AFC Wimbledon - Blackburn0 - 3
Matchrapport: Väntad förlust mot serieledarna.
Sereieledande Blackburn Rovers hade som väntat inga större problem med att besegra AFC Wimbledon i gårddagens möte på Kingsmeadow Ground.
Inte mycket att orda om gårddagens förlust egentligen. Vi var helt enkelt ett nummer för litet och maldes sakta men säkert ned av ett oerhört starkt Blackburn Rovers som säkerligen kommer att spela i The Championship nästa säsong.
Neal Ardley fick även denna kväll ett negativt besked från vår mittback, Darius Charles, men valde denna gång att låta Paul Robinson få chansen från start och inte flytta in Barry Fuller som mittback som senast i matchen mot Peterborough United.
Ardley valde även en defensiv 4-5-1 uppställning till denna match och därmed fick Joe Pigott starta på bänken medan Lyle Taylor spelade som ensam spjutspets längst där framme.
The Dons stod till en början upp bra mot Blackburn och inget av lagen hade väl egentligen haft någon målchans värd namnet fram till den 30:e matchminuten då Rovers tar ledningen efter ett mycket kontroversiellt mål.
Blackburns Jack Payne slår då ett inlägg som Rovers Bradley Dack når upp högst på och nickar bollen i en båge över George Long i Wimbledonmålet.
Bollen tycks dock rensas undan på mållinjen av Wimbledons mittback, Deji Oshilaja, men enligt den assisterande domaren hade bollen varit över mållinjen och därmed står det plötsligt 1-0 till Blackburn efter det att domare Graham Scott även han godkänt målet.
1-0 till Blackburn i den 30:e matchminuten.
Åtta minuter senare får George Long i alla fall visa klassen då han sträcker ut ordentligt och styr undan en farlig frispark från Rovers Charlie Mulgrew som lyckats skruva bollen runt muren av Wimbledonspelare.
Tack för den fina räddningen George Long!
1-0 till Blackburn blir halvtidsresultatet.
Neal Ardley gör ett byte i halvtid då Joe Pigott ersätter Andy Barcham och väljer därmed att ställa upp med en 4–4-2 formation till andra halvlek i ett försök att sätta lite press på Blackburn.
I den 47.e matchminuten får så Wimbledon ett bra läge till en kvittering då George Francomb får skottläge mitt inne i Blackburns straffområde men tyvärr drar George skottet utanför Rovers keeper, David Raya Martins, högra stolpe.
Ytterst nära blir det igen i den 63:e matchminuten då Deji Oshilaja nickar ner Lyle Taylors hörna till Harry Forrester som får på en bra träff med högern bara för att sedan se bollen gå några futtiga centimeter över ribban i Blackburnmålet.
En minut senare kommer istället 2-0 till gästerna då Elliott Bennet i Blackburn serveras en fin passning av Adam Armstrong. Bennet driver med bollen mot Wimbledonmålet och avlossar ett underbart skott strax utanför The Dons straffområde som går som en projektil in i mål till höger om en chanslös George Long.
2-0 till Blackburn i den 64:e matchminuten.
Wimbledon är därmed ett slaget lag och bara fem minuter senare kommer så den berömda ”spiken i kistan” då Bradley Dack kan göra sitt andra mål för kvällen från nära håll efter en fin cross levererad av Danny Graham.
3-0 till Blackburn i den 69:e matchminuten.
Resten av matchen spelar Blackburn snuskigt disciplinerat och det är stundtals kattens lek med råttan där ute på planen.
När matchuret tickat upp till 90+3 minuter så blåser domare Graham Scott av tillställningen inför de
4 400 åskådare som tagit sig till ett kylslaget Kingsmeadow Ground denna afton.
Neal Ardley sa sedan i intervjuer efter matchen att förlusten var glasklar men att han tyckte spelarna vek ned sig allt för enkelt och att speciellt försvaret blivit för stillastående vid kritiska tillfällen.
Inte så konstigt kanske då vi hade båda våra ”gamlingar” på planen samtidigt ikväll i form utav Barry Fuller och Paul Robinson.
Är verkligen Callum Kennedy inte ett bättre alternativ än Paul Robinson vid sådan här matcher då vi i förväg vet om att vi kommer möta ett lag med massor av kvalitet och som kommer sätta press på oss högt upp i banan?
Nåja, det var inte den här matchen vi förväntades vinna heller utan förlusterna mot Bury och Northampton tidigare under månaden svider betydligt mer.
Nu är det bara att bryta ihop, slicka såren, torka bort tårarna och komma igen inför lördagens South London Derby mot Charlton Athletic hemma på Kingsmeadow Ground.
WOMBLE TILL I DIE!