Charlton - AFC Wimbledon1 - 0
Matchrapport: AFC Wimbledon kammade noll på The Valley.
Ett för dagen hårt kämpande Wimbledon fick likväl se sig besegrade med 1-0, i gårddagens South London Derby, efter ett riktigt drömmål av Charlton Athleticks mittfältare Ricky Holmes.
Det var sannerligen ingen drömfotboll som utspelade sig på The Valley igår inför de 12 500 betalande runtom på läktarna och däribland 1300 Wimbledonsupportrar.
Det var chansfattigt och tillknäppt vilket skottstatistiken avslöjar med ett skott på mål för Charlton och noll för The Dons.
Wimbledon kom till start med ett synnerligen tungt ”sista-minuten” avbräck då vår försvarsklippa Will Nightingale skadat sig under fredagens träning och tvingats avstå lördagens match.
Harry Forrester saknades även han men däremot fanns Egil Kaja med vilket tidigare i veckan lät osannolikt då Neal Ardley gav sin uppdatering av skadeläget i truppen.
Deji Oshilaja fick förtroendet från start istället för Will Nightingale och ovan nämnde Egil Kaja tog en plats på mittfältet från start som ersättare för Harry Forrester.
Charlton hade å sin sida gjort en ändring i startelvan jämfört med senaste matchen borta mot Bradford då
Jay Dasilva tog plats i startelvan på Naby Sarrs bekostnad.
När matchen så sparkar igång blir det efter ett tag väldigt tydligt att The Dons inte tänker släppa till något bakåt i onödan denna dag och man spelar föredömligt väldisciplinerat från mittfältet och bakåt vilket inte ger Charlton speciellt mycket utrymme att spela runt bollen på.
I den 24:e matchminuten så uppstår en situation i Wimbledons straffområde då Charltons nummer 14, Tarique Fosu, går i backen efter att ha kolliderat med Wimbledons nummer 19 Tom Soares.
Domare Ben Toner viftar dock, helt riktigt, avvärjande med armarna och låter spelet gå vidare.
Wimbledon fortsätter sedan att spela en mycket fysisk fotboll och ”förstör” mycket effektivt Charltons speluppbyggnad gång på gång. Effektivt men inte speciellt vackert eller underhållande vilket börjar märkas runt om på läktarna där åskådarna är de som verkar behöva halvtidsvilan bäst.
0-0 blir halvtidsresultatet.
Inga byten av Neal Ardley i halvtid men däremot verkar han ha beordrat The Dons att i alla fall försöka anfalla litegrann emellan varven. Det blir faktiskt en viss press mot Charltonmålet under andra halvlekens inledande skede och där Wimbledon får med sig ett antal hörnor som tyvärr blir resultatlösa. Den riktigt heta målchansen vill inte infinna sig helt enkelt.
När matchuret tickat upp mot 60 minuter så börjar man se att Charltons hyperfarlige mittfältare, Ricky Holmes, kommer loss mer ute på sin vänsterkant och sätter Barry Fuller på allt hårdare prov. Försvaret i Wimbledon spelar dock fortsatt tätt i sina positioner och ger Barry understöd de gånger han håller på att bli förbisprungen av Charltonspelare.
Med kvarten kvar att spela får Wimbledon till en fin kombination mellan George Francomb och Tom Soares där den senare så när blir frispelad av Francomb men rivs bryskt ner alldeles på gränsen till straffområdet av en Charltonspelare.
Ypperligt frisparksläge för The Dons som tas omhand av Callum Kennedy. Callum drar dock bollen i muren och ut till en hörna. Det blir lite kaotiskt framför Charltons mål och där bollen slutligen hamnar mitt framför fötterna på Deji Oshilaja. Deji får kontroll på bollen men lyckas inte hålla ner skottet utan bollen drar istället iväg som en projektil en bit över ribban.
Matchens hetaste chans hittills helt klart.
När klockan tickat upp mot 78 minuter kommer så avgörandet. Charltons Ricky Holmes kommer med fart ute på vänsterkanten där han får bollen fint serverad och viker in mot mål. Barry Fuller kommer den här gången in i situationen för sent och tvingas stoppa Holmes på ett oschysst sätt så nära straffområdet det bara går att komma. Hela The Valley kokar över och ropar på straffspark men domare Toner har redan bestämt sig och markerar för en frispark på den kritade straffområdeslinjen.
Frisparken tar Ricky Holmes själv hand om och lyckas med konststycket att skruva bollen förbi samtliga försvarare och sedan upp i George Longs bortre kryss.
1-0 till Charlton i den 78:e matchminuten
Återstoden av matchen försöker såklart The Dons få till en kvittering och Neal Ardley byter in Cody McDonald istället för Egil Kaja med 10 minuter kvar.
Charltonspelarna har dock bra kontroll över läget och släpper inte till något nu när man vet att ytterligare tre poäng är på väg att räknas in i poängskörden.
Det blir dock så att man har kanske för bra kontroll tycker man så kommunikationen blir lidande mellan
Solly i försvaret och målvakten Ben Amos när bara minuter återstår. Solly skall nämligen försöka nicka undan ett inlägg från Wimbledons George Francomb men lyckas istället skarva den förbi en stillastående Ben Amos i Charltonmålet för att sedan ta i ribban och ut till en sista resultatlös hörna.
Nära självmål och kvittering till 1-1 där.
Efter fyra tilläggsminuter så blåser domaren av detta South London Derby som inte helt rättvist vanns av Charlton Athletics med 1-0.
Neal Ardley var efter slutsignalen full av beundran för sina spelare och sa att dom verkligen gav precis allt dom hade denna eftermiddag så mer kunde han inte önska sig av truppen.
Oturen grinade oss verkligen i ansiktet denna dag då Charlton lyckas göra mål med sitt första skott mot Wimbledonmålet i form av en konstspark signerad Ricky Holmes. Vi gjorde det verkligen svårt för motståndarna med vårt disciplinerade fem-manna mittfält. Å andra sidan producerade vi inte heller något framåt men det var heller inte planen för dagen enligt Ardley.
Vi är helt enkelt inte bättre rustade den här säsongen och så länge vi inte viker ner oss fullständigt så kanske vi kan balansera oss kvar ovanför nedflyttningsstrecket resten av säsongen.
Nu närmast väntar sista gruppspelsmatchen i Checkatrade Trophy hemma mot Luton Town på tisdag och där vi ju redan har säkrat avancemanget så räkna med att det kommer beredas plats för våra ungdomar i startelvan så några slitna kroppar från idag får en väbehövlig vila.
WOMBLE TILL I DIE!
