Redaktionen summerar: Säsongen 2017/18
AFC Wimbledon redaktionen tar en titt i backspegeln och summerar toppar samt dalar. Vi tar även en titt in i kristallkulan för att se vad kommande säsong har att erbjuda.
Vi blickar bakåt och minns toppar samt dalar.
Vad överraskade oss och vad gjorde oss mindre glada?
Vilken spelare hade det där lilla extra att ta fram när vi som mest behövde det?
Vi tar även en titt in i kristallkulan för att se vad säsongen 2018/19 har att bjuda på.
Nu kör vi!
Häng med och tyck till, tyck lika, tyck olika eller tyck inget alls.
Kommentatorsfältet är öppet för den som har något att säga.
Årets spelare:
Henke:
Deji Oshilaja vår unga mittback tog storslam med tre fina priser i form av Radio WDON, Players' Player och the Supporters' Player of the Year. Utan snack han förtjänade det med all respekt ett fantastiskt jobb som visade kontinuitet över hela säsongen. Att han var grym det visste vi sedan hans tidigare sejour 2015 då vi erbjöd oss att köpa loss honom från Cardiff men icke dom valde att behålla honom för att sedan låna ut honom till Gillingham. Att vi fick loss honom har vi Neil Ardley att tacka för när banden här redan knöts under akademiåren. Deji är byggstenen för mittlåset till kommande säsong för stunden kommer han få kampera ihop med Will Nightingale.
Tycker dock inte att vi får glömma andra nyckelspelare som bidrog med något utöver det vanliga självklart vår anfallare Lyle Taylor som drog in 14 mål på 46 ligamatcher helt galet bra. Sen vår burväktare George Long som enligt mig var en fantom mellan stolparna misstänker att målvaktstränare Ashley Bayles hade fingrarna med i spelet här.
Pelle:
Totalt över hela säsongen måsta jag nog säga att George Long har varit viktigast för Wimbledon.
Han höll en mycket hög nivå genom hela säsongen och är en av anledningarna att Wimbledon höll sig kvar i League One.
Honourable mentions går ut till Deji Oshilaja och som alltid till Lyle Taylor.
Leffe:
Deji Oshilaja utan tvekan. En spelare som utvecklats något enormt och som sällan är skadad.
En otroligt pålitlig och stabil mittback som spelar enkel men samtidigt klok fotboll.
Jag tackar högre makter att han har ett år kvar på kontraktet annars hade risken varit stor att även han lämnat oss inför den kommande säsongen.
Årets överraskning:
Henke:
Årets mest positiva överraskning är helt klart det nya arenabygget.
Luciadagen 2017 är en dag att minnas, många av oss fick se bilden där Wimbledons Chief Executive Erik Samuelson skakade hand med Merton Councils fullmäktigeledamot Stephen Alambritis.
Handslaget innebar kortfattat att Wimbledon nu har fick grönt ljus att bygga sin nya arena under arbetsnamnet The New Plough Lane som innebär att Wimbledon återvänder till sitt spirituella hem endast 250 meter från tidigare arenan Plough Lane som klubben lämnade 1991.
Det har i och för sig varit på gång under en längre tid men detta var spiken i kistan och nu kan vi varje vecka se bilderna från rivningen av den gamla Greyhound arena som skall ge oss en resa tillbaka till vårt spirituella hem.
Pelle:
Plymouths totalvändning var en rejäl överraskning, att efter en katastrofal höst lyckas vända skutan och sluta en placering från playoff är inget annat än imponerande.
Dessutom är de inspirerande att se att det aldrig är kört hur dåligt man än inleder säsongen.
Leffe:
Shrewsbury Town överraskade, inte bara mig, stort genom att ta sig ända till kvalfinalen där ma föll knappt mot Rotherham United.
Med en av de minsta spelarbudgeterna i hela League One lyckades man med bedriften att hålla nästan hela vägen vilket nog väldigt få hade tippat inför säsongen.
