Falkens funderingar 1 September 2005 - om ritualer
Dagens tankevurpor berör treenigheten, galna säsongen och en tysk livräddare. Välkomna.
Alla har vi våra ritualer inför Gunnersmatchen. Vissa klappar katten, vissa kammar ryggen, någon ligger upp och ned i ett hiss-schakt, någon jagar ekorrar. Jag gör inget av detta, det verkar helsjukt och om någon läsare gör det ovanstående råder jag er genast att upphöra med det, söka läkarhjälp alternativt köpa ett ”lobotomi för hemmabruk”-kit på Clas Ohlsson. Det sistnämnda funkar. Det står jag som personlig garant.
Själv placerar jag Gunnersfansen i soffan. Jag kallar mitt supportteam ”fadern, sonen och den heliga anden”, ty där är jag, min son och så den heliga anden. Sakralt.
Det brukar vara en gyllene treenighet, med pappa och sonen i Gunnerströjor och så den helige anden i sin lilla 5cl-flaska i en gunnerströja. Man ser bara en gunnerströja fladdra i flaskan. Men sist när vi skulle titta på Chelsea-matchen, så bullade jag upp sonen och så tittade jag i flaskan där anden brukar vara. Tom??? Den var tom, empty, den heliga anden-no more?.
Den kanske svävade ovanför mig i sin Gunnerströja. Ack nej. Utanför huset? Nej. Anden var som bortsprungen. Det blev lite andefattigt med en gång. Det brukar alltid råka en liten sakral stämning över Gunnersmatcherna hemma hos familjen Falk. Så fort man kastar ur sig en svordom, så hörs ett litet muller från hörnet av soffan och den lilla flaskan skakar. En asketisk tillvaro, men anden trivs. Ett par danssteg ibland, ett extra fladdrande med Gunnerströjan.
Paniken spred sig. Det går ju inte att se matchen utan den heliga anden. Har aldrig hänt. Kommer inte att ske. Sonen och jag gav oss iväg på jakt. Jag misstänkte starkt min dotter, som satt med sitt dockhus. Det har nämligen hänt att jag hittat den heliga anden iklädd dockkläder, armband, halsband och gudvetvad. Han blev nästan and-rogyn. Jag vände upp och ned på dockhuset och saker ramlade till höger och vänster. Min dotter skrek i högan sky och satte ett välriktat bett i pappas högerhand. Aj! Jakten fortsatte. Vi lyfte på skor, tittade på vinden, tittade i Aladdinkartongen. Den heliga anden var borta. Puts väck. Hade han återförenats med världsalltet?
Då fick pappa en av sina större idéer i paritet med Bells telefon, Oppenheimers atombomb eller Peyos blåa smurfer. Jag tog med mig min son på en zoologisk expedition. Nu skall vi hitta den heliga anden. Gummistövlar och fångsthåv och in till Linköpings eminenta å, Stångån.
Vi kröp fram i eftermiddagssolen. De spatserande Linköpingsmänniskorna tittade mycket märkligt på oss,där vi smög fram på tå längs med vattenbrynet. Vi letade och letade. Plötsligt hittade vi det och folket höjde ännu mera på ögonbrynen, när undetecknad medelst fångsthåv utropandes ”Banzai”, likt japanska samurajer gör, (först skrek jag Bonzai, men min son påpekade att detta var ett japanskt dvärgträd)kastade mig graciöst framåt, (jag snubblade) och välte omkull en hyffsat förvånad gräsand och tryckte ned den i min håv. Den skränade och flaxade, men håven fylldes. Gräsanden var förbannad och förvånad. Tänk er själva. Från att ha limmat på gräsandspuman And-rea till en håv med en maniskt tittande Magnus en halv meter ifrån. Jag gjorde fingret till och med. Skulle jag inte gjort. Andbett medför nämligen stelkrampsspruta. I know. Men,undertecknad hoppade av glädje. Sonen gjorde moon walk och de andra gräsänderna lyfte med sina vingar från platsen en yster gräsand mindre.
Nu var vi åter. Fadern, sonen och den heliga anden.
Nästa problem blir att få på honom Arsenaltröjan och trycka ned honom i flaskan. Kvack, sade anden.
Det är uppehåll för landskamper och våra kanonjärer visar upp sig överallt. Det börjar bli en spänd stämning i Tyskland. I tyska tidningar intervjuades Jens Lehmann om rotationen i landslaget. Jens, som för övrigt är påtänkt som David Hasselhoffs roll i den tüska Baywatch ”Die Strandwächte”, tycker att det kan nog bli rotation under VM också om Jensa har fått några gula och är avstängd den fjärde matchen. Annars svarar han kallt på frågan om det blir rotation vad händer då; ”Jag spelar.”. Bra Jens. Ser fram emot Jens springande i slowmotion med badring och orange målvaktströja på badstranden utanför Travemünde. "Ich rette das Kind", skriker han och simmar medelst badring ut i bränningarna och hämtar upp barn, pensionärer, gäddor, grodyngel och drar upp ett par båtar på torran land. Vår hjälte. Jens. En sann Gooner.
