Reserapport från Gunners - Sunderland - del 1
I början av November besöktes London av fyra krigare. Här kommer en av krigarnas rapport.
4 stolta fotbollsfanatiker träffas med jämna mellanrum för att beskåda världens roligaste lek. Fotboll.
1998 var vi i Frankrike.
2000 i Belgien/Holland.
Sedan har det blivit ett gäng landskamper och Champions League. Några av grabbarna har vurmat för damallsvenskan i fotboll och jag har velat åka till SM i Grekisk-Romersk brottning, men än så länge har vi inte lyckats hitta en helg som passar. Efter alla dessa umbäranden, resor till när och fjärran, så var det nu dags att ta denna konstellation till en ny dimension. Match med Gunners på Highbury. Gunners-Sunderland. The Home Of Football och ett glädjens hus.
Låt mig presentera de fyra stolta riddarna.
*BJ, trogen Liverpool, Bajen och Färjestadsupporter,
*JB; trogen Spurs, Bajen och Leksands-supporter;
*Chippy; Gunners och AIK och så undertecknad då.
*Undertecknad
Redan under våren noterade BJ att det kunde vara av intresse att se en match i London, då han ändå var där på jobbmöte. Suckande medgavs att det var nog Gunners som var mest intressant. BJ och undertecknad har genom åren haft kärnfulla duster om fotbollen, med en kulm som nådde Himalayas höjder en vacker Majdag 1989. Då var det ”up for grabs now..”.
Sagt och gjort. De fyra quattro staggioni bokade biljetter. Gunners-Sunderland stod på tapeten. Minnen av fantastiska resor till Frankrike; solsken, vin, fotboll och en holländska som vi snabbt döpte till de flamländska kullarna gjorde inte saken sämre. Belgien/Holland var inte sämre det. Trångbott och mängder av öl, som råkade bli kvar i en frys.
3 November 2005
3 November 2005 hämtade undertecknad upp Chippy på plats i Linköping.En seg Chippy efter en firmafest. JB mötte upp på Skavsta. BJ skulle möta upp i London. Tre musketörer med en plan. På ett plan. Skavsta flygplats har man sett byggas upp. Flög med Ryanair redan 1997. Då var det ett plåttak. Nu är det en halvmodern flygplats, med en inrikes- och utrikeshall. Flygresor till halva Europa. Billigt. Jag flög själv till Tammerfors för en krona för något år sedan. Vad gör man i Tammerfors? Inte möe. Klämmer finnar kanske?
Flygresan över gick som tåget och med jetfart gled vi genom passkontroll och hämtade väskor. Undertecknad hade packat en resväska. Chippy undrade om jag skulle på en jorden-runt-resa. Att se på Gunners var ju en himmelsk upplevelse av global karaktär. Bäst att klä sig därefter.
Hotellet var bokat genom en sportresesajt och det vet man ju hur det kan gå. Biljetterna skulle levereras till hotellet. Det lät ju bra. Eller inte. Vi skulle bo i Bayswater, hotellet var Lords Hotel. Traci Lords? Undrade jag. London är en fantastisk stad på många sätt. Oräkneliga gånger har man varit där och spankulerat omkring på stadens gator. Viktorianska hus till vänster. Viktorianska hus till höger. Nästa gata. Likadant. Men ändå olika. Bayswater är ett av de områdena i London som är nedlusade av turisthotell. Lords Hotell var felplacerat. Fullständigt, eftersom vi var tvungna att gå i 45 minuter innan vi hittade fram. Alternativt berodde det på att vi klev av på fel tunnelbanestation. Lords Hotell. Traci’s place, låg inte långt från Bayswaters tunnelbanestation. 300 meter. Det var naturligtvis helt fel att åka direkt dit, eftersom vi hade klivit av vid Queen’s Gate. Om vi inte gjort detta hade vi ju inte sett Viktorianska hus till vänster. Viktorianska hus till vänster...
Lord’s hotell var som alla andra turisthotell i London. Mediokert. Heltäckningsmatta överallt. Undermålig toalett, minimalt med garderober, en TV utan fjärrkontroll. Där rök stjärnan i Michelin-guiden. Men va fan, vi skulle ju bara sova där.
London låg för våra fötter. Och fötterna användes. Tunnelbana in till Oxford Street. Sedan slog köplustan till. Ett par sportaffärer stängde för gott och VISA-kortet brände i fickan. Julklappar till alla barn och övriga barn i världen. Fred i världen, typ. Arsenalprylar införskaffades. En kalender till sonen, ett par T-shirts och mössa åt undertecknad. Jag klär i mössa. Klär i allt. Fast inte så bra.
Det blev en dag i Londons tecken. Mycket folk överallt. Man knallade runt i centrala London och till slut när törsten blev för svår, så vågade vi oss in på en pub för lite mat och några pints.
