Gästkrönika: Därför vägrar Benítez byta Lucas
Rafael Benítez har fått mycket skäll av forumanhängarna på The Boot Room för att han är för trög med att göra byten. Om man ser på en annan manager av toppklass, som de facto baserar sin coachning på att vara skoningslös med spelarna på plan, så är det tydligt att det kanske inte alltid är den rätta melodin, skriver Jens Edvardsson.
Att stödja en manager så unik i sitt slag som Rafael Benítez är minsann inte enkelt. Det är inte lätt att försvara någon som tänker utanför ramarna i sådan utsträckning som Rafa verkar göra. Att Benítez har anammat en unik stil gör honom till ett enkelt byte i motgång. De flesta av ligans managers hade sannolikt bytt ut Lucas vid betydligt fler tillfällen än Rafa har gjort den här säsongen, något som många anhängare på The Boot Room gärna använder som främsta argument för att Rafa har tappat förståndet.
Jag är inte lika oförstående till att Rafa inte har bytt Lucas vid fler tillfällen. I en intervju med gjord av spanjoren Guillem Balague som jag läste för ungefär tre år sedan förklarade Rafa varför han inte gärna byter en spelare som presterar under sin nivå. Han menade på att som manager för ett klubblag förfogar du över spelare som du ska jobba tillsammans med under ett längre perspektiv än bara en vecka eller en månad. Om du visar ditt förtroende för en spelare som underpresterar - och gör bedömningen att han mår bäst av att stanna på planen - kommer han så småningom att bli starkare av den upplevelsen. Kanske inte i morgon eller i övermorgon, men han kommer att växa. Som människa behöver man bara reflektera över sitt eget liv för att förstå att det stämmer. Det är efter en motgång som man utvecklas som person, i synnerhet om man får hjälp av någon med att förstå hur man kan förbättra det man gjorde fel. En annan positiv aspekt med att få misslyckas är att man inte kommer att vara lika rädd för att misslyckas igen.
Jag säger inte att Rafas sätt att coacha spelarna är det mest framgångsrika, men det finns faktiskt fog för att tro att så är fallet. Om man ser till Valencias prestationer med Benitez som tränare så blev laget bättre för varje säsong. Likadant har det varit med Liverpool. År för år har laget utvecklats och var ju förra säsongen till och med ytterst nära att vinna ligan.
Det finns tydliga kontraster mellan Rafas tränarstil och José Mourinhos sätt att leda Chelsea under portugisens tid som manager i England. Den senare rosas ofta av ”experter” för sitt snabba och skoningslösa agerande med någon som faller ur ramen. Vem minns inte portugisens dubbelbyte blott 20 minuter in i en ligamatch? Mourinho är helgonförklarad av Chelseas fans eftersom han förknippas med klubbens mest framgångsrika period någonsin. Det är lätt att glömma att portugisen fick sparken. En lyckad första säsong med två pokaler följdes av svagare prestationer för varje säsong. Hade det inte varit för pengarna som Roman Abramovich förfogar över så kunde Chelsea enkelt befunnit sig i en krissituation i dag eftersom Mourinho inte hade en långsiktig strategi för hur han skulle utveckla laget.
Det är därför jag är tacksam över att ha Rafael Benítez vid rodret för Liverpool. Han skulle enkelt kunna uppnå större kortsiktiga framgångar genom att exempelvis kasta in Alberto Aquilani i stället för Lucas i vissa matcher. Den spanske managern tänker dock alltid på vad som är bäst för klubben i det längre perspektivet och jag respekterar honom oerhört mycket för hans oegoistiska sätt att leda klubben i de värsta av stormar. Det är precis vad som behövs i en klubb där transferpengar är en bristvara och som har sökt efter sin identitet alldeles för länge. Alla de Liverpoolfans som vill se José Mourinho efterträda Rafael Benítez snarast möjligt kan jag bara vänligt påminna om att vi redan har försökt med managers som är mer intresserade av sin egen spegelbild än klubbens välmående.