Årets höjdpunkt:
Henke:
Årets säsong var helt kanon med tanke på live-sändningarna från EFL folk spydde galla i början det fungerar inte och det där är inte bra. Personligen fick man nypa sig i armen man har genom alla åren sett dåliga streams från alla möjliga håll men att nu får se alla matcherna live är brutalt roligt. Visst det går inte att köra Wdon som matchkommentator men ge det tid vi är inte den enda klubben som radio sänder våra egna matcher, ge det tid det kommer.
Sen får vi inte glömma att MK åkte ut helt fantastiskt men det allra bästa med det är att man slipper viga en helg att bara åka och hata. Har sett alla ligamatcherna borta mot packet har tidigare bojkottat cupmatcherna men kunde inte hålla mig när vi väl fick dem i ligan. Vi visar oss inte från vår bästa sida utan jävligt skönt att dom är passé nu för en stund.
Årets bästa resa helt klart Bristol borta i november inledde resan i London med att se Happy Mondays på Roundhouse sen en weekend i fantastiska Bristol med en skön 3-1 seger. Vi var så jävla bra ursäkta mitt vokabulär men vi hade kunnat kört över dem med mer.
Sen måste det även tilläggas att vi hade en fantastik SweDons resa när vi besökte Manchester och Wigan borta, en fantastisk fin match av The Boys in Yellow and Blue men även en grymt weekend med ett skönt gäng svenskar och en finne.
Pelle:
Ja förutom att vi höll oss kvar så är det nog att MK Scum fick lämna divisionen.
Kanske kombinationen och lättnaden när det blev klart att vi inte spelar i samma division nästa säsong är säsongens höjdpunkt.
Ska bli så skönt att inte behöva den onödiga distraktionen i ligan och istället kunna koncentrera sig på riktig fotboll.
Leffe:
Höjdpunkten i mitt tycke måste ha varit när det stod helt klart att vi höll oss kvar i League One medan Buckinghamshire Bastards åkte ner till League Two.
Jag får ett skadeglatt leende på läpparna än idag när jag tänker tillbaka på det faktumet.
SweDons supporterresa till Wigan var förstås även det en höjdpunkt med ett härligt gäng på plats.
Slutligen kan jag se om hur många gånger som helst när Dean Parrett slår in 3-2 på straff borta mot Walsall.
Den glädjen som utbryter på läktaren ger mig gåshud varje gång jag ser klippet.
Årets bottennapp:
Henke:
Om man drar sig till minne över vad vi herrar klagat på mest under säsongen så är det bristen på en ”target man” samt den återkommande cirkusen med MK.
Förra säsongen avslutades ju tragiskt med att vår anfallare Tom Elliott försvann till Millwall vilket gjorde att vi tappade en dimension i anfallsspelet med tanke på hans huvudspel.
Vi räknade med en ersättare men när vi gick in i säsongen så fanns han bara inte där.
Vi gjorde stundtals paniklösningar mot slutet av matcher med att lyfta upp eller byta in Darius Charles vilket aldrig hade effekt.
En fråga man kan ställa sig är vilken affär var det som sprack inför säsongen?
Att vi sen efter årsskiftet fyllde på med Joe Pigott som i sin debut charmade hemmapubliken med just ett nickmål mot Rovers i mars med sitt inhopp väckte lite hopp.
Sen håller jag väl fast att när Liam Trotter, Tom Soares och Jimmy Abdou ihop får kampera på ett fotbollsmittfält då blir jag skrämd låt det aldrig hända igen lova det Ardley.
MK cirkusen tog rejäl fart när vi vägrade skriva ut deras namn i matchprogrammet i årets bortamatch vilket EFL tog som en förolämpning och skulle dra detta vidare. Jäkligt synd att dom fick slå oss hemma hade en dröm att vi aldrig skulle vika oss hemma.
Bortamatchen som jag återigen var på plats för att se gav oss inte någon revansch trots att vi hade chanser att avgöra till vår fördel.
Sen får vi inte glömma bort att vi häcklat Carl C**t Robinson under säsongen den forna MK tränaren med en alldeles för stor mun för sitt eget bästa lär sig aldrig. Under gångna säsongen så coachade han Charlton men sen när thai miljonerna från Oxfords nya ägare visades upp lämnade han London för att ta sig an The U´s. Vi syns även i år fatty!
