Redaktionen summerar: Februari
Vi summerar en fullspäckad månad där sju matcher spelades och med en hel del oväntade resultat som följd för The Dons.
Februari bjöd på en väl blandad cocktail känslomässigt då vi fick se laget i våra hjärtan både hålla fortet bakåt, klappa ihop fullständigt och stå för en mirakulös vändning väl värdig en Oscarsutmärkelse.
Vår målvakt, Joe Day, hyllas av Pelle trots att det läckte rejält mot Oxford medan Leffe fick gnugga sig ordentligt i ögonen när självaste Kwesi Appiah klev fram och blev räddare i nöden i mötet mot Rotherham.
Henke tycker Max mål var riktigt maxat denna månad och ser även fram emot ett besök i Lincoln nästa månad.
Nu kör vi!
Häng med och tyck till, tyck lika, tyck olika eller tyck inget alls.
Kommentatorsfältet är öppet för den som har något att säga.
Månadens match:
Pelle:
Det började illa men tog sig allteftersom. Februari behövde tydligen en extra dag för att rymma månadens match. Skottdagens 2–1-seger borta mot Gillingham gav säsongens första dubbel mot ett lag och tre poäng som kan visa sig vara mer värda än guld när allt tagit slut. Sättet Wimbledon forcerade in 2–1 på övertid var inget annat än en episk thriller kondenserad ner till dryga femton gastkramande sekunder där Callum Reillys högerdojja ledde fram till det oväntade lyckliga slutet.
Fantastiskt och helt klart värd en Oscar eller två.
Henke:
Det som sticker ut denna månaden är helt klart poängen vi tog med oss från mötet med serieledaren Rotherham. Att få lämna South Yorkshire efter att på tilläggstid fått en straff som Kwesi Appiah förvaltade och 2-2 var ett faktum på New York Stadium. En sådan här match ger ju direkt råg i ryggen och det var skönt att få studsa tillbaka efter överkörning som Oxford bjöd på efter att ha manglat oss med 5-0 omgången innan.
Men februari månad i sig var tung rent poängmässigt när matcherna duggade tätt och av 21 möjliga poäng tog vi med oss sex hoppas mars har mer att önska.
Leffe:
Ingen trodde väl egentligen att vi skulle kunna rubba serieledarna, Rotherham United, på bortaplan och än mindre göra två mål dessutom vilket ju nu blev fallet då självaste Kwesi "Glas-Jätten" Appiah stegade fram och drämde in 2-2 på straff när klockan tickat upp på 90+.
Riktigt kyligt av Kwesi måste jag tillstå och en skön poäng att ta med sig tillbaka hem till Kingsmeadow.
Månadens spelare:
Pelle:
Bortsett från att vi förlorade med 5-0 mot Oxford har jag imponerats av vår nya målvakt Joe Day.
Insatsen mot Gillingham där han räddade poängen i slutminuterna och med stabila insatser mot Ipswich, Rotherham och Blackpool så tycker jag att han förtjänar månadens spelare.
Henke:
Väljer att denna månaden att lyfta mittbacken Terell Thomas som jag tycker krigat på i det dolda men finns med match efter match och sliter hårt.
Tufft att lyfta en försvarare med tanke på bland annat torsken mot Oxford med 5-0.
Leffe:
Ingen utmärkte sig väl något extra under månaden egentligen och tittar man till poängskörden så var vi ju rätt mediokra faktiskt med 6 ihopspelade poäng av 21 möjliga.
Jag håller dock med min kollega, Pelle, att det känns stabilare nu längst dör bak med Joe Day som har en helt annan pondus än Nathan Trott vilket gör att spelarna där framför inte behöver stressa lika mycket som tidigare.
Day blir alltså min man denna månad.
Månadens mål:
Pelle:
Tidigare nämnda mål av Callum Reilly hade varit given om inte det hade bjudits på ett par riktigt fina mål i februari.
Shane McLoughlins språngnick efter ett riktigt fint förarbete av Jack Rudoni mot Fleetwood Town var riktigt snygg.
Max Sanders klockrena pärla mot Rotherham United faller perfekt in i "våga skjuta, tufft att göra mål”-kategorin. Men jag måste nog gå tillbaka till 2–1-målet mot Gillingham där alla kämpade vidare och visade vilken vilja som finns i laget. Ingen gav upp, satte huvudet i händerna, gestikulerade mot domaren eller låg kvar på gräsmattan. Joe Pigott, Adam Roscrow och Callum Reilly var alla nere i backen men tog sig upp och fortsatte kämpa och endast tack vare det så kunde Callum till slut placera in bollen. En riktig kämpainsats i matchens slutminuter som gav tre poäng, underbart att se! Så grattis Callum och resten av laget!
Henke:
Lägger min röst på Max Sanders fullträff mot Rotherham där han snyggt och diskret drog på utanför boxen där bollen placeras sig strax under krysset. Inte illa att göra första målet i Wimbledon tröjan med en sådan fin strut ett mål att minnas helt klart och ack så viktigt.
