Fulham-Hertha Berlin 0-0
Då var vi ”äntligen” utslagna ur Europas svar på Worthless Cup.
Givetvis är jag inte exalterad över att vårt Europaäventyr är över för denna gång, men faktum är att jag väljer att se det positiva att antalet matcher för en redan sliten trupp nu blir mindre. Nu kan allt fokus läggas på en respektabel ligaplacering och om vi lyckas ge Brum respass i cupen och därefter får en bra lottning, ett lika trevligt cupäventyr som förra säsongen. När man ändå är utslagen ur turneringen kan man väl ironiskt säga att det är ju ändå bara en andra klassens turnering efter Champions League
;-)
Matchen i torsdags kommer enbart gå till historien för att det var det längsta vår klubb tagit sig i internationellt spel, allt annat länkat till matchen vill man bara glömma. Tråkigt och fantasilöst spel, underlig coachning från Tigana samt tyskar som bara vid några få tillfällen bjöd upp till dans. Ingen hade väl förväntat sig annat än äckligt disciplinerat försvarsspel från ett tyskt lag på bortaplan, det är ju lika vanligt som att deras bortafölje utomlands lämnar övrigt att önska.
Redan efter 45 sekunder i första halvleken hade vi skapat två ordentliga chanser att ta tag i matchen (ja visst, den andra chansen kom visserligen på retur från den första). Detta följdes av flera bra chanser för FFC och om det inte var ribban eller stoplarna som stod i vägen så togs alla avslut av, den för kvällen strålande, ungerska landslagsmålvakten Gabor Kiraly. Ni vet han som knockade Zlatan på Råsunda för inte så länge sedan. Med undantag för en 10 minuters period så tillhörde halvleken Fulham, men trots flera vassa chanser stod det 0-0 i paus.
I halvtid så kom matchens första byte Legwinski fick komma in i matchen istället för Djetou. Ett offensivt byte, men det fick oss genast att tappa den lilla chans vi hade på fasta situationer i luften. Tyskarnas storväxta backlinje måste ha skrattat åt detta byte. Å andra sidan var Legwinski godkänd under sin halvlek, men jag undrar hur Tigana tänkte. Kiraly fortsatte att storspela matchen ut och detta trots att han knockades av Steve Marlet i en luftduell och återhämtade sig aldrig helt. Hade tyskarna vid detta tillfälle inte använt sina tre byten hade han nog byts ut, men fullföljde som den hjälte han var för kvällen. Han fick dock bäras av planen efter matchen. Den andra halvleken liknade det första i stort med det undantaget att när vi pressade på som mest i under sista 10-15 minuterna så bjöds tyskarna på ett par riktigt heta chanser på kontring. Tack vare storspel av Maik Taylor, för dagen i Fulhams mål, så slutade föreställningen 0-0.
GRATTIS Hertha, ni var inte roliga att skåda, men ni gjorde vad som krävdes och visade kyla när ni spelade på resultatet.
Laget för dagen:
Taylor
Finnan, Melville, Goma, Brevett (Goldbaek 71)
Djetou (Legwinski 45), Davis (Inamoto 62), Malbranque, Wome
Marlet, Boa Morte.
Kvar på bänken: Clark, Knight, Herrera, Willock.
Varningar: Melville, Inamoto.
Publik: 15,161
Mannen i svart: Pierluigi Collina (Italy)
Man får inte glömma att trots att vi kanske deppar lite för att vi åkte ut så är detta vår största europeiska framgång i klubbens historia (Nej, här räknar vi inte Anglo-Italian Cup). Vi gick längre i turneringen än Chelsea, Blackburn och Ipswich. Leeds försvann samtidigt med oss och det lämnar Liverpool som ensamt lag att bära den engelska flaggan i UEFA-cupen.
Nu kan allt fokus läggas på att klättra i ligan, och gå vidare i FA-cupen. Detta görs bäst genom att slå Birmingham i morgon och sen ge dem på nöten igen i FA-cupen den 5:e januari 2003.
Run you Zulus, RUN!
