Redaktionen summerar: oktober månad
Vi summerar en bra oktober månad sex matcher med två förluster, ett kryss samt tre sköna vinster. Kan vi möjligen skönja ett trendbrott mån tro.
Vi summerar en bra oktober månad sex matcher med två förluster, ett kryss samt tre sköna vinster. Kan vi möjligen skönja ett trendbrott mån tro.
Redaktionen visar upp en samsyn i många sakfrågor bara för att nämna månadens match mot Harrogate med en tung vändning i en match vi egentligen inte spelare någon bra boll men vi visar vilja. Månadens lirar blir såklart Josh Davison anfallaren som bara blir bättre och bättre. Han tar även prestigetiteln månadens mål dör han stod för det avgörande 3-2 målet hemma mot Harrogate ett distinkt killer avslut av rang.
Vi beklagar oss över en dålig domarnivå i årets upplaga av League Two men även det usla påhoppet på Niall Couper i The Dons Trust som valde att kliva av efter hoten i samband med torsken mot Harrogate. Finns många olika starka viljor i klubben och bland fansen så är alla inte enig bakom The Dons Thrust. En match som Leffe på redaktionen fick uppleva på plats tung londonderby med en historisk klang.
Häng med! Tyck till kommentera!
Månadens match:
Pelle: Äntligen får man låta att välja på, Wimbledons dåliga inledning verkar vara över och nu har man hela tre matcher att välja på om man bara ser till segrar. Även om vi gjorde en bra insats mot Crewe Alexandra och borde ha vunnit den matchen så kan man inte välja en 1–1 match. Och även om segrarna kom mot tre bottenlag så måste jag säga att med tanke på hur vi vände och vann matchen mot Harrogate så måste jag välja den. Det var ett tag sen jag såg den beslutsamheten och energin i Wimbledon, man var nere efter att ha tappat ledningen men lyckades vända på det hela. En härlig insats som säkert höjde lagmoralen en hel del.
Leffe: Sex matcher spelades under den gångna månaden med tre segrar, en oavgjord samt två förluster som facit vilket man ju som luttrad Wimbledonsupporter måste vara nöjd med. Som månadens match väljer jag hemmasegern mot Harrogate Town den 29:e oktober. Absolut inte för spelets skull utan istället för dramatiken samt den höga moralen och ”fighting spirit” vi visade prov på.1-0 till The Dons i halvtid förbyttes genom både slarv och otur till ett 1-2 underläge som stod sig till det var drygt fem minuter kvar att spela av ordinarie matchtid. Då kvitterar vi först genom Courtney Senior och tar sedan ledningen av bara farten när Josh Davison sätter 3-2 till de våra med två minuter kvar att spela. Vi lyckas hålla i och vinna matchen trots att det blev hela 10 minuters tillägg där Harrogate b.la. drog iväg bollen klockrent i ribban.
En oerhörd laginsats och förbaskat skön seger på min ära!
Henke: Rösten här borde läggas på vinsten borta mot Rochdale alltid respekt när vi skördar fullt borta. Min röst faller i stället på Harrogate Town hemma där vi vänder en match där vi är usla och vänder till vinst efter två sena mål i andra. Någonstans fanns det en hunger och vilja som inkasserade alla tre och som sagt var inte vackert men ruggigt viktigt inför hemmafansen. En gnutta av The Wimbledon Spirit ge oss mera nu boys in yellow and blue!
Månadens spelare:
Henke: Jag kastar helt klart min röst på Josh Davison vår anfallare som mera och mera börjar visa sin klass. Sätter höga förväntningar till att han kan vara vår ”talisman striker”. Vårt dyraste förvärv någonsin börjar med andra ord komma till rätta. Kommer bli otroligt viktig för oss framöver. Största testet lär väl komma efter januarifönstret då han med alla säkerhet kommer att behöva klara sig utan Ayoub Assal.
Pelle: Försvarsmässigt har vi lämnat en del att önska men som tur är har våra anfallare fortsatt att leverera. Även om insatserna från Nik Tzanev har varit minst sagt ojämna så har han räddat och skapat poäng de senaste matcherna och fortsätter han med det så kanske han får utmärkelsen snart. Men jag tycker nog att Josh Davison förtjänad månadens spelare med sina fyra mål i oktober och starka insatser. Skönt med anfallare som levererar.
Leffe: Oktober var helt enkelt Josh Davisons månad med fyra fullträffar som gör att han nu är uppe i sammanlagt sex ligamål. Josh har startat i samtliga ligamatcher hittills under säsongen och visat att han är på väg att bli den målskytt som vi så länge saknat med nummer 9 på ryggen.
Well done Josh and keep up the good work!
Månadens mål:
Leffe: Det blir en av Josh Davisons fullträffar nämligen 3-2 målet hemma mot Harrogate Town den 29:e oktober. Med två minuter kvar av ordinarie matchtid skickar vår målvakt Nik Tzanev upp bollen, med en mäktig spark från eget straffområde, och hittar fram till Josh som elegant tar ned den och lyckas trots hård uppvaktning dra iväg ett välplacerat skott längs marken i ”fel hörn” bakom Harrogates målvakt. Mycket snyggt och väldigt skickligt utfört av herr Davison.
