London N5 hyllar Highbury - Transfers till Highbury - Stjärnor
Denna artikel tar upp övergångar som blev framgångar och undergångar.
Under ett par artiklar tänkte undertecknad skildra transfervärlden på Highbury och göra ett par historiska nedslag. Denna artiklar skildrar stora stjärnspelare, som värvats till Highbury med syfte att sätta fart på klubbens framgångar. Arsenal har genom åren varit mycket aktiva på transferfronten och Herbert Chapman var en baneman även här. Han trodde på de stora namnen som speldirigenter. Men alla spelare har inte lyckats i klubben. Med denna lilla uppställning, så tar vi upp stjärnspelare som klubben köpt. Listan är långt från fullständig.
David Jack
Köpes från Bolton 1928 för dåtidens största transfersumma. 12 000 Pund. Hans övergång var en stornyhet och vidsade Chapmans sinne för affärer. Han bjöd sonika in Boltons förhandlare till en pub och serverade honom kraftfullt med drinkar och priset som var på 16000 Pund gick ned till 12000 och David Jack blev en kanonjär.
David Jack var en av Chapmans stora spelare och tog tre ligaguld, ett FA-cupguld. En succévärvning. En riktig skarprättare med ett målsnitt på nära 1 mål varannan match. Låg i centerpositionen och fiskade upp Bastins, Hulmes och James bollar.
Alex James
Den skotske trollkarlen från Raith Rovers och Preston tillhör brittisk fotbolls absolut största stjärnor. En oerhört lyckad värvning. Innan Alex James kom till klubben hade man inte vunnit något. När han lade skorna på hyllan 1937 hade man vunnit fyra ligaguld, två FA-cuper och gått till ytterligare två finaler.
Alex James, en fantastisk spelare.
Bryn Jones
När Alex James lade skorna på hyllan sökte George Allison en ersättare. Efter att ha prövat runt, så köpte han Bryn Jones från Wolves för rekordsumman 14000 pund. Likt James en spelfördelare av rang, men han hade stora problem att acklimatisera sig hos Gunners. Den gamle trotjänaren Cliff Bastin var långt ifrån nöjd med Jones, som han klassade som en medelmåtta. Jones bästa år försvann med krigsåren och han lämnade klubben 1948. Ett mindre fiasko med andra ord.
Joe Mercer
Efter kriget tänkte Mercer att lägga skorna på hyllan, men lockades ned från Everton till Gunners, 32 år gammal. En knivskarp värvning. Med Mercer som karismatisk kapten tog Gunners två ligaguld efter kriget och Mercer var vald till ligans bäste spelare. Hans karriär i klubben är banebrytande och än idag ses han som en av de kanske främsta kaptenerna i engelsk fotboll. Det blev två ligaguld och ett cupguld för Merseyside-Joe, som lade skorna på hyllan efter ett benbrott som 39åring.
Ronnie Rooke
Denne målskytt var 35år gammal när han värvades till klubben 1946. Rooke hade gjort mängder av mål för Fulham genom åren och genom ett genidrag från George Allison värvades Rooke från Fulham för att hjälpa Reg Lewis att göra mål. Som han gjorde det.
Rooke var god för mål. 68 mål på 88 matcher i klubben talar sitt tydliga språk och med sin placering framför mål hjälpte han Gunners till ligaguldet 1948. Rooke lämnade klubben efter två år, men gav ligan ytterligare några år i Crystal Palace färger.
Tommy Lawton
En av få spelare som knallat nordost från Chelsea till Gunners. George Graham är en annan dock. Tommy Lawton är en av engelsk fotbolls stora. Tyvärr rycktes hans karriär sönder av andra världskriget och han hade varit ännu större om inte tyskarna beslutat sig för att sätta på sig stövlar och koppel. Tommy inledde sin karriär i Burnley och Everton och blev Englands yngste målskytt 1938 när han nätade som nittonåring. Detta slogs 1998 av en viss Michael Owen. I mitten av 50-talet vandrade Lawton norröver för att ge Gunners en riktig boost i ligan. Lawton hade passerat 30strecket med råge, men Gunners hade ju lyckats med Joe Mercer och Ronnie Rooke ovan och man såg en nytändning hos Tommy Lawton. Tyvärr för båda parter hade solen gått ned kraftigt och även fast Tommy drog till sig åskådarmassor, så var hans tid över och han lämnade klubben efter bara en säsong.
