2017-09-16 16:00

Blackburn - AFC Wimbledon
0 - 1

Matchrapport: Liket lever!

En klassisk underskattning från Blackburns sida i kombination med en helgjuten laginsats av Wimbledonspelarna gjorde att The Dons kunde åka hem från Ewood Park med alla tre poäng i bagaget.

Först och främst kan jag gladeligen erkänna att jag inte trodde ett dugg på att vi skulle ha någon chans att ta poäng uppe i Blackburn och än mindre att vi dessutom skulle vinna vår första bortamatch sedan den 28;e februari.
Det fanns liksom inget som tydde på det men ingen är gladare än jag över att ha blivit ordentligt motbevisad.
Neal Ardley måste däremot ha tagit till sig av min kritik inför matchen vad gäller spelsystemet då han inför lördagens match valt att gå tillbaka till den klassiska 4-4-2 uppställningen.
Samma manskap som startade i matchen mot Gillingham fick även denna gång förtroendet från start med den skillnaden att man flyttat ner George Francomb från mittfältet till backlinjen.

Blackburn hade å sin sida endast gjort en ändring i startelvan jämfört med den som staratde matchen innan mot Scunthorpe. Mittfältaren Craig Conway var tillbaka från sin tidigare skada medan Reekem Harper fick stå utanför truppen på grund av skadekänningar i ena låret.

När domaren blåser igång tillställningen så är det, inte helt oväntat, Blackburn som tar initiativet och redan i den första matchminuten sätts George Long i Wimbledonmålet på prov efter ett skott utifrån av Blackburns nummer 9 Dominic Samuel.
Wimbledon har svårt att få tag i bollen och får mest jaga runt men backlinjen håller ihop fördeömligt de gånger Blackburn försöker komma till avslut.

I den 16:e mnatchminuten försöker Blackburn ställa om till anfall med början i mittcirkeln. Bollen slås ut till vänster mot nummer 32 i Blackburn, Craig Conway. Passningen blir dock en aningen lös och det uppfattar nummer 9 i Wimbledon, Kwesi Appiah, blixtsnabbt och bryter passningen för att sedan sätta högsta fart mot Blackburnmålet. Kwesi kommer in i boxen med bollen men Blackburnförsvararna ser ut att ha läget under kontroll och täcker skottet som avlossas. Det slutar dock med att två av försvararna går i backen och bollen snappas återigen upp av Appiah som drar sig ner mot höger för att avsluta med ett kanonskott upp i nättaket bakom en chanslös David Rya Martin i Blackburnmålet.

1-0 till AFC Wimbledon i den 16:e matchminuten efter en mycket fin soloprestation av Kwesi Appiah.

Efter ledningsmålet så etablerar Blackburn fortsatt tryck på Wimbledons planhalva men dom riktigt heta målchanserna uteblir. The Dons å sin sida spelar smart och går inte bort sig i onödan vilket gör att Blackburn får det svårt att komma igenom med bollen under kontroll.
En viss frustration börjar höras från hemmapubliken på läktarna och även spelarna nere på planen börjar se irriterade ut när matchuret tickat upp en bit över 30 minuter.
I den 33:e matchminuten så är comebacken över för Blackburns Craig Conway som känner av sin gamla skada och måste byta. In kommer istället Bradley Dack med nummer 23 på ryggen.

The Dons sticker emellanåt upp när man har får chansen att starta en kontring och det är framför allt Dean Parrett samt Andy Barcham på mittfältet som visar vägen med sina kvicka omställningar.

Blackburns nyss inbytte, Bradley Dack, får en öppning strax före halvtid men kommer ur vinkel rejält så avslutet blir ett lätt byte för Wimbledons målvakt George Long.
1-0 till The Dons står sig som halvtidsresultat.

Inga byten av Neal Ardley i halvtid utan samma spelare får nu i uppdrag att försöka försvara ledningen så länge det bara går.
Det är dock faktiskt Wimbledon som visar mest anfallsvilja i början av andra halvlek och i den 51:a matchminuten är det ytterst nära att man ökar på ledningen. Andy Barcham kommer på sitt karaktäristiska vis flygande på vänsterkanten och bryter sedan in i straffområdet. Trots hård uppvaktning lyckas Andy komma till avslut men skottet täcks av framrusande Blackburnspelare. Returen går sedan ut till nummer 18 i Wimbledon, Dean Parrett, som avlossar ett tungt skott mitt i straffområdet. Bollen lyckas dock än en gång styras undan av en Blackburnspelare och går ut till en hörna som sedan blir resultatlös.

Efter det kommer det mesta av spelet att styras av Blackburn medan Wimbledon inriktar sig mer och mer på att försöka stänga matchen. Kwesi Appiah får ett läge i den 60.e matchminuten men hans nick styrs ut till ytterligare en resultatlös hörna.

I den 74:e matchminuten gör Neal Ardley ett dubbelbyte där Cody McDonald ersätter, en för dagen utmärkt, Kwesi Appiah och Harry Forrester kommer in istället för en tröttkörd Andy Barcham som slitit något enormt ute på vänsterkanten.

Blackburn jagar en kvittering intensivt nu och i den 77:e matchminuten är det ohyggligt nära att bollen går i mål då Bradley Dack nickar från nära håll efter fint inspel från högerkanten. Bollen ändrar dessutom riktning på vägen mot mål då den tar på Wimbledons nummer 5 Will Nightingale.
George Long gör dock en riktig fantomräddning då han på något utomjordiskt sätt lyckas ändra riktning och nypa bollen på mållinjen.

I den 80:e matchminuten gör Neal Ardley sitt tredje byte när Paul Robinson kommer in istället för Lyle Taylor och därmed klart visar att nu skall ledningen bara hålla tiden ut med ytterligare en försvarsspelare ute på planen.
En sista anfallsvåg kommer från Blackburns sida men The Dons spelar som på den gamla "Crazy Gang" tiden och försvarar sitt straffområde föredömligt till sista blodsdroppen.

Efter 8 tilläggsminuter så blåser äntligen domaren av matchen och skrällen är ett faktum till de 369 tillresta Wimbledonsupportrarnas stora glädje.
Efter matchen var det såklart en mycket missnöjd manager i Blackburn, Tony Mowbray, och en mycket nöjd Neal Ardley i Wimbledon som gav sina synpunkter på dagens match.

Vi vann denna match för att vi äntligen spelade enkelt och som ett lag. Flera spelare höjde sig även en nivå och jag imponerades framför allt av Dean Parrett som var den som dirigerade mittfältet med utmärkt resultat. Well done!
Nu fick vi även lite andrum inför nästkommande match, nu på fredag den 22:a september, hemma mot fuskarna från Buckinghamshire.
En fin skalp blev det onekligen mot Blackburn med den kommer inte vara vatten värd om vi inte följer upp med en seger till mot MK SCUM.

WOMBLE TILL I DIE!