AFC Wimbledon - Portsmouth1 - 2
Matchrapport: Kräftgången fortsätter
Serieledande Portsmouth blev som väntat för svåra för AFC Wimbledon som föll hemma med 1-2 i lördagens möte lagen emellan.
Tredje raka förlusten och den åttonde totalt i ligan denna säsong inkasserades alltså i lördagens möte med serieledande Pompey.
Ingen trodde väl egentligen att vi skulle kunna rubba serieledarna på förhand heller men visst var vi nära att knipa en poäng efter att ha visat upp lite av "the good old Spirit of Wimbledon" under andra halvlek.
Neal Ardley hade gjort en ändring i startelvan, jämfört med den i förlustmatchen senast mot Plymouth, då Scott Wagstaff inte kunde komma till spel på grund av en hamstringsskada.
Kwesi Appiah fick därmed starta på topp tillsammans med Joe Pigott medan Jake Jervis klev tillbaka ett snäpp ner till mittfältet.
När matchen drar igång så dröjer det inte länge förrän Pompey tagit tag i taktpinnen och dominerar spelet stort. Wimbledon har förtvivlat svårt att komma till anfall och där samspelet mellan Pigott och Appiah skulle behövt finslipats en hel del märker man.
Helt logiskt kommer också 1-0 till Portsmouth i den 24:e matchminuten då Tom Naylor kommer fram på tok för lätt och når högst på en hörna slagen från vänster.
1-0 till Portsmouth i den 24:e matchminuten.
Pompey fortsätter sedan att mala ner The Dons som bara har en målchans värd namnet på hela första halvleken när Andy Barcham provar skott en bit utifrån.
Med dryga halvtimmen spelad är det så dags igen för Wimbledons målvakt, Joe McDonnell, att vittja nätet en andra gång.
The Dons Jake Jervis kommer en aning på efterhand och släpper förbi sig Pompeys Lee Brown som får tid på sig att leverera en smörpassning till Gareth Evans som bara har att sätta foten till och se på när tvåan rullar in.
2-0 till Portsmouth i den 31:a matchminuten.
Joe McDonnell gör sedan några helt avgörande räddningar när Pompey fortsätter trumma på vilket gör att det "bara" står 2-0 till gästerna när domaren blåser av för halvtidsvilan.
Ardley gör alla sina tre byten i halvtid i ett desperat försök att vända på matchbilden och få till en reducering till att börja med.
Joe Pigott har spelat klart då han plötsligt drabbades av magsjuka inne i omklädningsrummet under vilan vilket gör att James Hanson kommer in på topp.
Will Nightingale ersätter Tennai Watson i backlinjen och Anthony Hartigan får äntligen chansen då Andy Barcham spelat klart på mittfältet.
The Dons får en helt annan fart i spelet med Will Nightingales offensiv i backspelet samt Hartigans öppnande passningar framåt. Det märks hur spelsugen Anthony verkligen är och att han fått suttit på bänken så länge till förmån för "De Två Stillastående Garderoberna" är för mig ett mysterium av bibliska propotioner.
James Hansom gör även han ett mycket piggt inhopp och orsakar massiva problem för Portsmouths backlinje med sin längd och tyngd.
En helt annan matchbild nu där The Dons är dom som helt plötsligt bestämmer valet av musik och i den 63:e matchminuten så kommer utdelningen i form av James Hansons första mål i Wimbledontröjan.
Ett riktigt klassmål där Hanson fångar upp en lös boll, sisådär 25 meter utifrån, och dunkar in den i högra krysset bara så där rakt av.
1-2 i den 63:e matchminuten.
Wimbledon jagar sedan febrilt efter en kvittering resterande tid men där både Hanson, Appiah och framför allt Jake Jervis får se sina försök bli resultatlösa.
När matchuret tickat upp till 90 + 5 blåser domare Lee Probert i pipan och förkunnar därmed att matchen är över inför de 4 569 betalande åskådarna ute på Kingsmeadow Ground.
Kräftgången fortsätter som sagt för AFC Wimbledon som närmast har två bortamatcher mot Blackpool och Bristol Rovers på schemat innan månaden avslutas med derby hemma mot Luton Town.
Vi borde ju kunna ha en chans till poäng mot The Gas den 23:e oktober, med tanke på deras lika usla säsong så här långt, men borta på The Memorial Stadium har vi ju bara lyckats vinna en enda gång genom åren så jag tar verkligen inte ut något i förskott.
Det känns fortsatt uppgivet och säsongen ser ut att arta sig exakt som den förra.
På sociala medier har vi två läger där ena sidan kräver Neal Ardleys huvud på ett silverfat och att en ny manager tillträder omgående medan den andra sidan verkar vara beredda på att ta en nedflyttning till League Two bara Ardley får sitta kvar.
Egentligen är det ju otroligt märkligt hur styrelsen kan fortsätta att backa upp Neal Ardley då vilken annan klubb som helst hade gett honom sparken vid det här laget med de svaga resultat vi har presterat hittills denna säsong.
Tystnaden är dock kompakt och allt rullar på som vanligt där Neal försöker till varje pris hitta något positivt att peka på i matchintervjuerna efter ytterligare en förlust.
Vi gläds i alla fall åt att James Hanson fick göra sitt första mål för klubben i lördagens match samtidigt som vi lider med Jake Jervis som nu inte gjort ett mål sedan den 23:e december 2017.
WOMBLE TILL I DIE!