Freddie Cox
Kom från Tottenham under 40-talet med mål att trycka igång kantspelet. Knallade Seven Sisters Road söderut och rakt in på Highbury, där han under några år lyfte in inlägg på inlägg och låg bakom både FA-cupsegern 1950 som del i ligagulden under 40- och 50-talet. Definitivt en av de bästa värvningarna som klivit söderut på gatan.
George Eastham
Missförstådd mittfältsstrateg. Vänsterdoja av guld. Eastham var en spelare som verkligen avskyddes av klubbarnas centrala organisation.Eastham var den förste rebellen inom fotbollen och ifrågasatte spelarnas livegenskap i klubbarna. Innan Eastham började bråka med sin dåvarande klubb Newcaste, så var spelarna livegna under klubbarna. man fick inte prata med andra klubbar, inte käfta om löner och var allmänt åderlåtna. Eastham stred för en öppnare politik. Newcastle stängde av honom och sålde honom senare till Gunners. Gunners behövde en spelfördelare under 60-talet. Laget låg långt ned i tabellen och behövde en som kunde passa bollen ordentligt. George Eastham är en av de bästa strategerna som spelat på Highbury. Hans vänsterfot skickade bollar som en varm sked genom glass. När han väl fick träff på bollen i skottläge, så small det. Han missade VM 1966 med en hårsmån och lämnade sedermera klubben för Stoke, där han bland annat vann ligacupen. Highbury var en profil mindre.
Frank McLintock
Om legendariske kaptenen McLintock kan skrivas spaltmeter. Vi har dedikerat en legendartikel åt honom. När McLintock kom till klubben 1963 var han hett eftertraktad av olika klubbar. Gunners vann hans röst och han installerades som mittfältare. McLintock gjorde några goda säsongener som mittfältare, men när mittbackskrisen blev fullständig under slutet av 60-talet, fick Frank kliva ned som mittback och kapten. En mästerlig sådan.
Tillsammans med Tony Adams och Joe Mercer förkroppsligar han kaptenen i klubben. En pådrivare och ett hjärta. Mina damer och herrar. Frank McLintock.
Alan Ball
Alan Ball är världsmästare. 1966. Han tillhörde Evertons fantastiska 60-tals lag med Kendall, Newton och Harvey. Köptes för 220 000 pund från Everton 1972, då en av landets dyraste spelare. En mittfältsstrateg köptes in. han skulle vara den pådrivare som laget behövde efter dubbeln och med honom i laget så släpptes också McLintock. Men Ball var aldrig den stjärna man hoppas på. Han höll i bollen bra och var en excellent passningsspelare, men det var helt enkelt för tunnt omkring honom och efter bara tre år försvann han till Southampton.
Pat Jennings
Den nordirländske jätten är en av Gunners mest fantastiska spelare någonsin.Kostade 60 000 pund från Spurs och spelade i hundra år. Grön målvaktströja, långt hår, nävar som två caterpillrar som sög in bollarna som en bläckfisk. Ett av Spurs absolut sämsta försäljningar. Grattis Spurs. Pat stod i hundra år för Nordirland och var i mina ögon tillsammans med Schumacher bäste målvakten i VM 1982.
Willie Young
Rödhårig som få. Långbent. Stenhård och so very scottish. Willie Young föddes ur ett urberg i Aberdeen och tog sig via Tottenham till Gunners. Kostade 80 000 pund från Spurs 1977 och spelade fem säsonger i klubben. Tillsammans med David O'Leary ett fenomenalt mittbackspar. Willie Youngs batalj med Joe Jordan i FA-cupfinalen 1979 är klassisk. Såldes senare vidare till Nottingham efter att ha bråkat med Terry Neill. Lär idag driva en pub i utkanten av just sheriffens stad.
Malcolm McDonald
Efter att John radford försvunnit från klubben hade Gunners ingen riktig målspruta. Ingen som tog tag i målskyttet, som torpederade försvarna och gjorde narr av målvakterna. Man sökte och fann SuperMac. Busters SuperMac hette Mac Mahoney, en bjässe från Yttre Hebriderna som sköt sönder målburar. målvakter och moln i laget princes Park. SuperMac i den engelska ligan hette Malcolm MacDonald och var ingalunda skotte. Nejdå. En Londonbo, som gick från Luton till Newcastle, där han blev landslagsman och gjorde fem mål i 5-0-slakten av Cypern bland annat. Alla fem. Yes box. Gunners lade upp 333.333 Pund 1976 för att ta honom till Highbury. Han inledde första året med att vinan skytteligan och gjorde bland annat tre mål på just Magpies. Sedan var han skadad större delen av åren. I finalen 1978 mot Ipswich skulle det bli hans stora final, men han var skadad och satt på bänken. Han har fått en quiz-fråga uppkallad efter detta. "vad är det som man tar med till FA-cupfinalen, men inte använder?" Svaret lär vara någon flagga, som inte överlämnas, men elakheten ger Malcolm Macdonald.
