Kuyts mål markerar trendbrott för Liverpool?
Med tolv mållösa matcher i ryggen före 2-0-målet mot Everton kan man fråga sig hur stor skuld Dirk Kuyt bär till de skrala resultaten under samma period. När det dessutom visar sig att Kuyt har en tendens att genomgå likande perioder av poängtorka är väl saken klar? Nja, det var det här med orsak och verkan.
Dirk Kuyt
Dirk Kuyt, förstavalet som högermittfältare och startande i 20 av 21 tävlingsmatcher så här långt säsongen 2009/10, stod för 4 mål och 1 assist på de första sju matcherna i Liverpooltröjan fram till den 19 september. Därefter följde ynka 1 assist på sammanlagt tolv tävlingsmatcher i tillägg till en landskamp utan poäng.
Glen Johnson
Glen Johnson, förstavalet som högerback, stod för 1 mål och 1 assist i 4-0-segern mot Stoke den 19 augusti och likaså i 3-2-vinsten mot Bolton den 29 augusti. Därefter har Johnson spelat 12 matcher för Liverpool utan vare sig nätkänning eller en enda framspelning samt fyra matcher utan poäng för England.
Ingen högerhöst
I tillägg har Jamie Carragher bidragit med 1 assist i Champions League, men det var när han spelade som mittback, och varken Philipp Degen eller Martin Kelly har under sin blygsamma speltid tagit plats i poängprotokollet över huvud taget.
Man kan lugnt säga att det är ett par väldigt fattiga offensiva 3 månader som Liverpools högersida kan blicka tillbaka på och en av de första frågorna man ställer sig då är förmodligen om detta är en bidragande orsak till eller ett resultat av de sviktande resultaten.
Anledningen till att jag ville kolla upp vad övriga högerspringare förutom Kuyt har presterat under säsongen var eftersom en naturlig tanke var att Kuyts hårda arbete har öppnat upp för högerbacken bakom. Det visar sig dock att vare sig Johnson eller hans standins Carra, Kelly och Degen dragit någon vidare nytta av detta sedan alldeles i början av säsongen om man rådfrågar statistiken. Aha, så slutsatsen är att inte bara är Kuyt värdelös som målskytt och framspelare utan hans slit är dessutom fullständigt oanvändbart för laget. Eller är allt egentligen Lucas Leivas fel?
Kuyts långa perioder av torka
www.liverpool-kop.com presenterade i mitten av november en sammanställning över Kuyts titt som tätt återkommande poängtorka och drar slutsatsen att en sådan offensivt ojämn och improduktiv högermittfältare är ett slöseri med lön.
2006-07 feb-maj 4 mål, 1 assist, 17 matcher
2007-08 okt-feb 2 mål, 0 assist, 20 matcher
2007-08 mar-maj 1 mål, 3 assist, 13 matcher
2008-09 nov-mar 2 mål, 1 assist, 21 matcher
2009-10 sep-nov 0 mål, 1 assist, 12 matcher*
*min justering då 1 match tillkommit sedan artikeln publicerades
Som en kommentar till dessa data är för det första 4 mål och 1 assist på 17 matcher rätt bra för att vara under en period som ska visa hur värdelös en spelare är, men i övrigt håller jag med att en spelare som är given i den offensiva delen av startelvan borde kunna bidra med mer än 5 mål och 5 assist på 66 matcher. Dock måste man ta hänsyn till vad det är för siffror som presenteras i den här tabellen – en högst vinklad delmängd.
Berg och dal, mer regel än undantag
Man hade – tyvärr – kunnat lyfta fram pinsamt poänglösa perioder under exempelvis Emile Heskey och Michael Owens glansdagar, något som jag själv belyst i tidigare säsongssammanfattningar och liknande, där 10 mål på 10 matcher följdes av 1 mål på 10 matcher. I stället för att argumentera för att sälja så värdelösa spelare för att de går igenom dessa torra perioder skulle man kunna ställa frågan hur man ska kunna förlänga den produktiva perioden och varför spelaren i fråga växlar så mycket upp och ner.