Leffe:
Tro inte för ett ögonblick att jag nu ger upp mina tvivel kring Kwesi Appiah när jag utnämner hans straffmål mot Rotherham till månadens strut.
Jag vidhåller att Kwesi är en börda för klubben med sin skadebenägenhet och alltför höga lön och hoppades innerligt att han skulle dra vidare redan under januari månads transferfönster.
Nu visade han dock prov på sällsynt hög moral då ingen annan än han vågade stega fram och ta straffen på övertid. Inga nerver där inte utan en stenhård vrist rakt upp i nättaket. Mycket vackert måste jag tillstå.
Klagomuren:
Pelle:
Det är lätt att sväva omkring på små rosa moln efter månadens sista dag och glömma bort vad som föregick denna dag. Med tanke på att målskillnad var det som gjorde att vi undvek nedflyttning förra säsongen så kan det aldrig vara ok att förlora med 5–0 som vi gjorde mot Oxford. Även om förlusten ledde till en betydligt bättre defensiv insats både mot Blackpool och Gillingham så kan de fem målen vi släppte in visa sig vara avgörande.
Henke:
Säsongen drar ihop sig och det kommer även i år att bli en kamp med kniven på strupen om att vi skall hänga kvar eller inte.
Bolton och Southend är tämligen borträknade men lag som Tranmere, Rochdale samt MK Scum är lag som kommer fightas för att undvika och göra sällskap ner med dom övriga två. Det som jag saknar är en matchvinnare av rang, under fjolåret fick vi njuta av Aaron Ramsdale som var den där extra injektionen som laget behövde. I år känns det som om vi står oss rätt och slätt. Värvningen av målvakten Joe Day är bra och att han petat Nathan Trott är inte konstigt killen är bättre och skall stå. Men i övrigt var förvärven inte vad vi hade hoppats på.
Matchvinnarna vi har är dom som kommer åter från skada tjatar om min Anthony Wordsworth för att nämna en. Den enda som jag ser kan växla upp är Kwesi Appiah killen är med all rätt kritiserad men för att tysta oss tvivlaren så borde han ta chansen mot Rotherham var han grym och han fick även starta mot Gillingham nu när Pinnock svalnat.
Vad hette fransmannen vi lånade från Rotherham redan glömt, merci.
Leffe:
Genomklappningen mot Oxford var riktigt jobbig att ta in och framför allt det usla samt ryggradslösa uppträdandet av spelarna ute på planen.
Nu skall vi vara väldigt glada över att vi har Bolton och Southend på behörigt avstånd bakom oss i tabellen och att Tranmere inte kommit ikapp oss på allvar riktigt.
Sorgligt är det dock att vi måste förlita oss till att Tranmere fortsätter tappa poäng här och där då känns som om vi inte mäktar med att hålla oss kvar av egen kraft denna säsong.
Vad vi ser fram emot nästa månad?
Pelle:
Mars kommer bli en avgörande månad med ett gäng matcher mot bottenrivalerna. Det börjar redan på lördag när vi tar emot jumbon Bolton Wanderers och två veckor senare är det dags för Tranmere Rovers som just nu ligger precis nedanför strecket. Sen avslutas månaden med matcher mot Rochdale och Lincoln som även de är inblandade i bottenstriden.
Så jag hoppas verkligen att vi kan visa samma kämpaglöd som mot Gillingham även mot våra bottenkonkurrenter och kan vi det så blir det säkert en lite lugnare vår.
Henke:
Det är grymt viktiga matcherna som står för dörren när hela den nedre delen av tabellen skall spelas av. Fyra av fem matcher är från lag med nuvarande tabellposition från 17:e plats och neråt. Mötena mot Tranmere och Rochdale blir ena riktiga cupfinaler då detta är matcher vi bara INTE får förlora.
Ser med spänning fram emot denna månad och vill det sig väl kan vi verkligen duka in för slutspurten av årets League One.
AWAY DAYS väntar och denna månaden så är vi ett stort gäng som drar norrut för att se bortamatchen mot Lincoln den 28/3.
Vi blir ett gäng svenskar, finnar och Continental Dons ansluter ifrån Baskien kommer bli grymt kul. Dock så finns det en chans att matchen flyttas då Lincoln har tre man i truppen som förväntas representera landslag samma helg.
The Imps kan enligt reglerna om man har tre man borta få matchen flyttad så för stunden lever vi i ovissheten.
Leffe:
Jag ser fram emot att vi avancerat till en 16:e plats i tabellen när nästa månad skall summeras efter segrar mot Rochdale samt Tranmere.
Vågar man ens tänka en tanke kring eventuell comeback av Herr Wordsworth utan att han går sönder igen?
Tveksamt.... så jag gör bäst i att avstå och ber honom istället dra åt helvete så länge!
WOMBLE TILL WE DIE!