Törsten blev svår här och där faktiskt och när kvällningen kom hade London blivit lite mörkare, VISA-kortet lite mindre tungt, kassarna tyngre och man vandrade med gott mod hemåt. Det var ändock bara torsdag och Gunners var på lördag. Sunderland. Det torde bli en munsbit. Efter allt hade man ju krossat laget i Carling Cup och Rockin’ Robin van Persie( Wennman kallade honom Robbie?. Hurdå?) kändes ilsket het.
4 November
Nu hade den fjärde musketören. D’Artagnan, BJ eller Faye Dunaway. Kalla honom vad man vill. Han håller på Liverpool och skäms inte över det. Champions League 2005 hoppade ur honom med jämna mellanrum. Tourette’s? JB slänger inte ur sig ”Worthless cup 1999”. Å andra sidan. När han gjorde det vid ett tillfälle, så skrattade en hel buss högt. Hursomhelst är fotbollstugget en av sakerna man förenas av. JB råkade av en händelse sitta på Highbury när Gunners slaktade Everton med 7-0 i våras. Det var SMS med suckar. Personligen tror jag att han numera är omvänd. Han ser omvänd ut. From på något sätt.
Dagen gick i Gunners tecken. Det var norra tunnelbanan ut till arenan. Bara att få se på en tunnelbanekarta och se Arsenal, Seven Sisters Road, Finsbury Park, Highbury/islington gör att man blir alldeles varm i kroppen, lätt gråtmild och nostalgisk. För min del, så var det första gången på några år som jag var ute vid arenan. Var ute 2002 med sonen. Fem matcher har jag sett på arenan.
Tunnelbanestation Arsenal närmades. Man tackar Chapman för den fantastiska idéen att döpa Gillespie Road till Arsenal under 30-talet. Man klev ut på gatorna utanför stationen. Mycket nyfiken över var Ashburton Grove låg och om man kunde se den direkt. På håll såg jag ett enormt bygge bakom Highbury. Kunde det vara den? Låg det så nära? En Robert Prytz frispark ifrån. Vilket underbart område. Avenell Road. Husen ser likadana ut överallt. Var är Benny Guldfot? Han måste bo här. Hans farmor väntar med en kopp thé och kanon-sids dojor. Hur underbart måste det inte vara att växa upp här. Ja, ur ett sportligt hänseende i alla fall. Räknar med att husen i området har heltäckningsmatta, en minimal varmvattenberedare(med lite flyt finns det en gemensam kran till duschen för varm/kall vatten), dålig isolering och trånga trapphus. Att födas i området. Vilket lag håller du på? Ähh, let me think.. äh..äh..Huddersfield? Wrong. Överallt andades det engelsk forboll och engelsk magi. Arsenals område. Detta är ett vackert ställe.Ett av världens tolv underverk. Babylon hade sina hängande trädgårdar. Egypten sina pyramider. London har Highbury. Chippy och undertecknad var överväldigade. BJ och JB hade redan försvunnit runt kröken med riktning mot något mathak en bit bort. Att försöka förklara för dem hade undertecknad givit upp samma dag som man förstod att de inte höll på Gunners. Losers.
Vi knallade dock mot arenan. På håll såg man den väldiga majestätiska byggnaden, där så många personer blivit glada. Världens största fotbollsbordell. Röd och vit. North Bank ingången passerades och jag slängde en tanke till mina kollegor på sajten. Väl framför arenan och det väldiga East Stand, så står man som alltid hänförd. En lycklig Magnus. Kan man krama någon? En liten skräckslagen japan skyndar förbi. Japansk press hade någon vecka senare en helsida om att en kille sett Godzilla i London.
Jag rycks ur vardagen av att kollegorna tar mig bort till ”the Gunners”. Några pilsner och insupande av den magiska atmosfären på klubb-puben. Överallt små emblem, bilder på spelare och tröjor. Ölen smakade gott. Staropramen blev det minsann. Engelskt så det förslår. Käckt val.
The Gunners är en helgedom. Man kan knalla runt och bara titta på planscher, gamla spelare som varit på puben. Man förs tillbaka till Fever Pitch och till gamla matcher. Här hänger tröjor från 30-talet och framåt. Bilder på gamla hjältar. Ölen smakar makalöst gott just på denna puben. Till och med de engelska tjejerna bakom baren ser bra ut. Ölglasen är dock av plast. Precaution, perhaps? Bakom bardisken finns det fullt av fräcka emblem och dekaler. En väckte mitt intresse "Shoplifters will be given Tottenham season tickets". Berättar allt.
Vi var ganska ensamma på puben. Klockan var runt halv två och det var inte direkt den största anstormningen. Desto bättre egentligen, eftersom man kunde gå runt och titta på välklädda fotbollsspelare. Det var mycket bilder från firande på puben och mycket firande har det blivit efter alla de troféer klubben dragit hem. Skeppslaster.
Efter några goda Staropramen, så fortsatte äventyret med souvenirshopen. Mer om detta och matchen i nästa del.
