Falkens Funderingar 19 September 2005 - Om fjällkor och skott
Kvällens lite annorlunda funderingar behandlar den schweiziska fjällkotaktiken och skottvilliga kanonjärer
Jag räknar nu med att större delen av Arsenalklacken vill ha mina testiklar på ett spett, ty jag anser att Gunners gjorde en hyfsad match mot Thun. Thun var ett skitlag, ett riktigt skitlag och taktiken att bygga en järnridå framför straffområdet funkade ganska bra. Men så talanglösa.. Men Thun försvarade sig bra. Det var 11 man bakom bollen, ett riktigt Chelsea-försvar. Ett riktigt schweiziskt försvar, som man i urminnes tider försvarat sig mot fiender från andra länder. Långt tillbaka i tiden så ställde schweizarna upp fjällkor längs hela gränsen, så att de små feta alpinvånarna kunde sitta innanför sina gränser och göra hål i ostar, stoppa ned framavlade gökar i klockor och slå varandra på pungen med valthorn i syfte att framkalla det klassiska jodelahoho. Fjällkorna stod kvar i flera hundra år och Wilhelm Tell löpte som en Pirmin Zurbriggen på speed längs gränsen och kastade armborst på fienderna. Detta gjorde att Schweiz fick hålla sig för sig själva och utvecklade en väl beprövad försvarsmetod. Så sent som under det andra världskriget, så använde sig schweizarna återigen av den gamla fjällkotaktiken när tyskarna skulle invadera landet. Man klättrade upp i bergsmassiven och såg den tyska hären närmade sig. Ett par kraftfulla pungslag och jodelahoo och fjällkon ställde upp sig längs gränsen med något vilt i blicken. Tyskarna vände direkt och invaderade andra delar istället. Schweiz och försvarspolitik går hand-i-hand. Detta såg vi nu mot Thun. Försvarsspel. Fjällkotaktiken.
Jag undrar samtidigt om det finns fjällkor i Portugal också. Mourinhos uppväxt torde vara full av fjällkor. Jag vill dock inte veta vad de gjorde med honom. Härliga tider Ljuvriga tider.
Vad blir då receptet? Skott på håll eller fasta situationer.Gunners gjorde vad de skulle och spelade ut och äntligen såg jag någonting som liknade en plan B i Gunners spel. Jag räknade till 20talet skott som ramlade in på Jakobovic i Thunmålet. Wenger hade satt grabbarna i kanontornet, för här avlossades det skott. Målvaktens nymålade naglar var svettiga efter Kolos skott i första halvlek. Fabregas dunkade på nära håll ett par gångar och Robert Pires var piggare än på mycket länge. Jag såg skottvillighet, jag såg rörelse och en hel skräll dus av chanser. Även efter Robin van Persies oförklarliga utvisning, så dominerade Gunners fullständigt. Thun var dåliga men duktiga på försvar. Det var en tidsfråga innan första målet kom och att det kom på en fast situation var också ett svar på alla böner. Efter en antydan till planB kommer ett mål på fast situation. Inte sedan Vieiras mål mot Chelsea har detta hänt. Gilberto gick upp som Apollo 8 och tryckte dit bollen. Gilberto var överhuvudtaget mycket bra på mitten. Bollarna gick rätt hela tiden. Fabregas sprang oerhört på mitten och dominerade mittplan. Pires pigg, Reyes skapar alltid något. Har Reyes suttit med sin släkt ute i de spanska skogarna och knaprat i sig vildsvin? Han ser tuffare ut. Ser antydan till en svullen biceps. Men vad stryk han får på matchen. Både Ferreira och Goncalves hos Thun borde ha fått en tidig dusch. Goncalves inte minst. Hur domaren kan missa armbågen på Gilberto är en gåta lika stor som hönan eller ägget? vanPersies utvisning var intressant. Domaren måste ha varit enormt felplacerad. Lika fel som Mike Riley är på en fotbollsplan. Denna hela kväll avslutades på ett sätt som på något sätt var signifikativt för hela kvällen. Efter planB och mål på fast situation, så gör Dennis Bergkamp, som varit på gränsen till väldigt gammal(Sheringham-gammal) mål på övertid. Tre enormt viktiga poäng.Helt rättvist och så rätt att göra målet i slutminuten på tråkspelande Thun.
Jag vet inte vad Manuel Almunia har med sig för andar på planen, men någonting händer alltid när han är på planen. Om man forskar riktigt bra i hans släktträd, så finner man säkert Pascal Cygan och någon kille som heter Murphy. Murphys lagar är skrivna med Manuel Almunia i åtanke.
Visst är det glädjande att se Sol Campbell tillbaka på planen. Som långe erik längst bak på plan vaktar han över fyrbackslinjen. Med Sol tillbaka på planen kommer självförtroendet och framåtskridandet. Vi kommer att få se en Kolo på offensiven.