Henke: Inget snack om vem som får bära kronan denna månad och det är naturligtvis vår anfallare Josh Davison. Målet ser ni enligt nedan och det är det avgörande målet mot Harrogate. En lång utspark av Tzanev som finner Josh som mer eller mindre tar avslutet direkt. Ett riktigt Ego ”Drillo” Olsen mål om man nu skall krydda till det. Han förordade helst så pass få touch som möjligt innan bollen skulle avslutas på mål. Den totala raka motsatsen till holländsk total fotboll eller den mera moderna tiki-taka fotbollen.
Länk https://www.youtube.com/watch?v=4CwNTc88bsg&list=RDCMUCYVQL8cG2bwoH9wx35if0Gw&index=1
Pelle: Ja oktober innehöll en del riktigt bra mål och en del skitmål, men alla mål är lika mycket värda dock inte här. Ayoub Assals trängda lobb mot Rochdale visade vad han kan. Josh Davisons mål i samma match var också riktigt snyggt likaså Kalambayis kraftfulla nickmål på hörna mot Harrogate. Men mitt val får bli Josh Davisons 3–2 mål mot just Harrogate i den 88:e matchminuten. Nik Tzanev stod för assisten med en perfekt långboll som Josh plockade ner och satte vid den främre stolpen. Riktigt snyggt direkt spel och ett bra avslut.
Klagomuren:
Pelle: Varför är det ok att nästan dra av eller sönder tröjorna på våra anfallare? Jag vet inte hur många gånger motståndarna lyckas stoppa våra anfallare med förhållandevis regelvidriga metoder utan att domarna reagerar. Nog för att man är långt ifrån objektiv i detta men ändå… är det inte lite väl enkelt om man får stoppa upp våra anfall genom att greppa tag i våra anfallares tröjor. Ibland glömmer jag att vi nu spelar i League Two och att domarnivån kanske inte är den bästa men de får gärna blåsa lite mer. I alla fall när våra motståndare beter sig illa.
Leffe: Även om vi lyckades vinna tre matcher så var vi tyvärr även sämst när det gällde som mest den gångna månaden. Hemmamatchen i South London Derbyt mot Sutton inför fantastiska 8 600 åskådare på läktarna, däribland undertecknad, skulle ju bara sluta med en triumf för The Dons var det tänkt. Istället spelar vi den sämsta fotboll på mången dag och skämmer ut oss fullständigt då vi förlorar ”bara” med 1-0 efter att Nik Tzanev stått för flera högkvalificerade räddningar under matchen. Sutton var klart närmare 2-0 än vi var att kvittera och det var skrämmande att se den brist på idéer samt obefintliga coachning från vår tränare Johnnie Jackson. Efterspelet till matchen tar vi dock avstånd ifrån när det uppdagades att en del så kallade ”supportrar” hotat medlemmar i The Dons Trust styrelse som var på plats både verbalt och fysiskt.
Det är INTE rätt tillvägagångssätt att vädra sitt missnöje på som supporter och jag hoppas verkligen att detta inte leder till att man tvekar för att kandidera som styrelseledamot vid nästa val gällande The Dons Trust.
Henke: Vad händer i vår älskade klubb när man väljer att hota styrelsemedlemmar i The Dons Trust så att dom kliver av sina förtroende uppdrag. Den senaste i leden var Niall Couper. Efter Sutton matchen så hotades han både fysiskt och verbal då i sällskap med sin systerdotter. Niall tillägger ”Over my entire period on the board I have had abuse directed at med on social media”. Niall är en respekterad supporter med två väl profilerade böcker om klubben och har alltid varit en röst i olika nyhetssammanhang när klubben synt och hörts i media. Vi kan även tillägga att vår vän Xavier Wiggins också valde att kliva av efter påhopp på social media då satt han som ordförande för The Dons Thrust.
Vi skall tillägga att det finns otroligt många kärnsupportrar som inte är en del av The Dons Thrust och vill ändå göra sin röst hörd och det skall respekteras. Ett missnöje som är talande för mycket är dom sportsligt uteblivna resultaten men även en känsla av att man är exkluderade kring klubben finansiella statuts. Finns även krafter som vill att klubben minskar sin supporterägda existens för att få in starkare ägare som kan se oss matcha sportsligt.
Vad vi ser fram emot nästa månad:
Leffe: Tre ligamatcher, sista gruppspelsmatchen i ”Pizza-cupen” och så förstås första omgången i FAcupen skall avverkas i november innan det är dags för VM-uppehållet. Den uppskjutna matchen hemma mot Leyton den 8:e november ser jag fram emot lite extra då jag kommer närvara på plats och förhoppningsvis få uppleva min första seger på vår nya arena. FA-cupen är ju alltid något extra för oss Wimbledonsupportrar att uppleva och jag hoppas vi inte gör om förra säsongens bottennapp, sorti i första rundan mot Boreham, utan istället tar oss förbi första hindret när vi möter amatörlaget Weymouth på bortaplan den 5:e november.
Pelle: Förutom novembermörkret så måste jag säga att jag ser fram emot att FA-cupen inleds med en match mot Weymouth. Det är alltid något speciellt med FA-cupen och jag hoppas att vi kan få till ett antal matcher denna säsong. Dessutom hoppas jag verkligen att vår goda form kan hålla i sig och att vi kan börja närma oss playoffplatserna vi borde kämpa om.
Henke: FA Cupen visst är den magisk. I år väntar Weymouth FC borta på Bob Lucas Stadium den 5/11. Skriver själv införrapporten som blir en djupdykning hos våra värdar hemmahörandes i National League South. Vi får inte glömma den ack så viktiga matchen borta mot Pompey i Papa Johns Trophy.
COME ON YOU DONS!!!
