Peterborough - AFC Wimbledon0 - 1
Matchrapport: Perfekt genomförd match gav AFC Wimbledon åttonde raka utan förlust i ligaspelet.
AFC Wimbledon tog idag en gruvlig revansch på Peterborough United för augusti månads EFL Cup förlust. En storspelande Luke McGee i Peterborough målet och trävirket räddade "Posh" från en betydligt större förlust än slutresultatet 0-1.
En fullkomligt lysande första halvlek av Wimbledon lade grunden till dagens seger borta mot Peterborough. Sällan har man sett ett lag dominera matchbilden så fullständigt som Wimbledon gjorde under matchens första 45 minuter där Peterborough knappt kom över egen planhalva.
Neal Ardley var förstås, med all rätt, mäkta nöjd med insatsen och hyllade hela laget när han intervjuades efter matchen.
Det fanns dock all anledning till oro innan matchstart då vår pålitlige försvarare, Darius Charles, skadade sig på uppvärmningen och tvingades avstå från spel i dagens match.
Neal Ardley blixtinkallade då Will Nightingale som ersättare vilket gjorde att ett helt nytt mittbackspar bildades i form av Chris Robertson och Nightingale dagen till ära.
Nu var dessa inte de enda spelare som var nya i startelvan utan Ardley hade bytt ut sammanlagt sex spelare som startade i senaste matchen mot Bury.
George Francomb, Chris Whelpdale, Tom Beere och Tom Elliott fick även de chansen från start då många spelare behövde vila efter att ha spelat på det otroligt regntunga underlaget i tisdagens match.
Det var ett mycket piggt Wimbledon som genast tog initiativet i inledningen av matchen vilket gav utdelning redan i den 10:e matchminuten. En hörna slagen av George Francomb hittade fram, via en nickskarv av Jon Meades, till Tom Elliott som med härlig spänst kommer upp högre än sina motståndare och nickar in 1-0 till Wimbledon.
Ett smått chockat och stillastående Peterborough får därefter uppleva hur Wimbledon gång på gång vinner boll och anfaller med full kraft över hela planen.
Det blir snudd på förnedrande för Peterborough som inte kommer över egen planhalva och spridda burop börjas nu höra från hemmapubliken runtom på läktarna.
Både Tom Elliott med ett skott i stolpen efter ca 30 minuters spel och Chris Whelpdale har bra chanser att öka på Wimbledons ledning men en storspelande målvakt i "Posh" målet, Luke McGee, gör att det "bara" står 1-0 till Wimbledon i halvtid.
Det är just vid sådana här tillfällen man som supporter kan börja tvivla en smula på sitt lag. Totalt överlägsna sina motståndare, skall egentligen kunna leda med 3-0, gör allt rätt men får helt enkelt inte in bollen i mål och sedan vet man att motståndarna kommer att trycka på betydligt mer efter halvtid för att få till en kvittering. Vilken också brukar komma när matchuret står på sisådär 90+ någonting.
Det var därför så skönt att se hur disciplinerat och välorganiserat Wimbledon genomförde den andra halvleken även om Peterborough nu började skapa lite mer framåt för att försöka nå en kvittering.
Neal Ardley gör sitt första byte i den 58:e matchminuten då Chris Whelpdale tvingas utgå på grund av skada och ersätts av Lyle Taylor.
Ett mycket piggt inhopp av Taylor som visar prov på sin fina teknik vid ett antal tillfällen när han närmar sig motståndarnas straffområde.
Peterborough kommer egentligen inte till några riktigt farliga avslut och de få gånger de får iväg ett skott mot mål så är James Shea i Wimbledonmålet på tårna med full kontroll över händelserna.
I matchminuten 72 gör Ardley sitt andra byte då en trött Tom Berre lämnar planen till förmån för Dean Parrett.
Strax därefter får Tom Elliott ett gyllene läge att definitivt avgöra matchen när han bryter igenom på vänsterkanten och lobbar över en utrusande Luke McGee. Precis när alla räknat in tvåan så lyckas bollen på något sätt skruva sig bort från målet och träffar istället stolpen för att sedan studsa ut på planen igen.
Kvällens andra stolpträff för en storspelande Tom Elliott som kostar på sig ett litet leende i efterhand.
Ett sista taktiskt byte av Neal Ardley när Daniel Bulman kommer in istället för George Francomb i den 90:e matchminuten är det sista som händer innan domaren blåser av matchen och därmed ger Wimbledon sin åttonde raka ligamatch utan förlust.
Det går bra nu onekligen för "The Dons" och jag kan gladeligen erkänna att om någon sagt till mig efter förlusten mot Sheffield United 10/9 att vi idag skulle ligga sexa i tabellen med åtta raka utan förlust så hade jag idiotförklarat den personen rakt av.
Då sågade jag vårt försvar fullkomligen i matchrapporten medan jag idag istället höjer det till skyarna.
Visst är det härligt att man kan få ändra sin uppfattning till det positiva!
Nu blickar vi framåt mot lördagens möte hemma mot Bradford där för övrigt några av redaktionens medlemmar kommer befinna sig på plats för att heja fram "The Dons" till nionde raka utan förlust.
WOMBLE TILL I DIE1
