Redaktionen summerar: December
AFC Wimbledon redaktionen summerar en bedrövlig decembermånad.
Vi summerar en månad som gav skral poängutdelning och dalande placering i ligaspelet men där vi avancerade till åttondelsfinal i ”Pizza-cupen”.
Spelsystem ifrågasätts och vackert ”Feed The Pig” mål hyllas.
Henke vill bli av med Will, Leffe bävar inför kommande transferfönster och Pelle hoppas på att få återse en Finne.
Nu kör vi!
Häng med och tyck till, tyck lika, tyck olika eller tyck inget alls.
Kommentatorsfältet är öppet för den som har något att säga.
Månadens match:
Henke
Ingen månad som direkt gör att man slår klackarna i taket. Hade velat bröstat upp mig lite extra när vi plockade med oss 1-1 från Stadium of Light. Tyvärr hade The Black Cats sjukstuga med tanke på Covid så inte värdigt motstånd.
Peterborough i ligan var bra men min lott läggs på matchen i cupen Papa Johns Trophy där vi distinkt tryckte till Arsenals Akademi. Bra och kan i slutändan ge oss en plats på Wembley långt dit men vore bra för stunden om klubben fick en sådan chans i trevande tider med lite vind i seglen.
Pelle
Kan ju inte vara någon annan match än vår 3–0 vinst mot Arsenal. Vissa kanske kan hävda att det var mot deras U21-lag och att det var i en cup man måste googla för att vara vad den egentligen är. Papa John's Trophy är English Football League Trophy och extra poäng ges till de som kan nämna alla olika namn the League Trophy haft genom åren. I varje fall en stabil seger där vi vann med flera mål, inget man är så van att se numera.
Leffe
En seger i ligaspelet under månaden mot Peterborough men jag väljer, liksom mina kollegor, att lyfta mötet mot Arsenal U21 i EFL Trophy.
Imponerande stabilitet och kliniska avslut gjorde att vi avancerade till åttondelsfinal efter att ha vunnit med 3-0.
Det finns ju en finalplats på Wembley i potten av denna så bespottade cup och har vi kommit såhär långt kan vi lika gärna sikta på slutsegern också.
Månadens spelare:
Henke
Alltid svårt med tanke på denna månads resultat och tidigare har jag hållit fast vid Joe Pigott månad efter månad men ”Feed the pig” får icke denna åtråvärda titel återigen.
Min röst denna månad läggs på unga löftet Jack Rudoni en ”future man” tekniskt orädd viljestark vågar utmana.
Lägg sen till att en ung valp som Jack borde ha en mentor typ Dannie Bulman men ser ingen lämplig pappagubbe för vår unga talang så han bara kör på.
Jag tycker det är stort och värmer.
Pelle
Ryan Longman började starkt men hade en svagare period innan han nu verkar vara på gång igen. Han har gjort mål och spelat fram till andra och ser riktigt bra ut från och till. Eftersom man inte vill ge utnämningen till Pigott varje månad och resten av lagdelarna hackar lite så räcker Longmans insatser mer än väl. Grattis.
Leffe
Jag däremot hyllar ännu en gång Joe ”Feed The Pig” Pigott för hans insatser ute på planen denna månad.
En månad som gav bedrövlig utdelning poängmässigt men likväl gör Joe fyra mål och bidrar därmed stort till att vi ändå fick med oss några poäng under december.
Ett styrkebesked att kunna leverera trots att vi är skit allt som oftast.
Vem fan skall göra målen om Joe försvinner bort under kommande transferfönster?
Månadens mål:
Henke
Mitt val här är lätt och det är ingen nyhet att jag gillar Ryan Longman men detta mål var det ju bara att sätta foten till.
Det stora här är Jack Rudoni som vågar avancera i banan med bollen utmanar gör sin gubbe kommer till skott vilket göra att målvakten räddar men styr den snett där finns Longman.
Lyckan här är Rudonis tuffa vilja att bryta mönster vilket han gör ger resultat mera sådant är en kommande joker till våren, helt underbart.
Pelle:
Eftersom jag får välja så blir det Joe Pigotts mål mot Charlton.
