Reserapport från Gunners - Sunderland - del 2
Vi avslutar reserapporterandet denna gång med match, stämning, tjo och tjim.
Del 1 läser ni här..
Efter puben och några öl, som lade sig som en ringled runt min magsäck så knallade vi upp till supportershopen, där man frapperas över den oerhörda skandinaviska inblandningen i klubbens supporterled. Det fullkomligt vimlar av svenskar, norrmän, danskar och finnar. Det handlas till höger och vänster. Arsenal Sverige var bland annat på plats noterades. De noterade säkert också att Svenskafans var på plats också. Supportershopen vid arenan är enligt mina ögon sämre än den som finns vid Finsbury Park. Det är trångt och mycket folk. Det finns ett otal med supporterprylar. Innan matchen hade jag fått hemskickad till mig en katalog med alla tänkbara Gunnersprylar. Underbyxor av läder fanns inte i katalogen. Troligtvis slut.
Ett litet klädfodral till grannens lilla Chihuahua Jeffers var också slut. Hunden får frysa. Rätt åt fanstyget för övrigt. Han bet mig sist. Troligtvis för att jag kallade honom Jeffers.
Vi knallade ur supportershopen, undertecknad med lite T-shirts och mössor. Det blev ett bäddsätt åt sonen också. Sweet Dreams.
På vägen mot tunnelbanan gick vi förbi ingången till arenan och man var snabbt framme och tittade in på Jacob Epsteins byst av Herbert Chapman. Han står där så fint och illystert i entrén och verkar veta om att han skapat världens bästa fotbollsslag. En gång i tiden för 18 år sedan fick jag förmånen att gå in i arenan just denna väg och var då bara några centimeter från denna byst. Jag brukar tycka om att vara nära byst för övrigt.
Kvällen gavs åt inmundigande av diverse skotskt högländskt boskap och ett par goda pilsner i trakterna av teaterlandet. Det var en trevlig ljummen kväll i centrala London. Här och var hördes lärkor sjunga. Här och var hördes svärdbärarna i Themsen sjunga. En helt trevlig kväll i London helt enkelt.
Vi drog oss sedermera tillbaka till Traci Lords Hotel.
5 November
Matchdag. Frukosten intogs med full kraft. Frukosten bestod av kaffe med théliknande färg, två bullar med sesamfrö och så något som man kallade ”orange squeeze”. Den lilla apelsin som man kramat ur för att få lite färg i det glaset, är att betrakta som mandarin.Eller del av. Det var inte mycket till orange utan mycket mera squeeze.
Nu kom Arsenaltröjan fram. Den pockade på uppmärksamhet. Den hoppade upp med ett språng ur väskan och riktigt kramade sin husse. Den luktar i och för sig för jävligt, eftersom jag inte tvättat den sedan 1998. Den har också Ljungbergs egenhändiga handstil på den, vilken man inte kan tvätta bort. Ergo. Otvättad, manlig, muskulär och väldigt snygg. Chippys tröja är mer av det moderna slaget. Den har jag själv skramlat till när han fyllde ett runt och gott tal för några år sedan. Två män med snygga tröjor. Två andra med veka sinnen som klädde sig normalt.
Det blev tunnelbana igen. Ut till det magiska området. Dit alla indier far när de dör. Nirvana. Hemstad för Shiva, Vishnu och elefantguden Gamesja. Highbury väntade med all sin prakt.
Väl ute vid arenan slog vi nu en lov kring Ashburton Grove. Man fasas över hur nära det är.
Ett skott från Kolo Touré så är bollen där. Det fanns ett par nedslagspunkter markerade. Kolo Touré samt datum stod det. Ashburton Grove är ett mäktigt komplex. Vad fanns där innan? Det är enormt stort område och man kan se arenan växa. Själva arenakomplexet är ett stort betongfundament och det ser nästan ut som ett stort bostadsområde. Sedan ser man själva arenan med fundamenten för strålkastare, velodromlikande läktarsektionerna. Detta, mina damer och herrar, kommer att bli en fantastisk arena. Det var mängder av människor och djur utanför som tog kort och var allmänt euforiska. Vi gjorde vågen och sedan gick vi till puben.