Alan Hudson'
En av brittisk fotbolls största gåtor och talanger. En sådan som man sorterar in under George Best, Peter Osgood, Stan Bowles, Charlie George. En klockren bohem med en helt fantastisk touch. Smekte passningar som en annan breder mackor. Låg och fiskade på mittfältet och levte på talang och glädje. Kom till Gunners 1976 efter en karriär som talang hos Chelsea och sedan gigant hos Stoke. The Potters sålde honom efter ekonomiska problem. Hudson tillhör dock 70-talets missar. Han uträttade inte mycket i klubben och låg mest i luven med andra spelare och med Terry Neill. han deltog i FA-cupfinalen 1978 och sedan försvann den pubbesökande Hudson för andra äventyr. En talang hade lämnat klubben.
Clive Allen & Kenny Sansom
Värvningsarusellen kring Clive Allen är Gunners mest fantastiska någonsin. 1980/81 efter tre år av cupfinaler hade klubben tappat en mängd stjärnspelare. Liam Brady hade gått till Juventus och Stapleton till ManU. Det fanns inga större garanter för målskytte längre och klubben behövde göra något för att ingjuta mod i klubbens fans.Terry Neill värvade Clive Allen. Då spelade han för QPR och han hade vunnit skytteligan i div II och klassad som en av Englands mest lovande forwards. För en miljon pund, på den tiden stora pengar och Gunners i särsklass dyraste värvning, växlade Clive Allen Loftus Road mot Highbury. Det var Juni 1980 och klubben hade tillförsikt.
Men vad händer? Jo mitt under sommaren så yppar sig möjligheten att plocka Englands bästa vänsterback från div II-klubben Crystal Palace. Kenny Sansom hade gjort en god karriär i skymundan av de stora klubbarna och Gunners spräckte banken ytterligare en gång när man landade mustaschprydde Kenny Sansom på Highbury. Clive Allen spelade inte en minut för klubben och vips var han i Crystal Palace. Allen gick senare till Spurs och gjorde en enorm säsong 1986/87 då han gjorde mål på allt. Kenny Sansom tog över efter Sammy Nelson på vänsterbacken och var gigantisk på kanten fram till 1987, då Nutty Winterburn gjorde entré. Sansom gjorde 86 landskamper, varav 70-talet under sin tid i Gunners. Han fortsatte sedermera till Newcastle och Coventry.
Vladimir Petrovic
Efter Liam Bradys avgång, så screenade klubben av marknaden efter en ny speluppläggare och det var väl inte förran med Steve Wlliams man fann något av värde. Ett av misstagen under vägen var världspelaren Vladimir Petrovic, som plockades från Röda Stjärnan. Given i det jugoslaviska landslaget och begåvad med en oerhörd fotbollskonst. I dagens Gunners skulle han kunna skörda stora frukter.Under 80-talet fick han inte ned fallfrukt från trädet. Petrovic gjorde endast 20-talet matcher och försvann lika snabbt ur historien som han kommit.
Paul Mariner
När Gunners värvade Paul Mariner blev undertecknad själaglad. Mariner var en av Englands bästa forwards runt 1980talet och med i VM 1982. I Ipswich var han fullständigt livsfarlig och när Terry Neill värvade honom för att råda bot på Gunners målskytte var undertecknad lycklig. Detta kunde bli något. Mariner gjorde mål, dock inte tillräckligt många.
Tony Woodcock
En annan värvning som gjordes var Nottinghams Woodcock, samtida med Mariner och inköpt för att göra mål. Woodcock, som inte betyder det man kan tro på svenska, var fostrad i Cloughs Nottingham och vann ligan med klubben 1978 och 1979. Han gjorde tre säsonger med Gunners under Terry Neills avslutande period och gjorde tvivelsutan en hel del mål, men Gunners mellan 1980-1985 var kraftlösa, harmlösa, Tottenhamiga. Tony Trä-tupp gick vidare till tyska ligan.
Charlie Nicholas
Vi börjar så sakteliga röra oss in på det moderna Arsenal. Skyttekung i Celtic blev till ligacuphjälte i Gunners och firad på North Bank. Tyvärr var det fem år emellan av stort vacuum och problem för skotske Charlie. Det var ett par rattfyllor och klubbliv i London som satte stopp på den fantastiska karriären.George Graham satte hænglås på publivet och Nicholas avgjorde ligacupfinalen och året efter var han tillbaka i Skottland. Dock aldrig glömd på Highburys läktare.