Även om matchen inte är något att komma ihåg så var Joe Pigotts mål en pärla man kan se om ett par gånger. I äkta Pigott-fashion får han det att se ut som att det går lite långsammare än det egentligen gör när han tar emot bollen utanför straffområdet, vänder inåt planen och placerar in bollen i den bortre burgaveln.
Han får det ofta att se enkelt ut, den här gången var det både enkelt och snyggt.
Leffe
Självklart blir det Joe Pigotts vansinnigt vackra strut borta mot Charlton.
Ren poesi när Joe vänder inåt och avlossar ett skott som borrar sig in i den bortre burgaveln.
Så retfullt enkelt det ser ut men ack så svårt att kunna utföra.
Klagomuren:
Henke
Vi släpper in mål mycket mål försvaret är darrigt saknar kontinuitet med tillhörande trygghet vilket vi lider av.
Will Nightingale som skall vara vår ikon och ledare spelar sporadiskt är inte den ledaren på planen vi söker och kommer aldrig bli enligt mig tyvärr.
Jag vill ha ledare som Anthony Wordsworth, Darius Charles, Paul Robinson, Jamie Stuart, Alan Bennett, Matt Everard tuffa lirare i försvaret som vecka efter vecka klev in klappade på, driver på och ställer krav och har en vinnarmentalitet.
Vilka ledare har vi idag som i varje duell springer in med klubbmärket på bröstet först?
Tror på Alex Woodyard som en future man men för stunden står dom icke på rad.
Visst lätt att hänga med huvudet nu när det gått troll.
Sade tidigare att detta lag är för bra för att åka ur vilket jag håller fast vid men kontinuitet måste till finslipa på det egna spelet överge för fan trebackslinjen och återfå tryggheten i ett klassiskt 4-4-2.
Pelle
Här är det väl bara att blunda och svinga, vad man än träffar så kommer det troligen att platsa här.
Covid-reglerna, oförmågan att försvara eller göra mål eller knappt några poäng i december.
Jag vill klaga på att det är så svårt att välja vad jag ska klaga på!
Leffe:
Med en sådan mager poängutdelning så finns det en hel del att klaga på men det viktigaste är ju att få ordning på virrpannorna i försvaret.
Ännu en gång släpper vi till när matchuret tickat upp till 90+ minuter.
Det är högtid att Glyn nu släpper sitt älskade 3-5-2 och går tillbaka till rötterna med 4-4-2 istället.
Hade hoppats på att Thomas Terrell skulle axla någon slags ledarroll i Luke O’Neills skadefrånvaro men av det blev inget. Vi saknar, som Henke nämner, verkligen en ledargestalt där ute på planen.
Sedan verkar EFL mer och mer ha tappat greppet kring hanteringen av COVID 19 och tillåter allt för många matcher att spelas trots att klubbarna ber om att få skjuta upp på grund av att alltför många i truppen som saknas.
Vad vi ser fram emot nästa månad?
Henke
En tuff månad nalkas där hela åtta matcher skall spelas varav sju i ligan samt en i cupen. Ett normalt år skulle detta vara en utopi men den Corona säsongen är som sagt speciell. Väntas tuffa möten mot storlag som Sunderland, Portsmouth, Lincoln samt Bristol. Finns en hel del revansch att utkräva och det vore grymt att få tryck dit både floppen Sunderland samt Pompey matcher mot riktigt stora lag trots att dessa jättar från fornstora dar parkerar i tredje divisionen.
Pelle
Längre dagar och ljusare tider? Jag vet inte men vågar man hoppas på att vi kan förstärka laget i januarifönstret? Eller i alla fall att vi inte försvagas alltför mycket.
Något som kan stärka upp defensiven är återkomsten av Jaakko Oksanen efter sin skada så jag ser fram emot att vi tack vare det kommer stärka upp vårt försvar.
Leffe
I vanliga fall skulle jag skrivit min kommande vintersemester i Thailand men av det blir ju inget alls det stundande året.
Istället ser jag fram emot att tillbringa januari och februari på hemmaplan med ett riktigt jävla skitväder och massor med dålig fotboll från League One på i-follow.
Kommande transferfönster kan bli en riktig mardröm om några av våra lån försvinner tillbaka till sina arbetsgivare och vi dessutom skulle förlora Joe Pigott.
Slutligen hoppas jag att boken om återkomsten till Plough Lane dimper ner i brevlådan
WOMBLE TILL WE DIE!
