En liten doft av nord-östsyndromet
Det har varit tyst från vår redaktion ett tag. För detta ber vi om ursäkt. En ganska stor nypa bitterhet blandat med en negativ framtidssyn påverkar också motivationen. Sammanfattnigsvis så kan väl säga att det finns en liten doft av nord-östsyndromet i luften just nu som kryper allt närmare inpå.
Lägg inte ner någon möda att söka på nord-östsyndromet på Wikipedia eller på Google. Det är inget ord som finns (så vitt jag vet) utan istället var det ett ord som just nu poppade upp i min skalle som i det hela beskriver fenomenet att ett fullt kvalitativt fotbollslag faktiskt kan misslyckas med att leverera om inte harmonin finns.
Det börjar resa sig bittra röster om nedflyttning för oss i skrivande stund. Till en början skrattade man lite åt de och sa att den dåliga formen som precis påbörjats snart skulle vända. Med facit i hand så vände den aldrig. Sunderland har nu inte vunnit en enda match på 14 omgångar och då skall det också nämnas att vi faktiskt aldrig riktigt har varit nära att vinna någon av de matcherna.
Från att man i början av säsongen undrade om något någonsin kommer gå fel den här säsongen har man nu istället inlett en vild häxjakt på var felen ligger, och om det finns någon harmoni alls i Sunderland just nu så befinner den sig definitivt inte på fotbollsplanen.
Allt högre röster börjar nu florera kring om Steve Bruce ska vara kvar eller inte. Han visade ganska så snabbt in på säsongen att han var en manager som skulle ta Sunderland ut i Europa. Vi vann mot Arsenal, vi spelade 2-2 mot Manchester United där vi utan pardon visade att vi inte var rädda över att spela på Old Trafford. Vi spöade Liverpool där den berömda badbollen (med assist från Bent) ledde vägen till en viktoria. Visst såg det rejält bra ut men när jag tippade laget ganska lågt ner i början på säsongen så hade jag i bakhuvudet att vårat smeknamn "The black cats" som vanligt skulle göra sig rättvisa förr eller senare.
Vad det är som exakt hände har jag nu försökt skriva ner ett par gånger med resultatet att jag snabbt tar bort det igen då styckena blivit för långa. Så här kommer det hela i punktform
Inledelsevis fanns det en belåtenhet i laget efter de stora resultat vi hade i början på säsongen som resulterade i underskattning mot på pappret sämre motstånd.
Skador i en kvantitet likt ett skadedrabbat Arsenal i högform har även skadat den kontinuitet vi hade i laget och då framför allt backlinjen.
Lorik Cana som varit brilljant under säsongen började till synes sett jaga efter spöken då hans frekventa kämpande som tidigare hade kunnat vinna matcher nu sällan gav resultat vilket skapade frustration både för honom och för laget. Nu börjar jag dessutom undra om inte Cana - som i mitt tycke är en av europas bästa deffensiva mittfältar - börjar titta efter möjligheter att lämna Sunderland. (En högst hemsnickrad tanke så räds inte över att det finns sådana rykten)
Cattermole har gått ifrån att göra charmiga (men fula) tjuvknep på motståndarlagens spelare till att visa dobbarna i var och varannan tackling vilket har resulterat i en uppsjö av tidiga gula kort vilket har tvingat honom till att lugna sig resten av matcherna.
Kantspelet har egentligen aldrig fungerat i Sunderland och gör det nu inte heller.
Steve Bruce är en bra taktiker men verkar sakna förmåga att motivera ett lag. (Ta in Tommy Söderberg som assisterande).
Dåligt självförtroende har resulterat i en överdriven respekt för motståndarna.
Det där är en liten del av allt det jag som supporter har i huvudet nu. Jag kan egentligen sammanfatta det hela i att jag sällan ser klart på någon av matcherna längre. Det brukar räcka med att se 55 minuter av en match innan man inser att det inte finns någon glöd i spelet och att laget knappast har ambitioner att vinna de specifika matcherna. Även en till döden trogen Sunderland-supporter som jag själv vet när det är dags för att stänga av TV:n. Inte egentligen för att jag inte tror på laget. Det skulle jag göra även om de låg parkerade nere i League 3. Men jag vet att mitt hjärta bara klarar av så mycket och jag är jävligt trött på att spendera hela helger med en stor tung klump i bröstet.
Vad har framtiden att erbjuda då? Tja, det som är bra nu är att Sunderland kan spela helt utan press fortsättnigsvis. Vi är inte längre laget som var bättre än Man United på Old Trafford utan nu är vi laget som inte vunnit en match på 14 omgångar. Jag vill påstå att nästa match mot Fulham blir en nyckelmatch.
Fulham är ett bra lag som befinner sig i en bra form men som också för den sakens skull inte är omöjliga att slå. En vinst i den matchen (som måste vinnas genom en kämparinsatts) skulle ge laget ett självförtroende som skulle gå väl ihop med att laget också får tillbaka spelare från skador och utvisningar.
Nordöstsyndrom? Vi har inga planer på att följa med Newcastle och Middlesbrough ner i djupet. Dessutom tror jag det vänder snart, vi är för bra för att harva här nere. Men tro för fan inte att vi kommer upp till en Europplats i det närmaste. För vi är Sunderland och vi har en tendens att bjuda Premier League på en berg och dalbana av sällan skådat slag. Det kommer dröja till vi får ett lag som kan prestera jämnt under säsongen.
