Trophy Room: Littlewoods Cup 1986/87
Inför semifinalen mot Wigan skickar vi ut en Trophy Room. Littlewoods Cup 1986/87.
Under 1980talet togs vi Gunnersfans in i en ny världsomsegling. George Graham hade klivit ombord som kapten och nu börjar en av de mest framgångsrika epokerna i Gunners historia.. Under Graham 1986-1994 så togs 2 ligaguld,2 ligacuper, en FA-cupvinst och 1 cupvinnarcupvinst. Till detta förlorades en ligacupfinal, en cupvinnarcupfinal. Vi var under början av nittiotalet ett av Europas absolut bästa lag och förmodligen ett av de absolut tråkigaste också. En fotboll som gjorde att klockorna stannade och North Bank diplomerades för trohet.
Åren 1986/87 spelade vi dock förhållandevis intressant fotboll. Laget hade börjat röra sig i tabellen och detta år såg för första gången på länge Gunners i topp av ligan ett tag. Året 1986 hade präglats av Gorbatjovs Perstrojka och det var en nydaning vi såg i Gunners också. John Lukic hade en stor hand om målvaktsposten. Tony Adams höll hov i mittförsvaret med David O’Leary. Två legendarer på kanterna i Kenny Sansom och Viv the Spider Anderson.
På mittfältet fanns det en räcke spelare av gammalt och ungt. Stor käft hade han, men ack så begåvad, Steve Williams. Vilket spelgeni. Inte en passning gick fel. Paul Davis och Rocky Rocastle adderade till elegansen och styrkan. Sedan fylldes på med en åldrande Graham Rix och moroten från Colchester, Perry Groves.
På topp fanns sedan en kvartett spelare. Längd i Niall Quinn, styrka och ungdomlig entusiasm i Martin Hayes, spelgeni och irrationalitet i Charlie Nicholas och explosion och mustasch i den idealiske inhopparen Ian Allinson.
Gunners hade legat i träda sedan FA-cupvinsteh 1979. Det hade gått i cykler som bibelns Josef Jakobsson drömtydaren, 7 svåra och 7 goda år. Nu var de svåra över. Dags för 7 goda. 1985/86 hade vi gått till kvarten i ligacupen, kallad Littlewoods Cup, men förlorat i omspel på hemmplan mot Aston Villa. Nu var det en ny säsong och nu skulle det gå hela vägen.
Andra omgången: Huddersfield Town
Arsenal hade lottats mot det klassiska Huddersfield Town från andra divisionen. Man hade blivit en avfallskvarn för många storlag och spelare som Joey Jones och Duncan Shearer från Chelsea hade hamnat här. David Cork från Arsenals 80-tals lag fanns också i klubben. Inget storlag med andra ord.
Första matchen
Arsenal - Huddersfield Town 2-0
På Highbury gjordes processen kort redan i första halvlek. Inför stor publik, över 38 000 gjorde eleganten Paul Davis första målet tidigt och Niall Quinn nickade in en hörna.
Andra matchen
Huddersfield Town – Arsenal 1-1
En vecka senare spelade sig klubben vidare i cupen via oavgjort på bortaplan. Martin Hayes var påpassligt framme och spelade oss vidare.
Totalt: 3-1 och avancemang.
Tredje omgången: Manchester City 3-1 (h)
I nästa omgång väntade Manchester City. The Blues. ManCity är goda för mycket, men denna säsong vill man nog bara glömma. Det var en misär. Man åkte kana genom division ett och blev nedflyttade. Tittar man igenom laget, så var det idel halvfigurer. Perry Suckling, griseknoen, stod i målet bland annat. Sedan fanns gamla ManU-spelare Gidman, McIllroy, och vidare Kenny Clements, Darren Beckford, Paul Stewart med flera. Nja, det var nog inte så kul att vara manCity supporter. Har det någonsin varit kul att vara ManCity supporter? Jo i slutet av 60-talet med Tony Book.
På hemmaplan susade Rocastle och Davis fram som rockartister och i den då blott 19årige Rocky gjorde 1-0. Martin Hayes dunkade in en straff och så Paul Davis på sitt eget speciella sätt. Laget spelade ut Manchester City ordentligt och det var bud på fler mål. Griseknoen Suckling i mål fick jobba för brödfödan.
