen ner till Avenyn och Hard Rock Café. Där blev det en favorit från helgen, hamburgare och fotboll. Maten smakade bra och vi såg på när Häcken krossade Halmstad med 4-0.
Därefter promenerade vi till Gamla Ullevi och toppmötet mellan IFK Göteborg och Elfsborg. Tyvärr föll detta resultat inte så väl ut, men efter en sådan weekend gjorde det egentligen inte så mycket.
Bruno utanför Gamla Ullevi.
4 matcher på 4 dagar, härlig inramning på alla arenor, trevliga människor och framför allt, seger för Barnet!
