Redaktionen summerar: Oktober
Inte ynkligaste poäng inspelad på hela månaden bara förlust efter förlust och laget återfinns på en 23:e plats i tabellen.
Vilken nattsvart månad blir helt enkelt inte sämre än så här. Sex raka förluster och ett endaste ynka spelmål på 540 minuter fotboll. Att ens finna en kandidat till kategorin månadens spelare skulle visa sig svårare än förväntat. Tränare Neal Ardleys vare eller icke vara diskuteras självklart och klubben har satt griller i huvudet på supportrarna när klubben gått ut och gett sitt stöd till Ardley. Är detta det som vi vill mån tro eller skriker vi på förändring.
Kommande månad går vi inte i FA Cupen mot ett division sju laget kan vi få gotta oss åt ett avancemang där och en vinst så vore det kanon. Vi passar även på att tacka Tomas i SweDons som är med och summerar månaden.
Månadens match:
Tomas: Trots en 2-0 förlust på grund av ett och ett halvt självmål så får månadens match får bli bortamatchen mot Bristol Rovers. Hela laget spelade bra i stort sett hela matchen med både skott i målramen och bortdömt mål, men detvå misstagen (och de missade målchanserna) i matchen blev ödesdigra.
Leffe: Här gäller det att hitta matchen där vi var lite mindre urusla och då faller valet på mötet med Portsmouth hemma den 13:e oktober.
Efter att ha legat under med 0-2 I halvtid så ryckte vi verkligen upp oss i andra halvleken och lyckades sånär få med oss ett oavgjort resultat efter det att James Hanson reducerat I den 63:e matchminuten.
Helt klart vår bästa prestation under denna domedagsmånad.
Pelle: Ett mål på sex matcher, sex förluster och tio insläppta mål. Denna månad kan jag inte riktigt välja. Denna månad så känns det inte rätt att välja någon match eftersom man aldrig kan vara nöjd med en förlust.
Henke: Vad har vi att vara glada över hela säsongen än så länge har vi levt med våra ursäkter vid förluster. Vi gjorde det där bra i femton minuter, vi hade otur sköt i stolpen, missade mål från 1,5 meter, domaren var emot oss dömde fel. Nope helt enkelt slut med det, ett lag som återfinns på 23:e plats med elva förluster på sina tretton senaste matcher är helt enkelt ett uruselt fotbollslag. Vi går in i november månad nu är helt enkelt helt inställd på att detta kommer inte bära vi välkomnar League Two nästkommande säsong.
Månadens spelare:
Leffe: För första gången vägrar jag dela ut den utmärkelsen då alla spelare underpresterade å det grövsta den gångna månaden och där ingen är värdig att få bli kallad ”Månadens spelare” i mitt tycke.
Henke: Jag instämmer med ovan nämnda talare finns inte en endast knekt att lyft fram när vi förlorat varenda match under oktober månad. Finns inte en endast lagdel som fungerat så totalt haveri pinsamt Wimbledon det här vill vi inte uppleva igen.
Tomas: McDonnell. Han har tagit över herraväldet mellan stolparna och gör inte många misstag. Han kan absolut inte lastas för laget dåliga form, det är de som ska leverera framåt som inte gör sitt. Han räddade också en straff mot Luton icke att förglömma, visserligen en av tidernas sämst slagna straffar, men en straffräddning är en straffräddning.
Pelle: Ett mål på sex matcher, sex förluster och tio insläppta mål. Var hittar man en spelare värd att hylla i detta? Får nog plocka fram Anthony Hartigan som efter en stark insats mot Portsmouth har fått spela full tid i samtliga matcher. Dock är detta tre 0-2 förluster men att vår framtidsman får speltid är ändå positivt.
Månadens mål:
Pelle: Ett mål på sex matcher, sex förluster och tio insläppta mål. Det kan inte bli enklare än så här. James Hanson, take a bow. Anfallarens första mål kom till efter att Portsmouth strulat till det ordentligt men skottet var riktigt fint och det tände ett hopp om en möjlig kvittering mot serieledarna. Nu blev det inte så men månadens mål tilldelas James Hanson med motiveringen att det var månadens enda mål.
Tomas: Det enda som gjordes...
Leffe: I stark konkurrens med Will Nightingales självmål så väljer jag efter lång betänketid att utnämna James Hansons första mål I Wimbledontröjan till månadens mål.
Det var ju I tidigare nämnd hemmamatch mot Pompey som Hanson drog på ett kanonskott, sisådär 25 meter utifrån, rakt upp I högra krysset. Vårt enda mål framåt under månaden som gick dessutom.
Henke: Ja så här lätt har det aldrig varit när vi hade en endaste ynka stut att välja på gläder mig dock väldigt att det var James Hanson som fick göra det. Tror även att detta avslutat hans måltorka i ligasammahang till ca 48 timmar om jag inte hört fel. Är dock en beundrar av Hanson och följt han länge och Lyle Taylor hade det inte heller lätt i början i Wimbledon i målen rullade in. Har för mig att han gjorde hattrick i sin första försäsongsmatch sen gick målskyttet trögt fram till årsskiftet då det lossnade. Hoppas Hanson kan anamma det och lägga våren för hans fötter och huvud.
Klagomuren:
Tomas: Målproduktionen, det vill säga bristen på den. Trots riktigt bra spel i vissa matcher så är avsluten alldeles för dåliga.
Ett mål på hela oktober säger allt!
