AFC Wimbledon - Preston North End 1-4
Wimbledon var chanslösa när League One-laget Preston besökte Kingsmeadow. Försvarsspelet är det som oroar mest och som behöver putsas till de kommande två veckorna.
Efter bara 23 minuter hade gästerna tre gånger placerat bollen i mål bakom Seb Brown. Dessutom hade Wimbledon hunnit reducera genom Christian Jolley, som slog in returen från Sammy Moores frispark. Händelserikt värre alltså i en matchöppning där Preston lite oväntat starka startelva verkar ha överraskat hemmalaget ordentligt. Wimbledon kom igång spelmässigt innan paus med ett bättre passningsspel. Trots att det fina spelet höll i sig efter halvtidsvilan dröjde det bara sju minuter innan Preston hängde sitt fjärde mål. Det målet i kombination med flera byten i bägge lagen verkar ha lagt sordi på stämningen. Wimbledon hade några chanser att reducera men 1-4 stod sig matchen ut.
Terry Brown startade precis som förutspått med följande elva:
Seb Brown, Warren Cummings, Mat Mitchel-King, Pim Balkestein, Curtis Osano, Stacy Long, Louis Harris, Sam Moore, Jack Midson, Luke Moore och Christian Jolley.
Två byten gjordes i halvtid. Nya Angus MacDonald ersatte Mitchel-King och Jim Fenlon ersatte Cummings. Under den andra halvleken kom även Frankie Merrifield, Brendan Kiernan och Charlie Strutton in och ersatte Louis Harris, Stacy Long och Jack Midson. Dessutom testades målvakten Steve Collis som förefaller ha varit kontraktslös sedan han lämnade Macclesfield i januari. 31-åringen har en lång karriär bakom sig med många klubbar i bagaget. Han verkar dock ständigt ha varit andrekeeper och har bara spelat sporadiskt, särskilt de senaste åren. Kanske kan han ändå vara den "bänkmålvakt" som Terry Brown, som lånade in Collis en kort period hos Aldershot 2002, letat efter.
Terry Brown verkar efter matchen ha varit mest missnöjd med sättet man släpper in mål på, något vi känner igen från föregående säsong. Han har nu ett par dagar på sig att trimma försvarsspelet innan ett gäng West Ham-talanger kommer på besök på lördag. Den matchen är en del av ett firande av de tio år som gått sedan sommaren 2002 då AFC Wimbledon spelade sina första matcher och särskilt ett firande av Simon Bassey som varit med hela vägen, både som spelare och tränare.