Fjärde omgången: Charlton Athletic (h) 2-0
Nästa; Londonderby mot de södra grannarna från Charlton. Laget hade blivit uppflyttat från division två och levde på hoppet hela året. Pådrivna av dagens tränare Alan Curbishley, Rob Lee och forne Owlss-spelaren Peter Shirtliff så hade man ingen rolig säsong och kom till slut på Play-Offplats, som lag nummer 19 detta år. Till råga på allt hade man gamle Spursaren Garth Crooks som målskytt. Bäva? Knappast.
Gunners tog sig an Charlton hemma och var i en ruskig form. Under denna tid på året radade man upp ett vackert spel och hade sjutton raka matcher i ligan utan förlust. Man släppte inte in mycket mål och med herrar Williams och Davis som defensivt mittfältslås så tilläts Rocastle, Groves och flera att komma som raketer. Viv Anderson som måste varit en av tidernas mest offensiva ytterbackar var aktiv i alla anfall och hans framryckningar denna matchen ledde också till seger. Niall Quinn sträckte upp sitt irländska huvud och knoppade in ett inlägg och samme Quinn störde in 2-0målet som ramlade in senare under matchen.
Det blev 2-0 på Charlton och det var framgångstider i klubben.
Kvartsfinal: Nottingham Forest (h) 2-0
Inför 38 000 på Highbury marscherade Gunners ut mot Nottingham i slutet av januari för att spela kvartsfinal. Nottingham från sheriffens lag var 86/87 fortfarande starka och med Nigel Clough, Chris Fairclough, Neil Webb, Psycho Pearce och Des Walker hade man ett mycket bra lag.
En av Gunners mer talangfulla spelare under 80-talet och firad stor skyttekung i Skottland var Charlie Nicholas. Hösten 1986 hade varit mycket av-och-på mellan Graham och Nicholas. Grahams järnstyre mot Nicholas playboy och laissez-faire-stil. Personligen tycker jag att det är irriterande att Graham spelade Perry Groves, the carrot from Colchester, före Nicholas. Men emot Nottingham klev han så fram och fick speltid. Graham satte honom på en högerkant för att förse Quinn och Hayes med bollar.
Mot Nottingham visade Champagne Charlie sin yppersta klass och var the Darling of North Bank. Ett genialiskt spel fram till 1-0 av Nicholas och en genialisk framspelning till Martin Hayes sänkte Forest. Gunners spelade ut sitt fulla register denna match och man kunde se ett stort embryo till Gunners kommande storhetstid. På mittfältet lät George Graham den årdrande Graham Rix lufta på sig i sin sista säsong för klubben.
Semi-Final:
Första matchen: Tottenham Hotspur (h) 0-1
När vi nu äntrar semifinalen, så star vi inför kanske den mest klassiska drabbningarna mellan Gunners och Spurs överhuvudtaget. 1986/87 var ett år då Norra London begåvades med två lag i yppersta toppklass i ligan. Gunners A-lag och Gunners reserver. Gunners ledde ligan , men Tottenham hade ett skapligt lag detta år och slutade till slut på tredje plats, precis före Gunners.
Spurs var i storform och hade inte förlorat på tre matcher. Man slog ut West Ham med 5-0 i kvartsfinalen och man hade Clive Allen. Denne slog detta år ett klassiskt rekord, då han gjorde 49 mål i liga och cuper. Han gjorde mål på allt. Han köpte även Bingolotter. Det var Ray Clemende i mål, Chris Waddle, Glenn Hoddle, Chris Hughton, Garth Roberts, Paul Allen och Gary Stevens. Ett starkt lag som spelade en härlig fotboll.
Första matchen var på Highbury den 8 februari 1987 och jag minns den som igår. Gunners ledde ligan för första gången på mycket mycket länge och mycket såg fantastiskt trevligt ut. Jag lyckades ratta in en rasslig radiokanal och fick spridda skurar med nyheter. Gunners hade drabbats av det problemat att Viv Anderson var avstängd och ersattes av klåparen Gus Caesar. Detta gav eko i fotbollsvärlden. Bollen trippades in i mitten av Hoddle och Clive Allen rakade in 1-0 till Spurs. På Seven Sisters gick ett eko av ilska, men Spurs styrde norrut med bortaseger och nu var Wembley nära för Spurs. Min radio åkte i Stångån.
