2018-04-14 16:00

Walsall - AFC Wimbledon
2 - 3

Matchrapport: Makalös vändning av The Dons

Från att ha legat under med 2-0 i halvtid så reste sig AFC Wimbledon, likt Fågel Fenix ur askan, och kunde till slut vinna gårdagens bortamatch mot Walsall med 3-2.

Sicken dramatik som utspelades igår på The Bank´s Stadium inför 4 633 åskådare varav 733 var tillresta Wombles.
Många hade nog räknat bort The Dons redan i halvtid och istället börjat blicka framåt mot nästa match mot Oldham men just där och då så visade grabbarna prov på ”the spirit of wimbledon” och vände på steken. I didn't see that one coming.......

Neal Ardley hade gjort endast en ändring i laguppställningen jämfört med den som startade i tisdagens segermatch hemma mot Charlton:
Darius Charles gick in i laget från start då Will Nightingale saknades på grund av skada.

Inte helt överraskande startar Walsall matchen piggast och redan i den 3:e matchminuten så får George Long i Wimbledonmålet parera det första skottet mot mål.
Kort därefter hamnar Tom Soares lite på efterkälken och går för hårt åt Walsalls Amadou Bakayoko som får frispark en bit utanför The Dons straffområde.
Bollen slås in i boxen av Walsalls Erhun Oztumer för att sedan toucha en ostörd Jack Fitzwaters huvud och slutligen gå in i mål vid George Longs högra stolpe.

1-0 till Walsall i den 6:e matchminuten.

Efter den kallduschen börjar Wimbledon jobba sig in i matchen och tar så sakterliga över bollinnehavet.
Man har dock inte vaskat fram någon klar målchans ännu och har svårigheter med att komma igenom ett väl samlat Walsall.
I den 28:e matchminuten får Wimbledons Harry Forrester riktigt ont efter en hård närkamp och det vill sig inte bättre än att Harry tvingas gå av planen fem minuter senare.
In kommer istället Andy Barcham för The Dons och börjar omgående visa prov på sina patenterade löpningar ute på vänsterkanten.

När klockan börjat ticka fram mot 45 minuter så är det inget snack om att The Dons repat sig efter det tidiga baklängesmålet och där Lyle Taylor börjat hitta in i straffområdet allt som oftast hos motståndarna.
Andy Barcham gör ett mycket piggt inhopp och öppnar upp för inspel från sin vänsterkant.

När man så inväntar domare Mark Heywoods signal för halvtidsvila kommer istället helt oväntat 2-0 till Walsall.
The Saddlers Julien Ngoy kommer med bollen ute på högerkanten och tar sig alldles för enkelt förbi både Deji Oshilaja samt Darius Charles i Wimbledons backlinje för att sedan snabbt avancera mot mål och slutligen rulla in den kyligt under en chanslös George Long.

2-0 till Walsall i den 45:e matchminuten som även blir halvtidsresultat.

Neal Ardley gör ytterligare ett byte under halvtidsvilan då Tom Soares gjort sig illa och inte kan fortsätta spela. In kommer då istället Jimmy Abdou som ersättare på mittfältet.

När så andra halvlek börjar märker man snabbt att något har onekligem hänt eller sagts i Wimbledonspelarnas omklädningsrum under halvtid.
Det såg onekligen lovande ut innan Walsalls 2-0 mål men nu är det precis som om att man verkligen förstår allvaret i situationen fullt ut och agerar därefter.

Redan i den 48:e minuten kommer förarbetet till reduceringen i form av Andy Barcham som rinner förbi sin försvarare och avancerar in i Walsalls straffområde.
The Saddlers Nicky Delvin försöker desperat att stoppa Andy men går alldeles för hårt in i situationen och får istället se hur domare Heywood pekar på straffpunkten.
Straffen tas om hand av Lyle Taylor men räddas turligt av Liam Roberts som får den på benen när han är på väg mot fel håll.
Bollen blir liggande lös på mållinjen och fram rusar då Lyle Taylor för att försöka slå in den i mål men istället rensas den bort av en Walsallspelare. Det blir dock en misslyckad rensning som istället går rakt ut till The Dons Joe Pigott som äntligen dundrar in bollen i mål.

2-1 i den 48:e matchminuten.

Scenförändringen är nu total där Walsallspelarna inte alls hänger med i svängarna utan istället börjar se ängsliga och tafatta ut.
Det är nära kvittering ett antal gånger då både Andy Barcham, Joe Pigott och Lyle Taylor kommer till farliga avslut men utan att få se bollen gå in i mål.

I den 65:e matchminuten kommer så den helt logiska kvitteringen när en lång utspark från George Long når fram till Lyle Taylor som drar till bollen i steget och får på en kanonträff som går in bakom Roberts i Walsallmålet.

2-2 i den 65:e matchminuten.

The Dons går sedan för seger, ordentligt påhejade av de tillresta Wimbledonsupportrarna, då man märker att man har greppet om matchen.
Klockan tickar dock på alldels för fort och trots ett massivt spelövertag verkar det som om att man kommer få nöja sig med en poäng denna dag.

Då kommer plötsligt den berömda skänken från ovan i form av en mycket billig tilldömd straff när matchuret står på 90+5.
Domare Mark Haywood anser nämligen att Kory Roberts i Walsall ”klättrat” i ryggen på Lyle Taylor inne i straffområdet och blåser för straffspark till Wimbledon.
Fram stegar då Dean Parrett och slår helt utan nerver in bollen högt uppe i högra krysset bakom en förtvivlad Liam Roberts i Walsallmålet.

3-2 till Wimbledon i den 5:e tilläggsminuten.

Kort därefter blåser domare Haywood av tillställningen som alltså slutar med seger för The Dons efter en helt overklig vändning under den andra halvleken.
Neal Ardley var helt tagen i intervjuer efter matchen och öste lovord över den krigarmentalitet samt självrannsakan hans spelare visat upp efter halvtidsvilan.
Ardley gav även en stor eloge till de tillresta Wimbledonsupportrarna som fört fram laget under andra halvlek när man börjat få upp vittringen ordentligt.

Det var säkerligen en riktigt skön känsla efter matchen för Neal Ardley som nu visat alla sina belackare vad han går för när han coachat fram laget till två raka segrar i ett oerhört pressat läge.
Nu gick ju även en del andra resultat vår väg denna dag så helt plötsligt har vi fyra poäng ned till strecket och dessutom chansen att säkra kontraktet, ja...ja...i teorin då, redan på lördag då vi möter en annan nedflyttningskandidat, Oldham Athletic, hemma på Kingsmeadow Ground.

Visar vi upp en liknande inställning, som den vi hade i andra halvlek mot Walsall, redan från start på lördag så kommer Latics inte ha skuggan av en chans att rubba oss!

WOMBLE TILL I DIE!