Alan Smith
Smudger Smith blev klar för Gunners under 1988. 700 000 pund bytte ägare, då Gary Linekers huvudleverantör Smith flyttade på sig till Gunners, där han blev storskytt. Han vann Premier Leagues skytteliga två år. Båda gångerna vann Gunners ligan. Efter detta blev han ian Wrights personlige framspelare och gud vet hur många mål han lade u pp för ian Wright. Kulmen på hans Gunnerskarriär blev 1994,då han avgjorde Cupvinnarcupfinalen mot Parma. Idag är Alan Smith mediamänniska och skriver i The Guardian och ses på TV.
Ian Wright
Ian Wright-Wright-Wright. 185 mål. Unik i historien och begåvad med en näsa för mål som få andra. Kom till Gunners som 28åring 1991 och snittade 30 mål på sina år i Gunners. En fantastisk spelare i många avseenden, men också på gränsen till för viktig för Gunners i slutet av Graham-Rioch perioden. Allt byggdes kring Wright och på slutet av hans karriär så fick hans ego en stor törn när Wenger tog tag i laget och vågade bänka den åldrande stjærnan. Man glömmer aldrig ian Wright dock. En fenomenal spelare och legend.
Dennis Bergkamp
Olycklig i Italien kom Iceman slæntrande till Gunners 1995. Det har nu gått 10 år och han är kvar i klubben. Thank God. Dennis the menace har varit en av de viktigaste spelarna under denna tioårsperiod. Tillsammans med Adams och Vieira har han stått för "the backbone". Han värvades för dyra pengar av Bruce Rioch, stor i Holland och misslyckad i Italien. Gunners blev en ny utmaning. Grattis Highbury. 119 mål av giganten.
David Platt
Plattys insats hos Gunners är svårt att bedöma. Han kom samtidigt som Bergy från Italien, men till skillnad från Bergy och många andra engelsmän så var Platty lyckosam i Italien och framför allt hos Sampdoria. David Platt började som målskytt i Aston Villa och Crewe innan han försvann til ltalien. Hos Gunners blev han ett rivjärn på mitten, men ofta skadad. Han var dock med och tog dubbeln 1997/98 och hans mål mot ManU på hemmaplan det året kommer jag aldrig att glömma.
Thierry Henry
Behövs kommentarer kring denna mästare? In love and honor.
Sylvain Wiltord
Värvades som målskytt från Bordeaux och lyckades väl inte riktigt. Ser man dock tillbaka på dagens forwardsmisär så får man lite andra tankar. Det är trots inte helt lätt att spela andrafiol till Thierry henry och Wiltord gjorde trots allt runt 10-12 baljor i ligan per säsong. Dock spelade Wenger honom som högermittfältare rätt ofta och mängden offsideavblåsningar med Wiltord på plan var enorm. Avgjorde ligan 2002 på Old Trafford
Lämnade klubben för Lyon 2003, där han skördar stora triumfer.
José Antonio Reyes
Här har vi en spelare med så mycket fotbollskonst att om han vore målare skulle han vara större än da Vinci. teknik, snabbhet och ett hejdundrande vänsterskott. Wenger visste nog vad han gjorde när han värvade denne spanske zigenare under våren 2004. Han inledde stort med att förnedra Chelsea med ett av klubbhistoriens vackraste vänsterskott upp i krysset.Ifjol gjorde han 6 mål på de första sex matcherna, men sedan har det blivit tummetott. Vill ha mer. Mycket mer annars bussar vi Neville-syrrorna på dig.
Sol Campbell
Vi avslutar den stora kavalkaden med spelaren som skapat mest ont blod i norra London. Judasropen skalla, Campbell skall falla. Tottenham fostrade honom, Tottenham lärde honom att spela fotboll(nå det går väl ganska fort) och när han var etablerad som landslagsspelare så insåg store Sulzeer Campbell att gräet var grönare på den södra sidan av Norra London och vann dubbeln direkt. Så kan det gå.
Nu tänkte jag avsluta denna oerhörda kavalkad av spelare som kommit till klubben. Det är ett axplock av favoriter, som kommit till klubben som firade spelare eller stora talanger och som klubben haft stora förväntningar på. Därför lyfter vi inte in Vieira exempelvis.
Alla spelare är inte med, men en stor mängd av hjältar och en hel del personliga favoriter. Vem vet, kanske de dyker upp i en legendkrönika framøver.
