Kanonpanelen om trosbekännelser
Silly season har dragit förbi och lämnat kvar penningstinna klubbar som värvat eller inte värvat. Vi belyser hur detta påverkar tron på vår kära kanonklubb.
Efter att ha förlorat ligan till Chelsea ifjol, så förväntade man sig stordåd från herrar Wenger/Dein och styrelsen i form av värvningar. Man skrek efter en ny målvakt, en ny kraftfull mittfältare och en forward. Det var Julio Batista. Jermaine Jenas, Michael Owen, Robinho, Andreas Isaksson och jag tror till och med att Lena Videkull var på tapeten. När nu locket på skattkistan slagit igen, så lades det pengar på en vitrysk mittfältsmästare, en skock juniorer och en estnisk halvskadad målvakt. Räcker detta för att ta upp kampen med Chelsea, ManU och de andra? Vet inte Wenger längre vad laget behöver? Det verkar som att fans i hela världen definitivt vet vad som behövs. Stjärnspelare av alla de slag. Kanonpanelens medlemmar har egna åsikter i ärendet och samlades en mörk kväll i skenet av en lägereld och debatterade detta spörsmål.
Har bytet i årets Silly Season fått dig att tappa tron på Wenger och Gunners?
Magnus:
Skall inte sticka under stol med att jag gärna sett en eller två magnifika värvningar till denna säsong, men samtidigt är jag den förste som ställer mig på barrikaderna och försvarar Wenger. Han har gett klubben sin status tillbaka och det han skapat av ingenting iform av Vieira, Anelka, Cesc, Senderos etc gör att jag har full tilltro på vad Wenger skapat i år. Jag tillhör en av de få som tycker att Mart Poom är en bra värvning. Över 200 matcher i ligan och en härlig keeper. Wenger har mitt fulla förtroende och stöd. Ligaguld nästa.
Thimmie:
Okej, jag har klagat, jag erkänner. Men egentligen ska jag inte klaga förrän Arsenal förlorar mot lag som Wigan och Sunderland. Jag hatar att vi fick stryk två gånger på kort tid av Chelsea. Men vi slog Newcastle med 2-0 och Fulham med 4-1. Spelet var inte bländande, men vi vann. Det är ju det som räknas. Men vad händer när det kommer skador? Tar ynglingarna sitt ansvar? Det återstår att se. När vi vet det kan vi antingen risa eller rosa Wenger och Dein.
Thomas:
Nej. Detta är ju en fråga som man egentligen inte kan få svar på förrän säsongen är över. Skulle vi sluta som seriesegrare *peppar, peppar* så tror jag ingen är missnöjd med Wenger och Deins värvningar. Jag tror att vi har en trupp som kan hävda sig ordentligt både i ligan och internationellt. Den största spelarförlusten är ju Vieira och vi har fått in Hleb istället. Kanske inte lika bra men potentialen finns hos både honom och de andra (Cesc, Flamini och Henry). Varför måste man tokvärva bara för att andra gör det? Visst hade det varit kul med lite krigsrubriker om att Arsenal värvar den och den namnkunniga spelaren, men det är inte hela världen så länge de vi har i truppen presterar på högsta nivå.
Patrik:
Svaret kan författas väldigt kort och blir ett - nej. Självklart hade jag hoppats att man skulle lyckas värva Julio Baptista. Inför sommaren var han min enda drömvärvning. Wenger och Dein försökte, men Real Madrid lyckades. Och jag är inte förvånad. Baptista ville stanna i Spanien bl a för att kunna ansöka om ett spanskt pass. Fullkomligt logiskt. Det var inte så mycket mer Wenger kunde göra åt den saken. Att hitta en spelare med Baptistas kvalitéer är inte helt enkelt. Lyckas inte Wenger lösa den biten så kan man nog säga att det inte går. Även om man hittar en sådan spelare så måste han vara tillgänglig och det till ett rimligt pris. Vi har en otrolig talang i laget och det är Wenger som ligger bakom detta. Det är monsieur Wenger som byggt upp laget och jag har fullt förtroende för honom och spelarna. Wenger sa något väldigt bra under sommaren: "We usually make them high-profile once they are here." Och det är så det är. Jag kan känna en större glädje över att se unga spelare som Fabregas, Clichy, Senderos, Flamini mfl komma fram och lyckas än att köpa "ett namn" som bara gör halvdant ifrån sig, mest på grund av de enorma förväntningar supportrar får på en sådan spelare. Sylvain Wiltord är väl det mest lysande exemplet på det. Att vi inte värvade fler spelare är ingen grund för att inte känna förtroende. De försökte. Det gick inte. De ville inte värva spelare för värvandets skull. Det köper jag. Intressant att nämna är att för något år sedan så ville många supportrar att man skulle ge talangerna chansen. Nu när de får det, så vill man värva rutinerade spelare. Tänk igen, tänk rätt! Summa sumarum: Mitt förtroende för Wenger är orubbligt. Även om jag kan ha synpunkter på saker han gör och inte gör så rubbar det inte min tro på Wenger och Arsenal. Vi är på väg in i en ny era. Bara det är en anledning till tro. In Wenger we trust!
