Stefan Elofsson efter segern
Resultatet har underordnad betydelse. Det var de tre poängen som var viktiga och segern idag gjorde föregående fullpoängare på Elland Road så mycket mera värd.
Liverpool spelar tråkigt. Heskey kan inte göra mål. Dolly Parton sover på magen.
Just nu känns det som dessa tre påståendena ligger på samma nivå.
Efter 6-0 mot Ipswich skulle jag vilja använda mig av ett bevingat citat från ishockeyspelaren Jonathan Hedström. ”Vi pissade på dom!”
Ipswich kom ju som bekant till den här matchen med en närmast hysterisk form i bagaget.
Men jag har på senare år fått en känsla av att det snarare gynnar oss än tvärtom. Matchen mot Man Utd bekräftade min känsla, men jag minns också t.ex. 4-3 matchen mot Aston Villa för ett antal år sedan och även mötet med Sunderland på Stadium Of Light när dessa hade sin nykomlingssäsong. Detta är förvisso matcher spridda över ett mycket långt tidsintervall, men alla dessa tre lagen hade vid de aktuella tillfällena extrema formkurvor.
Vad detta beror på kan man ju spekulera i, men min teori är att lag i stark medgång tenderar att spela ett spel som gynnar oss. Vad hade t.ex. hänt om manager Georg Burley valt att i eftermiddags spela med låt oss säga en defensiv 5-4-1-uppställning?
Dessutom så tror jag också att det beror på inställningen hos våra spelare. Hade Ipswich fortfarande gått kräftgång inför den här matchen så tvivlar jag på att fighterandan varit densamma hos våra hjältar. Och då får de var hur proffisionella de vill.
Med inställningen kommer också koncentrationen och den är oerhört viktig i matcher mot lagen från den nedre halvan, eftersom den då inte infinner sig lika naturligt hos alla spelare som den gör i en match mot Arsenal eller Roma.
Det man i övrigt kan säga om den här matchen är att vi lyckades ta med oss de bästa bitarna från förra söndagens seger. Vi anföll med mycket folk och våra mittfältare tog djupledslöpningar så fort de fick chansen. Detta skapade förutsättningar för ett variationsrikt och oförutsägbart anfallsspel och resulterade också mycket riktigt i ett flertal delikata anfall, med upprinnelsen till Owens 4-0-mål som den absoluta höjdpunkten. Där visade vi klassen!
Vi lyckades också att omvandla bollinnehav till etablerat tryck och farliga målchanser något som jag och många andra efterlyst sedan länge.
Också mycket viktigt att få göra mål på hörna. Sami Hyypiäs mål såg oförskämt enkelt ut och man förundras över hur vi inte har lyckats göra fler sådana.
Steven Gerrard gör återigen en stabil insats. Han river och sliter mycket defensivt, men det är framåt som han verkligen visar klassen idag och återigen hittar han Emile Heskey med en förstklassig pastej.
Danny Murphy går även han från klarhet till klarhet och det är främst i ”en-mot-en-situationer” som han har utvecklats på sistone. Han löper allt oftare i djupled och han verkar ha vuxit in i rollen som kantspelare.
Men om man trots allt vill vara lite grann negativ idag (fast då får man anstränga sig, det vill jag lova!) så tycker jag att glappet mellan backlinjen och mittfältet ibland blev lite för stort, i synnerhet under inledningen av matchen.
Alla fyra på mitten hamnade för långt upp i banan och ytorna bakom blev fria för Ipswichspelarna, som dock inte lyckades utnyttja detta idag, men det är farligt när det händer under inledningsfasen av en match.
Emile Heskey gör sin bästa match på länge och idag visar han tillsammans med kompanjonen Michael Owen att de bildar ett komplett anfallspar när de kamperar ihop. Då båda är i form saknas egentligen ingenting.
Vi har under några underbara veckor visat att vi vill vara med allra längst fram och det är bara att hoppas att inte landslagsuppehållet har någon negativ inverkan på vår form. Abel Xavier gjorde en mycket bra debut även om målet han gör knappast är resultatet av någon klockren bollträff.
Till sist. 6-0 mot Ipswich på Portman Road. Den kan man suga på ett tag. Inte ens Björn Borg hade gjort det bättre. Jag undrar vad de bittra Manchester United-fansen ska hitta på att skriva om nu??
//Stefan Elofsson – pool@winningteam.com
