Albionbullentinen april
Besök av Seriemakarn
Seriemakarn gör sin årliga vårinspektion på redaktionen. Han lyssnar tålmodigt till min hemställan om att redan nu få skriva nytt kontrakt. Han bläddrar och synar noggrant sina stora tabellböcker, men grymtar sedan något om att jag måste förstå att han har dokumenterade jojo-symptom att ta hänsyn till i det här fallet. Jag fortsätter dock att tjata om den enastående metamorfos vi genomgått denna vår.
Jag tar honom i armen och visar honom till sviten sedan i februari, till en ny röst i omklädningsrummet och en alldeles nylagd struktur ute på plan. Jag ber honom pröva en fast situation, eller varför inte testa den uppdaterade versionen av Meite 2.0? Allt faktiskt utmärkta bevis för en storslagen uppryckning på säsongen. Jag säger stabilt, vinnande, kul, och tycker absolut redan nu värt ett nytt kontrakt!
Seriemakarn petar misstänksamt på en trasig tavelram och en italiensk märkesscarf som han hittar i redaktionsskrubben och hummar bara outgrundligt. Seriemakarn är en svårövertalad herre, eller som han själv säger, litar bara på sina fastställda tabeller. Jag tar fram triumfkorten. Jag pekar på den av redaktionen beställda räkneoperationen som faktiskt visar 99,55 procents chans till säkrat kontrakt samt visar så slutligen de 40 anbefallda pinnarna som faktiskt redan nu ligger säkrade i kassaskåpet.
Jodå, Seriemakarn lyssnar förvisso artigt, men säger sedan med principfast stämma att vi nog blir tvungna att vänta ytterligare ett par veckor på ett nytt kontrakt, men att han lovar återkomma. Han kollar matchuret, lyfter på hatten och säger sig tyvärr ha bråttom iväg. Han har ett möte med dödgrävarn angående ett ärende nere i grannbyn…
Jag slår en extra kork i getingboet, och skriver medan jag bidar tiden; ”Nära nära-listan”, 30/4:
1. Derbydags 1, grejat kontrakt mot Aston Villa vore fint…
2. Derbydags 2, att bistå dödgrävarn vid skoveln mot Wolves vore väl minst lika…
3. Men snälla nån, är det inte meningen att det ska räcka med 40 poäng, va?
Kort-korta matchrapporten, april:
2/4. Albion-Liverpool 2-1 (0-0). Alltså glöm nu Arsenal och det där… Här har vi säsongens bästa underhållning alla kategorier. Med först 0-1 i röven som vanligt. Med två straffrökare som satt signatur åt ett över hela linjen, för hela pengen, lika välorganiserat som målfarligt och övertygande Albion. Med ett skutt i tabellen. Med en gruvlig revansch i smilgropen. Stående ovationer var det!
9/4. Sunderland-Albion 2-3 (2-1). Hick. Tjo! Festen fortsätter. Tillbaka från två underlägen den här gången. Särskilt 2:a halvlek uppvisade ett bländande passningsspel som också resulterade i välförtjänt vinnarstrut. Vad händer? Roy trollar. Hick. Tjo! Festen fortsätter. Öh, höj volymen va!
16/4. Albion-Chelsea 1-3 (1-3). Häpp. Så var det dags att nyktra till. Ett för eftermiddagen helt överlägset Chelsea satte stopp för mer servering vid det här bordet. Några ”såna där” olyckliga snesparkar, en ånyo släpphänt målvakt, Drogba, dessutom en underbart lovande öppningsstrut från Albion, ingick i baksmällan. Inget är för evigt. Isvatten, tack.
23/4. Tottenham Hotspur-Albion 2-2 (1-1). 40 poäng! Jäpp, redan där. Nytt kontrakt nu? Och oavgjort mot Spurs var heller inte att rodna för. Taktisk triumf del IX; tidigt ledningsmål, på jakt igen och ett hela tiden tydligt jävlar anamma ledde också till sen kvittering (äntligen å så rejält mr. Cox) samt magisk poäng. Ja, den poängen kändes ju faktiskt som tre. Roy trollar!
Citatet: ”We want to get it done as soon as possible”, Chris Brunt kontraktsförhandlar lika enkelt och beslutsamt som han prickar från straffpunkten.
I derbyhatten mot Villa: nytt kontrakt alla kategorier.
Tungvrickningsramsan april: Vuvuzela för Odemwingie.
Bullentinen ställer horoskopet: Stenbocken; diplomatisk och målinriktad. Strävar uppåt i tabellen. Vattumannen; ser matchen bäst från sidlinjen. Tamas, Zuiverloon? Kan även blanda saft. Fiskarna; nappar bäst på Meite vid Elfenbenskusten.
Morsan hade rätt: livet börjar först vid 40!
Gammalfarfar minns: ”Joru, pojkjöns. Dä va den 6 april 1953 när ja svida opp mäj i nyaamerikabläjzern, dobba myggjagarna, å trava iväg te Hawthornet på ett alldeles rektigt derby. Ja, naturligtvis mot Aston Villa. Va trodde du annars lilla pojkfjolla? Alldiles rektigt derby sa ja ju! Ja minns dä va ett derby som hade allt. Jubel från breddfulla läktare, ostburjare som kletade, köer te pisserännan som ringla, 7-9 på matchlotten, en rödnäst polisman bakom ena kortlinjen, lerigt å fint å så Albion som kväste kusin Aston mä 3-2! Nu trodde du väl ja skulle te å gagga om mäster Ronnie Allen som satt dit två rökare, en rektig bombare från straffpinkten för övrigt, men hör här pojkåsna, dä tredje den dan näta Frank Griffin, en hårdjobbande högerytter i Albionskjorta under åtta glada Albionår på femtitalet, 275 matcher å 52 mål mellan åren 1951-59. Klok, snabb, skottvillig från alla lägen, å så föståss den häringa derbystruten i all ära, men vi som fortfarande har nåra stjälkar kvar på skallen minns dock Griffin allra bäst för dä avgörande målet som han feck te i cupfinalen mot Preston året därpå. Tjosan... Vadå? Måste greja nytt kontrakt fortast möjligt säjer du? Åh, herregud. Väck gammelfarmor ute på klosetten så du int får dä i brallorna pojksnusk, hå hå jaja dä va då dä…”
Tvenne derbyn och nytt kontrakt på gång gång
Nu om aldrig: BÅNG BÅNG!!!
Bph
