London N5 hyllar Highbury - Transfers från Highbury
Nästa steg i transferhyllningarna är de som skakat Highbury. När omtyckta spelare lämnar klubben skakar Highbury och gråter ty en del av historien lämnar laget.
Vi hänger in artiklar nummer två om transfers under historien. Nu belyser vi transfers från klubben som skakat Highbury.
David Herd
Storskytt med extremt bra målsnitt, som dock var obekväm och fick sina managers emot sig. Spelade med sin berömde far Alec i Stockport under 50-talet innan han kom till Gunners. Gjorde över 100 mål för klubben. Lämnade klubben under tveksamma former 1961 för ManUnited, där han vann ligaguld och gjorde över 100 mål. Såldes iväg för att bereda plats åt George Eastham bland annat.
Joe Baker
The Golden Boy of English football under början av 60talet är den förste engelske landslagsman som är född utanför England. han föddes i Skottland. Inledde i Hibernian, men kom slutligen till Gunners. En fantastisk målskytt och begåvad med kanske det bästa högerskottet Highbury skådat. En bössa av guds nåde. Pang. 100 mål på 156 matcher talar sitt tydliga språk. Joe Baker var inte lång, men gick i rätt luckor och rörde sig helt rätt. Hans bössa var omtalad och ingav rädsla. När han lämnade klubben 1966 för Nottingham var många frågande. Han lämnade ett tomrum efter sig som egentligen inte fylldes förrän herrar Sunderland-Stapleton dök upp.
Geoff Strong
Kom fram genom juniorleden i Gunners och med 77 mål på 137 matcher hade han ett lysande målsnitt. Kombinerade med Baker och Eastham under 60-talet och skapade enormt mycket chanser. Under tränare Billy Wrights period så flyttades han dock ned till mittfältet mer och mer och försvann som målskytt. Till slut såldes han till Liverpool, där han som en av de större mittfältsspelarna under Shanklys 60-tal och vann både FA-cup och ligaguld med klubben. Ännu en storskytt skickades iväg.
George Eastham
Beskrevs under den förra krönikan utförligt. En missförstådd mittfältsstrateg, som tyvärr lämnade klubben 1966 för Stoke, där han vann ligacupen.
Frank McLintock
När McLintock sköts iväg till QPR 1973 grät North Bank. Ingen förstod varför. han hade givit allt för klubben i flera år och drivit laget framåt under dubbelåret. Plötsligt var han borta.
Den karismatiske kaptenen hade förlorat Bertie Mees gunst.
Ray Kennedy
Ray Kennedy kom fram samtidigt som Charlie George och var den som slutligen nickade guldet 1970/71 till klubben på White Hart Lane. Ray kennedy var en gubbe-i-lådan som låg bakom centertanken Radford och högg. han gjorde många mål för klubben, många viktiga sådana och spåddes en lysande framtid som centerforward i Gunners färger. Många blev därför ytterligt besvikna när han valde att lämna klubben för Liverpool 1973. Bill Shankly och Bob Paisley skolade om honom till mittfältsynamo och han vann många titlar med Liverpool.
Charlie George
Highburys egen darling. nedstigen från gudfaders högra sida och North Bank klev han raka vägen ut på planen och frälste världens alla gooners. Populär som få. Avgjorde FA-cupfinalen och flertalet matcher på vägen. Frisparken mot Manchester City i snöblandat regn var enorm bland annat. Säsongen efter dubbeln var Charlie dock ganska mycket skadad och hamnade på kant med Bertie Mee, som 1974 beslutade sig för att sälja honom till Derby. Charlie George, the darling of North Bank kommer dock aldrig att glömmas.
Liam Brady
Juventus lycka 1980 blev Highburys förlust. 500 000 Pund var den avdömda kostnaden när Chippy Brady lämnade klubben efter 7 års trogen tjänst. Klubben tappade en strateg och mittfältsmotor och Gunners gick in i dvala i 6 långa år. Chippy kom dock tillbaka och vi tackar honom för akademins fantastiska framryckning.
David Rocastle
Rocky är en legend som tyvärr gick bort alldeles för tidigt. Tyvärr lämnade han klubben alldeles för tidigt också. Rocky tillgör en av de spelare jag uppskattarmest i Gunners. han hade en enastpende förmåga att vända spelet på mittfält och flytta bollen från ett defensivt läge till ett offensivt. Hans bollförflyttning var fenomenal och till detta hans vilja och glöd gjorde honom till en fantastisk gunstling på North Bank. Tyvärr var han skadebenägen och när Graham insåg detta, så såldes han iväg.