Pelle: Ett mål på sex matcher, sex förluster och tio insläppta mål. Kaptener som trampar snett i sociala medier. Snack om spelare som är ute och festar. Brist i kommunikation angående uttagningar. Denna månad är allt kvalificerat för klagomuren. Men är det något som man verkligen kan klaga på är ett gjort mål på sex matcher. Att vår bästa anfallare får starta på bänken och att vår profilvärvning inför säsongen endast har gjort ett mål är alldeles för dåligt. Visst har vi släppt in några enkla mål men vi kan aldrig vinna matcher om vi inte kan göra mål.
Något är fel i laget och något måste hända snart!
Leffe: Här skulle man ju kunna skriva spaltmetrar upp och ner om det kritiska läget vår kära klubb befinner sig i för tillfället men det känns bara tjatigt i längden att klaga på tränare samt spelare då absolut ingen förändring sker utan tystnaden från styrelserummet fortsätter vara kompakt vecka ut och vecka in.
Istället undrar jag vad som händer med Egil Kaja uppe i Skottland och hans klubb Livingston dit han kom på lån från Wimbledon inför denna säsong? Meningen var ju att Egil skulle få kontinuerligt med speltid så han kan konkurrera på allvar om en plats I Wimbledons A-lag säsongen 2019/20.
Nu har det endast blivit fyra matcher I ligan och två I cupen för herr Kaja och de senaste matcherna har han inte ens varit med I truppen.
Fortsätter det i samma bana så har vi ännu en talang bortslösad känns det som. Sedan om det beror på att Egil Kaja helt enkelt inte håller måttet eller om han hamnat I onåd hos tränaren låter jag vara osagt.
Henke: Undrar i vilket ände man skall börja hade vi varit smarta hade vi plockat bort denna rubrik i oktober månad för här finns en berättelse att printa ner här. Vi kan väl börja med missförtroendet mot Ardley vilket enligt mig är helt berättigat tabellen ljuger aldrig och resultaten uteblir och vi befinner oss i avgrunden. Hans vara eller icke vara är väl det som mest står på agendan och enligt ryktena så lämnade han och Neil Cox in avskedsansökan efter Pompey matchen men klubbledningen vägrade att acceptera den. Detta är ett rykte som florerar och efter förlusten borta mot Bristol Rovers lämnade han arena i tårar kändes som om kicken bara var timmar ifrån. Men i tisdags om jag inte minns fel gick Erik Samuelsson ut och talade till fansen om att Ardley skulle fortsätta leda laget och att kicka en tränare i ”mid-season” sällan har effekt. Finns även ett transferfönster i januari som kan rädda situationen enligt klubben.
Jag som många andrar ropar på förändring, inför säsongen värvade vi in 13 man och vi fick höra att vi hade kvalitet för en mittenplacering ack så fel man kunde ha. Vi befinner oss inte i botten pga otur utan vi är kassa ännu ett transfer fönster har vi misslyckats. Enda startspelaren av nyförvärven som visat klass är enligt mig Scott Wagstaff samt James Hanson som är den target man vi saknat men resten sen så jäkla intetsägande. Hur fan kan vi fortsätta med Trotter och Soares som nu av fansen fått smeknamnet ”The IKEA wardrobes” skäms dom är helt värdelösa, stämmer ryktena att Anthony Wordsworth inte är fit så får dom öka träningsdosen och få igång gossen ihop med Hartigan.
Snart har även Ardley tangerat Ego ”Drillo” Olsens med åtta raka förluster som vi raddade upp vår degraderingssäsong 1999-2000. Vem fanns i truppen då och vem var det som satt i tårar på The Dell i Southampton och grät när vi åkte ur, vår man Neal Ardley.
Kommer alltid att älska Ardley för vad han gjort som spelare och ledare för klubben men mitt förtroende är nere på noll.
Ser fram mot nästa månad:
Leffe: FA-cup är alltid FA-cup och som Wimbledonsupporter måste man ju bara älska den turneringen.
Nu fick vi en enkel uppgift på papperet I första rundan då vi lottades mot division 7 gänget Haringey Borough från Tottenham men med tanke på vår katastrofala form tar jag absolut inte ut något I förskott.
Bortamatchen mot Peterborough den 27:e november blir även det en spännande tillställning då ju Posh gått som tåget denna säsong och ligger på andra plats i tabellen. Skall bli kul att se hur dom spelar fotboll men förmodligen en mardröm resultatmässigt.
Henke: Poäng vore trevligt och finns förutsättningar när vi möter Stevenage i Checkatrade sen tar oss an Haringey Borough i FA cupen. Lätt motstånd där vi skall vinna och få in lite självförtroende i truppen. Första matchen för månaden blir även livsviktig mot Shrewsbury som ligger fyra poäng före oss i tabellen.
Pelle: Vet inte om man vägar hoppas längre. Men det jag vill se är att spelarna tar sig samman och börjar visa lite kämpatag. Det känns enklare att lista upp vad jag inte ser fram emot nästa månad. Jag ser inte fram emot fler tveksamma uttagningar och bänkningar. Jag ser inte fram emot ett mål på sex matcher, sex förluster och tio insläppta mål. Vad som helst är nog bättre än oktober.
Tomas: Poäng. Vi kan omöjligt ta mindre i november än vad vi gjorde i oktober, så det kan bara bli bättre. Ser även fram mot pubsamling 9:e. Som bonus är det en fredag så då blir det ett par extra öl.
Tomas vår gästskribent
COME ON YOU DONS!!!