Pelle:
Som alltid är det ligacupen. Uttåg mot Brentford i första rundan denna säsong.
Nästa säsong blir det mot Portsmouth.
Sen vill jag klaga lite på iFollow som i december blockade möjligheten att spela upp kommentatorerna i en flik medan man tittade på matchen i en annan.
Dessutom ändrade det i beskrivningen av abonnemanget så det nu står att man ej kan både se matchen och höra kommentatorerna samtidigt.
Får hoppas att de ändrar detta till nästa säsong.
Leffe:
Det stillastående mittfältet i form utav Soares, Trotter och Abdou var onekligen ett bottennapp. Stundtals outhärdligt att beskåda där en sengångare hade varit kvickare i steget och mer kreativ. Våra engelska vänner döpte ju trion till "The wardrobes" vilket säger det mesta om när de tre herrarna var på planen samtidigt.
Helt obegripligt att Neal Ardley valde att satasa på dom vid så många tillfällen och det måste ha varit grymt frustrerande för kreativa spelare som Harry Forrester och Andy Barcham att ha dessa som medspelare.
Nu spricker ju tack och lov trojkan genom att Jimmy Abdou försvinner till nästa säsong.
Levde vi upp till förväntningarna?
Henke:
Det fanns ett mål med säsongen och det var att hänga kvar vilket vi gjorde även fast det stundtals såg väldigt mörkt ut.
Vår slutspurt var beundransvärd; vilken uppslutning från spelare till fans!
Styrkan var att under dom sista veckorna så dämpades allt missnöje mot exempelvis Neil Ardley och det var bara fokus på en grej att fixa kontraktet vilket vi gjorde.
Sen att vi värvade högt med lågt och inte hittade någon kontinuitet där vi vissa månader var obesegrade för att nästa inte vinna en match.
Vi tog triumferande segrar borta mot exempelvis Blackburn, Bristol Rovers och krossen av Bradford på Valley Parade med 4-0, mumma!
Pelle:
Även om man såhär efter säsongen är lättad att vi klarade oss kvar så får man inte glömma att det faktiskt fanns ett litet hopp om playoffspel när ligan startade.
Men även hoppet fanns så visste man att risken för nedflyttning alltid är närvarande när det gäller Wimbledon.
Så levde vi upp till förväntningar? Jag lutar ändå åt ett nej här. Känslan när vi startade säsongen var betydligt mer positiv och vi borde ha hamnat högre upp i tabellen.
Leffe:
Både Ja och Nej.
Man visste att det skulle bli tufft inför säsongen och inget tydde egentligen på att vi skulle hålla oss kvar en bit in på vårsäsongen. Sedan kom slutspurten där vi kämpade som ett lag och "The spirit of Wimbledon" äntligen visade sig bland våra spelare.
Vi klarade nytt kontrakt till slut och där levde vi upp till förväntningarna tycker jag.
Däremot måste det bli underkänt på att förlora hemma mot MK och "bara" ta en poäng på bortaplan. Det får inte hända bara att vi förlorar mot just detta lag på hemmaplan!
Nu slipper vi som tur är denna distraktion till nästa säsong för visst satt det i huvudet på spelarna ett bra tag denna säsong när vi förlorat på hemmaplan.
Vad ser vi fram emot nästa säsong?
Henke:
Som alltid är det viktigt vilka som lämnar samt vilka som anländer.
Vi har en plånbok som inte tillåter att konkurrera med många klubbar i League One som har en betydligt större plånbok men även League Two klubbar som kan slå krokben när vi värvar.
Att vi har förlorat spelare som Darius Charles, Dean Parrett två av spelarna som erbjöds nya kontrakt men ändå valde att lämna.
Det är givetvis inte bra två spelare som varje vecka konkurrerar om en startplats det är tufft.
Med tanke på att vi inte har så starka finansiella muskler så måste vi givetvis öronmärka några av spelarna i truppen och Lyle Taylor är en som sticker ut i mängden mot andra.