Mot the Gunners.
Denna matchdag var denna pub lite mera obekväm, lite mera folk, fast ölen smakade lika gott och de engelska bardamerna såg om möjligt ännu bättre ut. Det sjöngs dock inte mycket på puben utan det var ett allmänt sorl. Mycket skandinaver. Mycket tröjor av olika slag. Många resor med folk med annorlunda Arsenaltröjor. Det var stojigt, stimmigt och allmänt rörigt, men en trivsam stämning.
Ett par öl senare drog vi åstad för att kliva upp på läktaren. East Stand väntade. Utanför köptes matchprogram och allehanda tidskrifter. Vi fick också loss några 02-mössor, som faktiskt såg rent bedrövliga ut på skallen. Upp med den magiska biljetten och igenom grinden och upp på läktaren. East Stand. East Stand. The Home of Football. Vilken bedövande känsla.
Som vanligt på den ålderdomliga läktarn så sitter man som packade sillar. Man får trycka sig ned i de magra plaststolarna och hoppas på att man inte får 220kilos sumobrottare bredvid sig, så att man måste smörja in sig med gåsfett för att komma loss. Nu var det inte så långt borta med sumobrottare i och med att jag hamnade mitt i vår klick av fyra, men vi satt hyfsat och hade bra sikt ut på plan. En magisk känsla spred sig över hela min stinan kropp. Ute på planen, den välskotta, sprang hjältarna, förebilderna. Ja inte min barndoms hjältar, eftersom jag är äldre än hela skaran på plan och när Thierry Henry föddes så hade jag gjort mitt första hattrick. Det enda också för övrigt. Men på plan var de. Härliga tröjor, spring i benen. TH14 sprang och lufsade och små pratade med RvP och Pires. Lehmann och Almunia tränade målvaktsingripanden opch Alminia var en hejare på inlägg. Den utlånade Justin Hoyte stod och småpratade med Lauren vid halva plan. Justin fick inte spela, men han var med till matchen.
Vi satt på samma sida som avbytarbänken och här är det så snillrikt att det inte är inhägnat ned till avbytarbänken, så jag kilade ned till bänken för att se om man kunde få syn på några storstjärnor. Jag ålade mig fram med min smidiga maskformiga kropp. Nadja Comaneci hade varit avundsjuk. Gunners har ett tudelat bås. Längst ned sitter truppen till matchen med Wenger, Rice, massörer, läkare, skoknytare och reserver. En bit upp i samma område placeras reserver, juniorer som extra inbjudna till matchen för att se/lära och känna stämningen. I detta område satt det en gäng reservlagsspelare och jag fick mig en pratstund med vår egen Sebastian Larsson. Jag har pratat med honom tidigare och har eftersökt en intervju, men allt går via Arsenals egen presskår numera, så vi får se vad som händer. Bissen var nöjd med årets säsong dock. Han såg fram emot Carling Cup och såg optimistiskt på matchen mot Sunderland. Han hade precis fått hit sin flickvän och de hade skaffat sig en bostad inte långt från träningsanläggningen i ett område jag själv väl kände till.
När jag sedan drog mig tillbaka så lade jag märke till en pojklagsspelare som satt med Gunnersoverall innanför samma område och lyssnade på MP3-spelare. Det slog mig att han såg så ung ut. Arturo Lupoli. Obefintlig skäggväxt, ungdomsfinnar och en fullständigt lethal striker. Den dödlige konfirmanden. Mattie Connolly, Kerrea Gilbert och Fabrice Muamba passerade också förbi. Kändes stort. De kände säkert igen mig också. In my dreams.
