Redaktionen summerar: September
Säsongens andra månad är avklarad och redaktionen tar åter på sig tänkarhattarna och försöker få rätsida på Wimbledons septemberform. Till sin hjälp har man tagit in John Lundkvist som gästskribent.
Missnöjet med Neal Ardleys matchplaner och uttagningar börjar slå rot efter lagets tveksamma spel den senaste månaden. Ljusglimtarna hittar vi i allas favorit Joe Pigott samt försvararen Ben Purrington som har imponerat och tagit en plats i startelvan. Leffe förstår inte varför Ardley håller Anthony Hartigan och Wordsworth på bänken match efter match. John, Henrik och Pelle gläder sig alla över vinsten mot Gillingham.
Nu kör vi!
Häng med och tyck till, tyck lika, tyck olika eller tyck inget alls.
Kommentatorsfältet är öppet för den som har något att säga.
Månadens match:
John: Trots Oxford kvar på näthinnan måste jag säga Gillingham borta. Två lag som inte inlett säsongen så bra och båda på jakt efter 3 poäng. Vi visar att vi är det bättre laget och tar med oss poängen hem.
Henke: Helt klart bortamatchen mot Gillingham en match på förhand som vi kan vinna borta vilket vi gjorde. Som vanligt klev vår supervärvning fram i form av Joe Pigott och fixade hem alla tre poängen till London. Med tanke på närheten till Priestfield Stadium i Kent så drog Wimbledon med sig ca 1000 man så många fick glädjas denna eftermiddag.
Leffe: Det har sett darrigt ut mest hela tiden under månaden som gick men i matchen borta mot Gillingham lyckades vi I alla fall täppa till bakåt och hålla nollan. Framåt gjorde Joe Pigott, vem annars?, matchens enda mål och bärgade därmed den första av två segrar under september.
Pelle: September har blandat och gett när det gäller Wimbledons insatser. Man har spelat bra men förlorat och man har spelat dålig men vunnit. Tänker att det får bli insatsen mot Gillingham där man krigade sig till en 1–0 vinst på bortaplan. Joe Pigott stod för målet och en rejäl kämpainsats när han inte kunde bytas ut när han tog slut eftersom Wimbledon redan hade använt sina tre byten. Det var en seger som lovade lite mer än den gav men alla trepoängare är viktiga.
Månadens spelare:
Leffe: Ingen utmärkte väl sig nämnvärt under september månad men två av våra nyförvärv glänste I alla fall en smula. Försvararen Ben Purrington och mittfältaren Scott Wagstaff. Wagstaff gjorde två mål och visade prov på hur viktigt det är att vi har fler än Pigott som faktiskt också kan göra mål. Purrington är stabil och gjuten i startelvan vid det här laget. En försvarare som spelar tufft och på gränsen men läser samtidigt spelet utmärkt och är svår att ta sig förbi. Nu när Deji Oshilaja börjat darra lite är det extra viktigt att ha en stabil back vid hans sida som kan täcka upp misstagen. Ben Purrington får därmed utmärkelsen ”Månadens spelare” denna gång.
Henke: Tror jag sticker ut denna månad då jag lägger min röst på Scott Wagstaff. Det är riv i mittfältaren absolut ingen stor teknisk liraren men en kämpe av rang och en bra sommarvärvning som levererat. Det stora yviga skägget springer upp och ner på sin kant och kliver in i varje situation och denna månad har han även varit inne i boxen och fått med sig två mål.
John: Joe Pigott utan tvekan, vilken klasspelare!
Pelle: Avsaknaden av kontinuitet bland Wimbledons spelare gör att denna månad återigen tillfaller Joe Pigott som verkligen har motbevisat mig då jag tvivlade på att han skulle vara den av våra anfallare som skulle ta huvudrollen denna höst.
Månadens mål:
Pelle: Vi fick de ett antal fina mål från Wimbledon som Pigotts mot Gillingham och Kwesi Appiahs nick mot Scunthorpe. Men jag måste, lite på grund av den fantastiska mustaschen, ge det till Trotters fina nick mot Scunthorpe.
John: Joe Pigotts mål mot Gillingham, med kraft tar han ned bollen och driver den framåt, fintar bort målvakten och sen lägger in den från en dålig vinkel. Vilket mål!
Leffe: Vi tar Scott Wagstaffs reducering till 1-2 I förlustmatchen mot Accrington Stanley den 22:a september. En fin individuell prestation med ett mycket vackert avslut.
Henke: Blir helt klart Liam Trotters nickmål mot Scunthorpe forne Newcastle United målvakten Jak Alnwick är chanslös, nicken är grymt välplacerad.
Klagomuren:
Leffe: Även jag börjar så smått sälla mig till skaran som vill se att en ny manager tillträder snarast. Man kan fylla sida upp och sida ner med lovord över vad Neal Ardley åstadkommit under sina dryga sex år som manager för The Dons men nu verkar han ha nått gränsen för sitt kunnande och kör ständigt fast när vi som bäst behöver nya spelidéer och taktisk fingertoppskänsla.
Minns hur Terry Brown steg åt sidan och lät Neal Ardley ta över rodret när vi upplevde ett liknande scenario I League Two för 6-7 år sedan istället för att göra en ”Drillo” och krampaktigt hålla sig kvar tills det var för sent att rädda det sjunkande skeppet.