Jag fasar över att Chelsea redan har gjort guldrycket. Jag är inte förvånad men tycker fortfarande att laget spelar ganska intetsägande. En grundmurad defensiv, samspelt mittfält och framme händer det inte så mycket, men man maler långsamt ned motståndet som den gamla ryssfemman. Effektivt, väldigt effektivt. Mourinho har lyckats bra med laget.
Men långsamt tror jag att den stora hybrisen kommer tillbaka och slår ett nacksving på klubben. Här och pyser det i klubben för att man inte får spela. Joe Cole sist, Carvalho fick lobotomera sig och Robben var allmänt sur. Bortsett från alla pengar som dimper in på Caymanöar, där Chelseaspelarna förmodligen har sina konton, så har jag svårt att förstå varför alla vill spela där. Vore det inte mer intressant att spela i en klubb där man visste att spelar man bara normalt så kan man nog räkna med att få spela allt som oftast. Se Joe Cole exempelvis. Gjorde en kanonsäsong ifjol. Landslagsman och har slagit sig in som mer eller mindre ordinarie i landslaget. Well done, Joe. Very good season and just for your information I’ve bought SWP for 22 million pounds and he is playing in your position. Hygglo. Att ingjuta självförtroende i spelare verkar inte vara Chelseas starka sida. Är övertygad om att dessa principer inte håller. Jag offrar varje dag för att denna penninghybris inte håller i sig. Fast det är väl klart om Joe Cole vill lämna klubben, så säljer de honom och så köper man Joaquin för 250 miljoner eller varför inte köper loss Robinho för det dubbla. Allt är möjligt i Romans lilla leksaksvärld. Brittisk fotboll är som att knalla runt på Hamley’s för vår ryske vän.
Nu hoppar alla blåklädda fans runt och skriker ”så avundsjuk han är..å så avsundsjuk han är, om jag fick ta på honom skulle jag göra tusen nålar på honom..” Äh..avundsjuk. Nej. Väldigt mycket nej. Ha ni pengarna, så spelar vi vacker fotboll så länge och vips är tåget förbi, Roman har tappat intresset och Chelsea sjunker som en sten och Ken Bates ropas tillbaka. Tjolahopp.
Vi konstaterar att den stora farhågan rullar in över Highbury. TH14 är skadad. Vem skall nu göra målen och skall det verkligen se lika likstelt ut som mot M’Boro? Jag är också bekymrad. Världens bäste forward ersätts inte så lätt, men jag ser fram emot att se både Reyes och RvP blixtra till mot Everton och varför inte våga skicka in en Lupoli eller Quincy på topp? Nu är chansen att låta pojkarna visa framfötterna. Quincy har en turbo inopererad i lårbenet och snabbare spelare med boll, när han får med sig den, vilket än så länge inte är alltför ofta, finns inte i PL. Jag tror Wenger löser det med bravur. Om inte annat så dammar vi av Pat Rice, så får han snurra upp Evertonförsvaret.
The Toffees på Highbury ikväll. Blir det en fantastisk klang och jubel föreställning för att haka på Chelseas triumftåg eller knäpper Everton igen västen ordentligt?
Everton släppte in fem mot ett rumänskt lag. En merit som Moyes kan få ett diplom för. Man släpper inte in fem mål mot ett rumänskt lag, det gör inte ens Djurgården/Älvsjö. På något sätt signifikativt för Everton, som ville så mycket och nu verkar kunna så lite. Villareal var för tuffa i Champions league-kvalet och nu åker man ut Europaspelet ordentligt. man var inte bättre helt enkelt. De 0-7 mot Gunners i våras visade klassen tydligen. jag gillar dock Duncan Ferguson. har alltid gjort det. Alla lag skulle ha en Duncan Ferguson. Hänsynslös, brutal, otäck och stenhård. Bättre förr, men vem var inte det. Jag var mycket bättre förr. Ju mer förr desto bättre var jag.
Någonstans läste jag att Richard Wright, som stod i 0-7-matchen, att det var skönt att vara tillbaka på Highbury och han fick en mängd bra möjligheter att rädda bollarna den kvällen. Tillhör förmodligen bland det dummaste jag hört och jag är glad över att han lämnat Everton. Om inte Rooney också lämnat Everton strax efter, så hade det varit intressanta samtal. Förmodligen fullständigt befriat från subjekt, predikat och ackusativobjekt.
Vi packar ihop våra saker och bänkar oss inför kvällens begivenhet. Blir det utspelning igen? Blir det en jämn match eller gör Everton en Thun och skickar ut en hel gård med nötkreatur framför målet. Vi tror på seger ikväll och vi hakar på det ryska miljardbygget. Muuuh, säger fjällkorna på avstånd.