Frank Stapleton
Genom Gunners led tillsammans med Liam Brady kom Frank Stapleton fram. Brady och Stapleton hittade varandra i sömnen och debuterade i ligan ungefär samtidigt. Stapleton var en perfekt ersättare år John radford och den gänglige irländaren ökade i betydelse för laget under slutet av 70-talet. Hans samarbete med Sunderland och Macdonald skördade många triumfer och hans 2-0-mål mot ManU i FA-cupfinalen var ett typiskt Brady-Stapleton mål. 1981 gick Stapletons kontrakt ut och många var vi irriterade och förbannade när han skrev på för Manchester United. Den siste store spelaren hos Gunners som gått den vägen. Stapleton gjorde 108 mål på 300 matcher.man förstod inte varför han lämnade Gunners. Visst han vann ett par titlar hos ManU, men var saknad på Highbury och det tog sex år och värvningen av Alan Smith som man åter hade en liknande spelare.
Kevin Campbell
Han spelar ännu Mr Campbell. I WBA. Kevin Campbell slog igenom stort under slutet av 80-talet i Juniorlaget och reservlaget. 94 mål på 89 reservmatcher bland annat. Lite Lupoli-varning. Tyvärr hamnade han lite i kläm i målskyttet mellan Smith och Wright. Det fanns ingen riktig plats för honom. Lite Wiltord-varning där. han gjorde 10-12 mål per säsong, men hittade inte rätt i positionen. Graham sålde honom 1995 till Nottingham.
Paul Merson
"Merse the Perse" var fansens favorit, ty han drack ju pilsener med dem. Rejält med sådant också. Och sedan tyckte ha att man kunde få bort bakfyllan med att trycka i sig en lina med koks. Bra Paul. Men Merson var en begåvad spelare. Ser man på matcherna från den tiden, så ligger han bakom mycket. Enorm speluppfattning. Bra tillslag på bollen, bra skott och löpvillighet. När Wenger kom till klubben ville han dock rensa ut lite av det gamla och Merson passade inte in. Han skeppades väg till Middlesbrough 1997 och är numera manager för Walsall.
Nicolas Anelka
Här saknas något. Känns som Fia Jansson och hennes enögda bröder, som sången nästan låter. Anelka är i klorna på sina bröder och leder honom på avvägar. Anelka hade allt som Wenger ville ha, utom egen vilja. Snabbhet, ungdom, spelskicklighet, bra skott och näsa för mål. Att han sedan var fransman och fostrad i INF Clairefontaine gjorde inte saken sämre. Han blixtrade 1997/98 och framför allt 1998/99 då han gjorde massor av mål. Det var stickare i mitten och Anelka sprang ifrån försvaret. Sedan ville han bort. Det har skrivits spaltmetrar om detta. Anelka duperades av sina ondsinta bröder och ville än hit, än dit. Till slut blev det Real Madrid och Arsenal håvade in 25 Miljoner pund och byggde London Colney för pengarna. Tack Nicolas. Denne Anelka vandrade vidare och bortsett från att han vann CL med Real Madrid har han inte lyckats åstadkomma mycket. man väntar fortfarande på hans riktiga genombrott.
Anders Limpar
När Brian Marwood fick sluta abrupt behövde Graham en ny vänsterbreddare. Han handlade Anders Limpar. Han fick en sensation. Aldrig förut har väl brittisk fotboll sett en sådan explosion på korta sträckor. Limpar var fantastisk. Framför allt 1990/91 då han lyfte in bollarna till Smith och Merson. Men efter denna säsong, när Gunners började spela mer tråkfotboll, men 12 mittbackar så föll Limpar ihop och hans brist på självförtroende distanserade honom från laget och till slut såldes han till Everton. Gunners fans var en favorit mindre och man glömmer aldrig hans långskott från halva plan mot Liverpool.
Andy Cole
Många kanske lyfter på ögonbrynen. Andy Cole? Densamme som spelar i ManCity? Jajamensan. Han är framavlad i Gunners led. Spelade i juniorlag och reservlag samtidigt som en viss Kevin Campbell. Då small det i målburarna. Han togs upp i seniortruppen under Grahams år och gavs 6 minuter på planen. Med konkurrens av Wright,Smith,Merson och Campbell valde Graham att släppa den talangfulle spelaren till Bristol City. Här blommade han ut direkt med 20talet mål på 40 matcher och det blev senare Magpies, ManU, Blackburn, Fulham och nu ManCity. Rätt att skicka iväg?
Patrick Vieira
Sist ut i raden av hjältar är den störste av dem alla. Patrick Vieira, ikonen från Senegal och en av världens bästa Powerhouse. Döp ett kraftverk efter honom. Vieira 1. Som 20åring till klubben och en hjälte hela vägen. Avslutade med att sänka ManU i FA-cupen och med sin sista spark för klubben visade han vägen till FA-cupen. Gör numera skaplig succé i Juventus. Good luck wherever you are, men kom gärna tillbaka. Saknad som få.
Detta var del 2 i transferlivet på Highbury. Nästa del behandlar flopparna i klubben och då dyker en viss Francis Jeffers upp. Magi.
