Vi har boxats i fel viktklass
Det finns ett engelskt uttryck som lyder "punching above weight" och det är det Arsenal gör och har gjort de senaste säsongerna.
Vi boxas i fel viktklass. Och då handlar det om den ekonomiska viktklassen som råder inom fotbollen. Detta har blivit alltmer tydligt efter Roman Abramovich intåg på fotbollsscenen. (Nej, jag är inte avundsjuk. Absolut inte. Så det argumentet håller inte.)
Utan tvekan är det så att de ekonomiska målstolparna flyttats avsevärt sen Abramovich tog över. Detta är ett faktum. Arsene Wenger säger det och kallas gnällig. Jag säger det och kallas gnällig och avundsjuk. Men saken är den att man kommer inte ifrån att det de facto är så det ligger till. Men Arsenal boxades i fel viktklass innan detta blev ett faktum. Arsenal har länge värvat för betydligt mindre än många av de andra lagen i Premier League. Detta är också det ett faktum. Men vi har presterat över förväntan trots att vi boxats i fel viktklass - "punching above weight". Arsenals prestationer är fantastiska i förhållande till vad man lagt ut.
Det har fått som följd att Arsenal, allteftersom, automatiskt flyttat på prestationsmålstolparna. Vilket inneburit att supportrarna flyttat på förväntningsmålstolparna. Eller om ni så vill - höjt kraven. Arsenals egna framgångar är på väg att sätta krokben för dem, för för många supportrarna finns inget annat än framgång och åter framgång. Vinner man inte ligan och allt annat man deltar i är detta ett misslyckande. Jag vill också att Arsenal ska vinna ligan. Jag skulle mer än gärna se laget vinna Champions League. Men jag kräver det inte. Och jag kallar det inte för misslyckande. Ärligt talat kan jag inte riktigt bli upprörd över tanken på att INTE vinna ligan. För detta innebär att nästa säsong blir så mycket mer intressant. Jag kan tänka mig att laget och Wenger nästa sommar är mäkta revanschsugna om man än en gång skulle gå miste om ligaguldet.
Visst borde de varit det redan denna sommar. Men som sagt så råder det andra ekonomiska vindar inom den engelska fotbollen för tillfället. Visst har vi lyckats hålla jämna steg med Manchester United sedan Wenger kom till klubben men Utd har haft ett helt annat förhållningssätt till att bygga ett lag än Chelsea. Utd byggde en stomme som sedan varit grundstenen i framgångarna. När de värvat så har de kanske värvat en del dyra spelare men man har värvat inom vettiga proportioner. Värvade man Rio Ferdinand för ca 28 miljoner pund så var det också bara honom man värvade. De gånger de värvat i klump så har värvningarna inte riktigt lyckats (Kleberson, Djemba Djemba mfl). Men de gångerna har de heller inte lagt ut några större summor för varje spelare. Arsenal har kunnat hålla jämna steg med Utds satsning på nya spelare och utveckling av laget. Nu däremot är det teoretiskt sätt - och kanske även praktiskt - betydligt svårare.
Att i det rådande klimatet kräva att Arsenal ska hålla jämna steg med Chelsea känns orättvist. Arsenal är tillbaka där vi var - i förhållande till Man Utd - när Wenger tog över laget. De ekonomiska målstolparna har flyttats och vi har halkat tillbaka ett par steg. Kanske är vi tillbaka i den position som Arsenal ska vara? Vi har länge länge presterat över klubbens förutsättningar och det är något att ha i åtanke när man kräver framgångar. Som klubb är vi större än vi egentligen är. Jag har fortfarande svårt för att kalla Arsenal storklubb. Mycket på grund av att våra ekonomiska förutsättningar inte ligger på den nivån. Vi är på väg dit, men vägen dit är också mödosam. Med den nya stadion kommer man så småningom att kunna hävda sig mer ekonomsikt, men det har varit och kommer att vara en balansgång för att nå dit.
Bara att vi är på väg att bygga en ny stadion är fantastiskt stort för en klubb som Arsenal. Det är knappast inom vår viktklass. Men vi jobbar oss sakteliga uppåt för att nå dit. Att vi presterat över våra förutsättningar är mycket tack vare Wenger som investerat klokt och försiktigt. Många håller honom som ansvarig för att vi inte värvade fler spelare i somras. Och man säger att Wenger genom det visat brist på ambition.
Jag skulle vilja påstå att vi visade mer ambition i sommar än vi någonsin gjort tidigare. Försöken att värva Julio Baptista, Robinho, Sebastian Viera och Shaun Wright-Phillips visar på ambition som överträffar allt annat i Arsenals historia vad gäller att förstärka laget. Det är svårt att klandra Wenger för att inget av köpen gick igenom. Att det sedan inte värvades andra spelare är helt och fullt förklarligt då det inte handlade om att bredda truppen utan om att värva spelare som på allvar kunde ge de vi redan har konkurrens om platserna. Och kanske t o m förflytta dem till bänken. Wenger hade för avsikt att värva spelare som är bättre än de vi redan har. Inte spelare som skulle spela i reservlaget för att sedan fylla ut bänken ifall spelare faller bort på grund av skador. Vi har tillräckligt med duktiga komplementsspelare i reservlaget som det är. Visst de är unga, men det har alla spelare en gång varit.
Jag är däremot ändå relativt säker på att Wenger kommer att försöka värva in en eller två spelare när transferfönstret är öppet i januari. Vem eller vilka det kan handla om tänker jag inte spekulera i. Men vi kan nog räkna med att det är spelare som kommer att bidra med ett och annat i kampen Arsenal för i fel viktklass. Dock är det så att tack vare briljant ledarskap från Wenger och kompetent jobb av styrelsen så har vi lyckats hävda oss i fel viktklass i snart 9 år.
Det är en försiktig tid vi lever i och i stället för att försöka hålla jämn takt med Chelsea och värva för värvandets skull så valde Wenger att låta bli när spelarna han ville ha inte ville till Arsenal eller av andra anledningar inte gick att värva. Detta var klokt. Vi såg hur det gick för Leeds när de skulle försöka hålla jämna steg med sina framgångar i Champions League och de andra topplagen i ligan. Man värvade och värvade och snart stundade en närliggande konkurs. Det går inte att leva över sina tillgångar och inkomster. Att Arsenal inte värvade för värvandets skull är nog klokt med tanke på att man är så nära flytten till nya stadion. Och ganska förståeligt om man är något av försiktighetsgeneraler vad gäller de ekonomiska utgifterna.
Problemet är bara att supportrar förväntar sig så mycket av dagens Arsenal. Och det beror på Arsenals framgångar sen Wenger tog över. Men det man ska ha i åtanke är att de framgångarna egentligen inte är förenligt med Arsenals förutsättningar. Vi har boxats i fel viktklass och klarat det med bravur. Vi kommer att fortsätta göra det tills den nya stadion börjar generera pluskapital och vi kan ta upp kampen med jättarna. Men våra förväntningar bör vara förenliga med våra förutsättningar som klubb och inte enbart med våra framgångar under Wenger eran. Och det är inte Wengers fel att målstolparna flyttats till oproportionerliga mått. Han försöker hålla jämna steg så gott det går men för tillfället är takten något för snabb. Men man kan trösta sig med att lille David rådde till slut på Goliat även fast de inte var i samma viktklass.