Han har inlett året bra skall sägas, men får nu ökad konkurrens av Mart Poom. Poom har jag introducerat vederbörligen och detta har varit en mycket bra bollstoppare. Kanske inte sju resor, men ett par resor bättre än Fawlty Manuel. Kanske bättre att slänga in Manuell Almunias bror Automat Almunia. Fast man är ju lite tveksam inför Wengers filosofi dock. Poom har varit skadad, Jens är avstängd. Almunia är ingen option i CL, så…? Är Poom frisk står han alla dagar i veckan utom måndagar ojämna veckor, som har fullmåne, då står Almunia oftast. Vad vi tror är väl att Poom gör en strålande höst, ges ett kontrakt, men att Wenger värvar in en ny keeper för nästa år på längre sikt. Med Poom och Lehmann är vi väl rustade för året och det är väl bara Chelsea och i viss mån Liverpool som har det bättre ställt på målvaktsfronten då. Nästa år kommer sedan Mathias Asper och allt blir svart.
Vi noterar från reserver, damer och juniorer att den unge dansken Nichlas Bendtner fått fart på benen, att Ryan Smith verkar vara på gång, och att damlaget går som tåget. Den långe Bendtner har huvudet på skaft och kan slå igenom snart. Lupoli har ännu inte skakat om försvaren ordentligt, men det lär nog snart komma.
Hoyte till Sunderland och Bentley till Blackburn. Det är inte lätt att vara engelsman i Gunners. Det känns nästan som att engelsmännen måste överprestera för att lyckas i Gunners. Har Wenger en utländsk och en engelsk mall när han bedömer spelare. Inte för att jag tror att Bentley hade slagit igenom i år och inte för att Hoyte hader aspirerat på en plats, men det är ändå lite synd om talangerna. Jag tror Hoyte slår hårt i Sunderland dock. Bentley i Blackburn är jag mer tveksam till. Det saknas något extraordinärt. Pennant försökte, men felparkeringen av Coles bil i lyktstolpen var en böteslapp för mycket. Jag läser också att två andra gamla Gooners är på språng. Frannie Jeffers till Glasgow Rangers? Skotska ligan är härmed varnade. Motståndarmålvakterna förses med en liten kudde och ett glas saft att sörpla på när Jeffers anfaller. Ofarligt.
Silly Season drog förbi med buller och gång, som ett resande teatersällskap, som en hord elefanter vid ett vattenhål. Gunners jaktbyte kan alltid diskuteras. Många fans vill steka Wengers testiklar på bål, hoppa på hans högerfot, prata allvar, skrika högt för att vi inte värvat Pelés bror, Ralf Edström eller Gunnar Gren. Lite överdrivet, men ropen på nyförvärv tar sig ibland rent löjliga bilder. Det finns orsaker till allt. Det finns önskevärvningar och visst var Wenger given pengar. Men med spelaren kommer löneanspråk. Ta Miguel Angulo förra året(tack alla högre makter och Christer Ulfbåge) för att vi inte värvade honom, kostade skapligt men med löneanspråk, som sprängt Fort Knox. Jermaine Jenas? Dyr engelsk spelare med furstlig lön. Michael Owen. Tjena. Vi pratar banksprängning. Men Wenger hade nog värvat om han hade hittat en spelare som passade både spelstil och pengar. Det tror jag. Wenger panikvärvar aldrig. Mart Poom är ingen panikvärvning. Så tittar vi till andra lagen. Tottenham har slagit världsrekord i värvningar. Det är som en värvningsslogan för armén. ”Tottenham wants you”. Martin Jol har runt 35 spelare i sin trupp. Det är tre lag av miserabel karaktär. Tre lag som hamnar i mitten av tabellen. Är det något slags VM i att handla miserabla spelare? Jag har guldmedaljen redo, Martin Jol. Jag har sagt det förut. Spurs värvningsansvarig skall kedjas fast i Towern.
Avslutningsvis så undrar jag varför alla stjärnor, tränare eller idrottsmän i allmänhet alltid besvarar alla frågor med ”Nej.”. Robert Gustavsson gjorde parodi på detta en gång. Men det är för bedrövligt. ”Det såg bra ut i första halvlek. Det såg ut som ni hade ställt om backspelet.” ”Nej, men det kändes bra.”. ”Hur känns det?” ”Nej, men det känns bra.”
Sluta. Snälla. Är alla idioter? Vadå ”Nej.”.Skapligt paradoxalt.
Tacka vet jag min nya kompis i soffan. Det lär inte bli något "nej". "Hördudu den heliga anden, är det bra att Pires spelar centralt idag?"Jag misstänker att det blir ett "kvack". Fadern, sonen och den heliga anden är återförenade. Amen.