Semi-Final
Andra matchen: Tottenham Hotspur (a) 2-1
Ett par veckor senare var det dags för returen. Återigen stred Clive Allen till verket och gjorde 1-0 för Spurs. Tiden gick sedan mycket fort och Gunners satsade allt framåt. I slutet av matchen kom utdelningen. Efter en lång press, så kom en hörna och ett inlägg mot främre stolpen där Viv Anderson tråcklade in bollen bakom Clemence. 1-1. Nu kokade White Hart Lane.
I matchens sista minuter skickar Rocastle in ett inlägg mot bortre stolpen, som Clemence tvekar på och Niall Quinn springer in 2-1 på nick och fortsätter sedan rakt ut i publikhavet.
2-1 till Gunners. 2-2 totalt och omspel.
Semi-Final
Omspel: mot Tottenham Hotspur (a) 2-1 ((på WHL)
Matchen var tre dagar senare. Den kanske mest klassiska drabbningen av alla. Oturen hade grinat oss i ögonen eftersom omspelet lottades till WHL. Nu var det ju nästgårds, men som gooner var man ju inte speciellt hugad att gå dit, eftersom man oftast gick omvägar.
Återigen gjorde Clive Allen mål. 1-0 till Spurs inför klassiska 41 000 på läktarna. Men återigen svarade Gunners. Charlie Nicholas, som inte gjorde någon av sina bättre matcher fick vika på sig för Supermustaschen Ian Allison. Denne fick bollen i mitten av andra halvlek på vänsterkanten och på gränsen till straffområdet. Fick Richard Gough på sig och var på väg att passa, men icke. I stället vände han om och pricksköt 1-1 vid stolpen. Jodå.
Nu vägde matchen ordentligt. Det kunde gå åt vilket håll som helst, men Gunners gick segrande ur matchen. David Rocastle, den underbare, fick en dubbelstuds med sig mot Clemence och rullade in 2-1 under Spurs målvakt. 2-1 till Gunners på WHL, fär andra gången på fyra dagar.
Final:Liverpool 2-1 på Wembley
Så var de så dags. Första finalen för Gunners sedan 1980. Wembley väntade på Gunners och motståndarna Liverpool. Merseysides storhet vann det mesta under 80-talet, däribland 6 ligaguld och spelade en fotboll av Guds nåde. Ryska superfemman tittade på med glädje med mcMahon-Mölby-Rush-Whelan med flera spelade klapp-klappfotboll.1986(87 var dodk kanske inte den bästa årgången och detta år skulle man inte vinna något alls.
Liverpool hade aldrig förlorat i matcher där Ian Rush gjort mål och därför var det illa när man i första halvlek kortpassade sig på mittfältet och Steve McMahon frispelade ian rush, som enkelt rullade in 1-0 för Liverpool.
Laget jhade året innan vunnit dubbeln för första gången, men kom detta år tvåa efter Everton. Men laget var segersuget och Gillespie-Hansen-Whelan höll bra kontroll över skeendet.
Men detta år ville Gunners något annat och Charlie Nicholas går för evigt in som hjälte i Gunners historia. I slutet av första halvel fick man en frispark utanför POools straffområde. Bollen gick förbi muren och studsade ut till höger. Bollen hämtades upp av Rocastle, som slog in en i mitten igen och där dök Nicholas upp med en stolpträff. Bollen kom tillbaka och nu rakade Nicholas in kvitteringen. 96 000 på läktarna jublade ikapp med solskenet denna Aprildag.
Under andra halvlek låg spelet mest på mittfältet och chanserna var begränsade. Men avgörandet var inte långt borta. Perry Groves bytte av Niall Quinn för att öka tempot och just denne Groves tunnlade Gillespie på högerkanten och sprang som en morot med jetbränsle mot Liverpools mål. Lagom vid straffområdeslinjen spelade han in bollen till Charlie Nicholas, som stötte till bollen, som tar på Alan Hansen och glider förbi Grobbelaar in i mål. 2-1 till Gunners.
Tio minuter senare blåser domaren och Gunners har tagit sin första ”ligacup”.
Kenny Sansom fick lyfta sin enda cup som kapten och mustaschen fladdrade i aprilvinden.
7 år av träda hade tagit slut och en ny storhetstid skulle börja.
Året efter förlorade man littlewoods-cup-finalen mot Luton och 1988/89 vann man ligan.
1992/93 vann man "ligacupen" igen och vi återkommer inom kort till detta år.