Falks funderingar: Om ett högt schweiziskt berg som blev ned-drog(b)ad
Arsenal-redaktionens Magnus Falk funderar kring allt som rör the Gunners.
När Wenger handlade Senderos, så det en början på den stora ungdomssatsning som Wenger gjort sedan dess. Året var 2003 och Wenger handlade en 17årig mittback från Servette. Philippe Senderos var välkänd i Schweiz. Stor, stark, följsam, bra på huvudet och väldigt mogen som 17åring. Kapten i det schweiziska U17-lag som vunnit Europamästerskapet och hett eftertraktad av många. Samtidigt som schweizaren kom Fábregas och Clichy exmpelvis.
Schweizaren skulle formas till en riktig kugge och hade nog en hel del förutsättningar när han klev in Gunners trupp, men hans inledande Gunners karriär trasades sönder av skador och han var borta en stor del av första året. När han väl klev in i Gunners, så fick han nummer sex av Wenger - en hedersbetygelse. Han gjorde ett dussintalet matcher i Gunners 2004/2005 och vann FA-cupen. Allt var frid och fröjd.
Då dök Drogba upp.
Didier Drogba är Senderos absoluta nemesis. När ivorianen springer in på planen gör Senderos i brallan. Bokstavligen och bildligen.
2005/2006 skulle inledas med Community Shield. Drogba sidsteppade Senderos två gånger och gjorde två mål. Några veckor senare i ligan var det dags igen. Under hösten dags igen och detta fortsatte. Carling Cup-finalen. Drogba slog Senderos i luften.
Drogba, Drogba och Drogba. Schweizaren, som var en klippa i början. Säker i luften, säker i brytningarna, bra på huvudet och som verkligen såg ut att vara något uppseendeväckande bra; föll ihop som ett korthus och behövde terapeutisk vård. Ständigt denne Drogba. En himmelsk drog(ba) hade han behövt och en del av detta blev landslaget, där han faktiskt var en av Schweiz bästa under VM 2006, stabil under VM 2008 och har varit en stadig mittback i VM-kvalet.
Schweizarens självförtroende var nedgrävt i en grop. Wenger gjorde vad han kunde för att plocka upp och skaka om hoonom, men när han så fick chansen, så gick det bra några matcher, innan han återigen exponerades- exempelvis mot Liverpool i Champions League 2007/2008.
Efter detta har det blivit utlåningar; Milan-Everton och så till slut så säljs han till Fulham. Ironiskt nog en grannklubb till Chelsea, så han lär nog se ännu mer av ivorianen.
Jag tycker att det är rätt att sälja Senderos; samtidigt tycker jag lite synd om honom. "Big Phil" eller "The Next Big Thing", som han kallades på väg till Gunners, hade kunnat bli riktigt bra som mittback. En mittback som verkligen gav allt i alla lägen, men som under några tillfällen inte hade den bästa av dagar och går sedan ned i djupet av sig själv. Till skillnad från Pascal Cygan, som inte heller var en speciellt galant mittback, så lyftes inte Senderos upp bland fansen som en kultfigur. Troligtvis för att Gunners inte vunnit särskilt mycket och man såg hur enormt svårt han hade när det gick för fort och när denne herr Didier dök upp. Då höll man för ögonen och bad.
Jag önskar schweizaren, som för mig ett tag var lika stark som Matterhorn, allt gott i Fulham. Det skulle inte förvåna mig om han lyfter sig rejält under Hodgson. Ända till en viss ivorian dyker upp...