No man is an island
Men den punkt där jag anser att Kuytanalysen av www.liverpool-kop.com fallerar är att den inte tar tillräckligt stor hänsyn till hur laget Liverpool har presterat under samma period och därmed diagnosticerar de symptomen baserat på sjukdomen i stället för som brukligt är, tvärtom.
Är det en tillfällighet att Kuyts 7 mål på 12 matcher i slutet av förra säsongen, givetvis inte inkluderat i tabellen ovan, sammanfaller med Liverpools vårspurt eller att holländarens ynka 1 assist på 13 matcher sedan 3-2-segern på Upton Park överlappar lagets kräftgång den här säsongen? Självklart inte.
Ytterst få spelare kan markant, för att inte tala om genomgående, trotsa en kollektiv formsvacka och visst hade det varit underbart om Dirk Kuyt var ett sådant undantag, men det är knappast så att ens Steven Gerrard eller Fernando Torres kan det och är det då rätt att såga just Kuyt för att han inte producerar i motvind?
Tilläggas bör att Kuyt inte spelar på sin mer naturliga position som forward och symptomatiskt bröt han sin långa måltorka 5 minuter efter att Yossi Benayoun hade bytts in och Kuyt fick flytta upp på topp mot Everton.
Rollspel
I viss mån kan man säga att alla spelare är rollspelare, även Pelé, Dietmar Hamann och Fernando Torres, men det finns ändå de spelartyper som brukar kategoriseras som detta lite oftare och till dessa skulle jag addera Kuyt och definitivt i hans nuvarande situation. I korthet ska holländarens löpningar och slit öppna upp möjligheter för de spelare som skapar målen i tillägg till att han ska förstärka det defensiva när så behövs.
Kännetecknande för en rollspelare är ofta att de i medvind när laget går bra "jobbar i det tysta", "presterar utan att dominera", "verkar men inte syns" och egentligen bara brukar lyftas fram av de personer som verkligen vill visa att de har förstått sig på fotboll. Bisittare i tv formligen älskar att ta ut Ji-Sung Park som matchens lirare.
Med andra ord en ganska otacksam uppgift, men när laget går tungt blir det inte mycket bättre, för nu hamnar luppen över rollspelarna och folk går man ur huse för att säga sin mening om hur meningslösa de är att ha på planen när man i stället kanske skulle fråga sig varför de som brukar få ytorna och bollarna från rollspelarna inte presterar. Jag kan ju till exempel inte påstå att vår kära lagkapten eller hans vicepkapten haft en dunderhöst.
Slutsats
Jag ser inte Kuyt som fotbollsevolutionens zenit och tycker inte att Liverpool har presterat så bra som jag hade önskat från högerkanten, men det tycker jag å andra sidan inte att vi har gjort från vänsterkanten, mittfältet, backlinjen eller anfallet heller. Pepe Reina kan få slippa undan den här gången.
Med det sagt har jag själv kritiserat den hundraprocentiga närvaron av Kuyt i startelvan och varit inne på att använda oss av Johnson som högerytter, men tyvärr har ju inte Degen och Kellys skadestatus tillåtit så många alternativ eftersom vi samtidigt haft mittbackar i sjukstuga under långa perioder och därmed har sistavalet Carragher försvunnit även det. Kelly bakom Johnson låter annars som ett intressant experiment för högerkanten, men experiment bör som alla vet helst utföras under kontrollerade former med få åskådare och tyvärr har ju Liverpool åkt ur Carling Cup.
Att Rafael Benítez, precis som Gérard Houllier gjorde under era Heskey och era Diouf, forcerar in en anfallare som yttermittfältare med defensivt ansvar kan man se som ett misslyckande av Rafa att värva förnuftigt, och det faktum att han trots Torres skadefrånvaro envisas med att hålla Kuyt kvar som högerytter och ta ut holländaren till match efter match torde antyda hur illa ställt det är med täckning i truppen både framåt och ute till höger, men jag tycker man ska ta det lite lugnt med att driva häxjakt av individuella spelare. Den naturliga effekten av ett lag som inte presterar är att spelarna inte heller gör det, och vice versa för den delen. Extra otacksam kan situationen bli för rollspelarna och i ännu högre grad om de matchas ur position.