Sen att vi mot slutet av förra säsongen värvade dyrt tänker främst på Tom Soares samt Liam Trotter där sistnämnda enligt utsago ligger på 4000 pund i veckan då blir man rädd.
Det som vi behöver justera inför kommande säsong är mittfältet samt valmöjligheterna framåt. Lyle Taylor som sagt var vår kung Joe Pigott levererade i debuten och stod för viktiga mål men att Kwesi Appiah blev skadad är mera regel än undantag. Kwesi är när han är hel en anfallare av Championship klass men finns ingen klubb mer än oss som vågar förlita sig på att han är hel en hel säsong detta är hans mantra. Hur skall vi tackla det kommande säsongen?
Sen för att hålla kostnaderna nere så kommer vi även nästa säsong behöva få in ett par bra spelare på lån. George Long från Sheffield United var fenomenal mellan stolparna och min personliga favorit Harry Forrester lånet från Glasgow Rangers om vågade bryta mönster och utmana. Håller med hans vår var kass men hösten var han grym när han väl fick komma in och börja lira.
Att vi nu fått in Tom King som skall axa rollen efter Long känns på förhand som en bra värvning vi måste helt enkelt ha en jävligt bra målvakt ursäkta mitt språk men så är det bara. Hade vi hängt oss kvar om James Shea varit kvar nej en bra målvakt men ojämn.
Ser vi till anfallet så är värvningen av James Hanson ett otroligt klipp han är grym. Har sett honom vid flertalet tillfällen och första var en påskresa 2015 efter att ha bevittnat Hartlepool – Wimbledon med bas Manchester resan kort till Bradford där Hanson sänkte för dagen ett Millwall med en härligt nickmål. Vi fick även uppleva när han under säsongen 2016/2017 sänkte oss hemma på Kingsmeadow för att senare under säsongen byta till Sheffield United och där i sin hemmadebut mot just Wimbledon på Bramall Lane skriva in sig i målprotokollet där vi blev överkörda med 4-0 en tyng resa för några av oss SweDons på plats.
Nu kommer Hanson från en tung period med en misslyckad lånesejour till Bury med noll mål på sjutton matcher så är upp till oss att väcka björnen som sover.
Sen är har vi roliga nya lag som står för dörren tänker först och främst på kattskrället från norr Sunderland storlaget som gjort allt fel det senaste året och välförtjänt är nere i League One. Resan till hemmamatchen bokades samma dag som spelschemat släpptes och bortaresan i februari bokas inom kort blir en härlig weekend i Newcastle.
Vi vet att vi återigen kommer ställas inför prövningar säsongen blir tuff med tror med all säkerhet att Ardley lärt sig mycket stora frågan är om han återigen kommer ifrågasättas. Ja det kommer han men han lyckades hålla oss kvar och kommande säsong så är skillnaden lönemässigt 2,8 miljoner pund mot 43 miljoner pund ensam ståthållare på plats javisst Sunderland.
Kommer bli många matcher där David möter Goliat för vår del.
Pelle:
Det ska bli oerhört spännande att följa bygget av nya Plough Lane. Rivningen av Greyhoundstadion är i full fart och sen kommer nya stadion börja växa fram. Kan inte vänta!
Annars så kommer det bli kul att se hur vi kan utnyttja fyrtornet James Hanson på bästa sätt.
En spelartyp vi har saknat sedan Tom Elliott lämnade laget.
Leffe:
Självklart ser man fram emot hur våra nyförvärv kommer att klara sig.
Matt Pinnock exempelvis är en spelare jag har noll koll på och som skall bli intressant att följa.
Sedan är man ju nyfiken på hur Ardley kommer att komponera anfallet nu när Lyle Taylor försvunnit och där istället James Hanson anslutit till truppen.
Ett tremanna anfall med Hanson som targetplayer i mitten flankerad av Joe Piggott och Cody McDonald kanske?
Jag ser även med spänning fram emot mötet hemma med Sunderland den 25:e augusti då jag och Henke kommer vara på plats och än en gång hänga upp den svenska supporterflaggan på Chemflow End!
WOMBLE TILL I DIE!