Om själva matchen finns en matchrapport. Gunners vann med 3-1 efter två galanta mål av TH14 och ett av RvP. Just glansen kring van Persie är för närvarande oerhörd. Han är stor på Highbury och spelar även ut sin glädje mot North Bank när han gjort mål. Han har en stor potential att bli NBs nya kelgris. TH14 är som han nästan alltid är på matcher. Loj och håglös och blixtrar till när det vankas målchanser. Han är stor på Highbury. Ohyggligt stor. Vad man kan säga om arenan annars är att den är väldigt tyst. The Library är inte förvånande. Man kan alltid fråga sig vad det beror på. En hel del beror nog på att arenan fylls på av så mycket resesällskap, likt undertecknad som är så fascinerad av fotboll och inte sjunger med. Det saknas lite Tifo helt enkelt. Ett stort jubel kom i andra halvlek när Bergkamp klev in på planen för övrigt. Gaël Clichy var ett nervknippe första tio, men spelade sedan upp sig. Det märks vilken ohygglig respekt han har för Pires och Henry. Han ber nästan om lov för att kliva upp på vänsterkanten. Skillnad mot Ashley Cole, som kommer som en bastuba. Studerade Fabregas under några minuter. Den pojken gör inte ett löpsteg fel. Vad man blir orolig för är att han bränns ut på grund av att vi inte har tillräckligt med acceptabla central mittfältare. Flamini är en arbetshäst. Om Fabregas får vara skadefri och ökar på sin muskelmassa något, så kommer Gunners att sitta med en av världens absolut bästa innermittfältare om bara några år.
Sunderland var bedrövliga. Ett riktigt sopgäng denna match. Gary Breen var väl den enda som stack ut under matchen. The Black Cats hade dock en mängd fans med sig. Kul att se pojkarna från norr dra till sig publik. Sunderland har mycket fans, även i Sverige. Vet inte om det kommer från FA-cupvinsten mot Leeds 1973. fråga Björn Hellberg.
Efter matchen gjorde vi vad vi kunde för att ta oss tillbaka till Londons centrala delar. Att ta sig ned i tunnelbanan snabbt är en utopi. Det ringlade rödvitklädda fans från höger och vänster ned i tunnelbanestationen och det var bara att haka på tåget. Till slut, ett revben mindre i trängseln sp var vi säkert återbördade till Londons inre delar, där det inmundigades en pasta, någon flaska gott italiensk vin från Puglia, en avslutande jamare på en närliggande pub innan Traci Lords Hotel väntade med kudde, tandborste, heltäckningsmatta och obefintlig värme.
Godnatt Totte.
6 November
En avresedag är en kamp mot tiden. Skall man ledas ihjäl, hitta på något eller åka ut till flygplatsen. Vi gjorde det sistnämnda. Efter att på vederbörligt sätt tagit adjöken av JB och BJ, så kramade vi ur det absolut sista ur en Orange Squeeze, ett par koppar kaffe och så ut till flygplatsen. Vi hittade lite goda engelska taboloider och njöt oss igenom dels skildringen av matchen mot Sunderland, men också recensionen av Vieiras nya bok, som precis givits ut. Nämnde för Chippy att man undrade om hans påhopp på RvN inte är nära förtal. Chippy gnäggade glatt.
Fram emot fyra-hugget på söndagseftermiddagen var vi tryggt tillbaka i Linköping igen. London suckade förnöjsamt. Kravallstaketen ställdes åter upp hemmavid. En härlig resa i Gunners tecken. 3-1 på Sunderland kändes bra öven fast spelet var så där. Sunderland bjöd aldrig upp till dans och RvPs mål etfer en kvart punkterade liksom matchen. Kul att prata lite med reserverna.
Nästa resa tillsammans med denna barnaskara får man undersöka. Tre av oss skall till VM nästa år. Det där SM i Grekisk-Romersk Brottning kanske skulle vara något ändå. man undrar dock om brottningsfansen sitter i brottartrikåer på läktaren, precis som vi sitter i fotbollströjor? Vi avvaktar. Nu stängs resväskan för denna gång.
Har ni varit och sett Gunners? Skicka gärna in er reseberättelse för publicering till redaktionen
