Portsmouth - AFC Wimbledon2 - 1
Matchrapport: O Captain! My Captain......
AFC Wimbledon föll tungt med 2-1 i annandagens möte borta mot Portsmouth FC och där en jätteblunder signerad av lagkapten, Barry Fuller, straffade sig rejält.
Hur ett lag kan, från att ha spelat stor fotboll mot Bradford den 23:e, gå så snabbt till att spela på sin höjd medioker fotboll mot Portsmouth den 26:e är sannerligen inte lätt att hitta förklaringen till.
Neal Ardley verkar inte ha hittat den riktga medicinen mot den sjukdomen han heller då han bara kunde stå vid sidan och uppgivet se på när The Dons straffade ut sig på Fratton Park igår.
Neal Ardley mönstrade samma startelva som besegrade Bradford senast och något annat hade man inte heller väntat sig då man helt enkelt inte ändrar på ett vinnande koncept.
Avbräck dock genom sent återbud från Harry Forrester på grund av en lättare skada och ett kanske mer väntat besked i form av att vår anfallare, Kwesi Appiah, för sjuhundraelfte gången drabbats av ytterligare bakslag med sin gamla skada strax före comeback. Tröttsamt värre.
Direkt efter det att domaren blåst igång tillställningen så hittar Wimbledons mittfältare Tom Soares vår anfallare Cody McDonald med en genial genomskärare som dock Cody inte får kontroll över riktigt utan bollen glider istället från honom för att sedan snappas upp av motståndarna.
The Dons har mycket bollinnehav de första 20 minuterna där mittfältet försöker hitta fram med bollar mot en ständigt aktiv Cody McDonald på topp.
Ju längre in i matchen vi kommer desto mer mattas dock Codys entusiasm och man anar hur Portsmouth börjar ta över spelet mer och mer.
När matchuret tickat fram till 45+1 så skall The Dons vända upp spelet från egen planhalva men då drabbas plötsligt vår försvarare, Jon Meades, av akut hjärnblödning och slår bollen rakt i gapet på nummer 33, i Portsmouth, Ben Close.
Close vänder om och skjuter ett hårt pressat skott längs marken som går in vid George Longs högra stolpe i Wimbledonmålet.
1-0 till Portsmouth i den 45:e matchminuten
Neal Ardley gör inga byten i halvtidsvilan utan låter amma manskap få fortsatt förtroende.
När spelet åter är igång så kommer plötsligt en skänk från ovan i form av handboll inne i Portsmouths straffområde. Det är nummer 6 i Pompey, Christian Burgess, som får bollen på handen och domare Lee Collins blåser direkt och pekar på straffpunkten.
Fram stegar då Lyle Taylor och tjongar in straffen säkert bakom McGee i Portsmouthsmålet.
1-1 i den 50:e matchminuten.
Sedan blir det chansfattigt och slarvigt spel från båda sidor då regnet börjat ösa ner och gör gräsmattan på Fratton Park mer och mer svårspelad.
Det känns fullt logiskt med ett oavgjort resultat,när klockan tickat en bit över 70 minuter, men då kommer plötsligt nästa hjärnblödning från en Wimbledonspelare nämligen vår lagkapten Barry Fuller.
Barry går amatörmässigt hårt åt i ryggen på nummer 8 i Portsmouth, Brad Pitman, inne i eget straffområde vilket gör att domare Collins blåser för straff och dessutom visar upp det gula kortet för vår käre Barry.
Straffen tar Pitman själv hand om och slår den säkert i mål bakom en chanslös George Long i Wimbledonmålet.
2-1 till Portsmouth i den 72:a matchminuten.
Efter Portsmouths ledningsmål ser man också tyvärr vilken tunn trupp vi har denna säsong då ingen anfallare finns till förfogande att byta in för att kunna sätta press på motståndarna.
Ardley gör ett byte dock i den 78:e matchminuten då Tom Soares går av till förmån för Egil Kaja.
Dert förändrar dock inte matchbilden nämnvärt och vi skulle verkligen behövt en frisk Kwesi Appiah som skulle kunnat göra det oväntade.
En halvchans till att utjämna dyker upp för The Dons när Andy Barcham slår ett inlägg längs marken från sin vänsterkant. Bollen går dock förbi samtliga spelare i straffområdet och rinner ut till inspark för Portsmouth istället.
När så matchuret tickat upp till 90+3 sätter domare Lee Clarke pipan till munnen och blåser av tillställningen.
2-1 till Portsmouth blir slutresultat.
Neal Ardley var, med all rätt, efter matchen fullkomligt rasande på vår lagkapten Barry Fuller som orsakade straffen som Portsmouth vann matchen på.
Ardley tyckte att det var amatörmässigt av Barry som trots sin rutin och erfarenhet förivrade sig och drabbades av mental kollaps i eget straffområde.
Närmast väntar nu match mot Gillingham hemma på Kingsmeadow Ground den 30/12 innan allt fokus skall riktas mot mötet med Tottenham Hotspur i FA-Cupens tredje omgång den 7:e januari.
Jag betvivlar att Kwesi Appiah kommer vara frisk nog att kunna vara med i truppen till någon av dessa matcher utan vi måste helt enkelt värva en till anfallare när transferfönstret öppnas nu i januari om vi skall kunna kravla oss över nedflyttningsstrecket något mer denna säsong.
WOMBLE TILL I DIE!