Hur man kan envisas med att match efter match ställa upp med två långsamma, defensiva mittfältare i form utav Liam Trotter och Tom Soares är för mig en fullständig gåta när vi samtidigt har Anthony Wordsworth och Anthony Hartigan som alternativ sittandes på bänken. Neal Ardley sa ju själv när man värvade Anthony Wordsworth att han var precis det man letat efter: en offensiv och målfarlig mittfältare.
Dessutom börjar man ana att Tom King inte alls var den klassmålvakt man hoppats på och där borde man gjort bättre research innan man satsade allt på ett kort och inte brydde sig mer om målvaktsfrågan när väl lånekontraktet var påskrivet. Inte för att jag misstror vår andrekeeper, Joe Mcdonnells, kapacitet på något sätt men det känns inte helt tryggt att lägga allt ansvar på honom om nu Tom King fortsätter att klåpa till det mellan stolparna.
Till sist vill jag även ge bygget av den nya arenan I Merton en känga då det naturligtvis visat sig bli mer kostsamt och ta längre tid att färdigställa än vad man kalkylerat med från början.
Henke: Tränare Neil Ardley är ute i hetluften igen efter uteblivna resultat under månaden och ställer frågan var har framtiden att ge. Ardley toppar listan över tränare som suttit längst på sin post då han återfinns på en tredje plats med sex år på sitt CV efter tvåan Gareth Ainsworth Wycombe samt Jim Bentley som toppar med första plats med sitt Morecambe som han rattat sedan 2011.
Sommarfönstret bjöd på många nya ansikten, målet och siktet för säsongen är en mittenplats men som det ser ut nu är det under all kritik. Maskinen snurrar men den hackar och det måste jobbas på vi behöver lyfta spelare som kan bättre men även se till dom där vi kanske ställt lite för stora förväntningar. Ser allt för mycket tendenser mot fjolåret där vi hade det riktigt tungt säsong med oss rejält fastsatta i botten under mer eller mindre hela säsongen.
Pelle: Jag vet inte vad det är men jag har svårt att se några förbättringar alltefter tiden går. Försvaret har tappat och spelet hackar. Anfallet kommer inte igång och hemmaspelet är under all kritik. Neal Ardley har oftast svar på frågorna men resultatet uteblir och allt fler supportrar har plockat upp kritiken från förra säsongen. Jag tror på laget och snart måste de få ihop det hela annars så kommer trycket på ledningen bli för stort. Men det är svårt att veta om det en övertro på laget eller undermålig ledning som är orsaken till kräftgången.
John: Resultaten har inte gått vår väg i början av säsongen, vi har gjort många matcher med bra spel men resultatet har inte gått vår väg.
Vad ser vi fram emot nästa månad:
Henke: Kontinuitet är det som jag hoppas på allra mest dalarna blir så otroligt djupa och topparna blir spetsiga när vi göra galna grejer som ta topplag på bortaplan. Erkänner att jag älskar att röra om i grytan det är The Wimbledon Spirit helt klart men nu är det som allra viktigaste att vi tar oss i kragen och gör vårt jobb hemma mot Bradford den 2/10 sen väntar Argyle borta och kan vi åka till Devon utan att tappa alla tre då har vi inlett månaden riktigt bra. Hoppas även att elvan sätter sig mera och mera men vill då få igång James Hanson samt Mitch Pinnock ni kan bättre än vad vi hittills sett. Sen bjuder månaden på möten med Blackpool, Portsmouth, Bristol Rovers, samt ett avslutande derby mot Luton Town. Ser man bara på motståndet så är det lätt att ladda inför dessa möten stora lag med stora ambitioner.
Se kommer man bli pappa för andra gången med all säkerhet kom inget i september men snart är väntan över och The Junior Dons Trust får snart en ny medlem lita på det.
John: Vi inleder månaden mot två lag som inte inlett säsongen så bra. Sen har vi starka Pompey hemma. Vore grymt att komma till den matchen med 6 poäng i bagaget. Ska jag välja ut en match som sticker ut så är det Plymouth borta, orten ligger varmt om mitt hjärta sen bortafighten 2014. Får ni chansen, åk dit.
Pelle: Flera möten med bottenkonkurrenter är ju alltid bra för nerverna men jag ser nog mer fram emot att ta tre poäng mot serieledarna Portsmouth. Annars hoppas jag att Neal Ardley får ordning på försvaret och att våra underpresterande anfallare börjar leverera. Notera att Pigott inte ingår i den gruppen. Jag hoppas även att Swedons-spelaren Anthony Wordsworth får ett större förtroende.
Leffe: Matcherna mot Bradford hemma och Plymouth borta I början av månaden kommer bli helt avgörande ifall Neal Ardley sitter kvar som manager eller inte. Tre poäng MINST på dessa två matcher är ett måste om inte herr Ardley tänkt sig bli arbetslös efter den 6:e oktober. Jag ser även fram emot att Mitch Pinnock, Tom King, James Hanson, Kwesi Appiah, tar sig i kragen och börjar prestera ute på planen då vi har tuffa matcher på agendan i form av b.la. ligaledarna Portsmouth och ett derby mot Luton Town.
Månadens gästskribent John Lundkvist på Home Park i Plymouth
