London N5 hyllar Highbury: Transferfloppar
Efter alla goda och trevliga transfers kommer vi till flopparna.
Å så roligt det är att diskutera losers och grabbar som inte lyckas. "Han gjorde en Jeffers" är att misslyckas fullständigt och skickas runt på tur i olika klubbar. Jeffers är en av de nyare flopparna i Gunners ärorika historia. Den senaste stora floppen, men ingalunda den sista. Nej och nej. Det kommer att ramla in stora stjärnor, som floppar stort och som fansen vill ge en enkel biljett till White Hart Lane. Vi har dock synat Gunners historia och hittat en hel hög av halvfigurer, som vi får lägga till historien som floppar i klubben.
Bryn Jones
Den förste av dem kom med englands då störst transfersumme-lapp på sig. Köpt från Wolves för 13000 Pund, kom han för att ersätta Alex James. 1938/39 var hans första säsong och det var ganska klart att Gunners hade betalat för mycket. James hade varit geniet, navet och den som bollarna gick igenom. Bryn Jones var en god passningsspelare, men inte exceptionell. Det kanske är fel att kalla honom en flopp, men med 13000 pund kommer också förväntningar och dessa motsvarades inte. Tyvärr kom kriget och tog de år som kunde blivit Jones år och efter kriget var inget sig likt längre.
Jones gjorde sina sista steg i klubben 1947/48.
Mel Charles
Han var stor på 50-talet, denne Mel Charles. Ännu mer bekant var John Charles, brodern, som var dominant i Wales VM-lag 1958 och en av Leeds stora giganter under 50-talet. Broder John köptes senare av Juventus. Mel Charles var dock inte heller oäven, men floppade stort hos Gunners. Köpt som framspelare från Swansea och dynamo på mittfältet fick han inte alls till det. Två knäoperationer körde till det och man sålde honom till Cardiff.
Arfon Griffiths
En av de första stora talanger, som Gunners värvade. Man snodde åt sig den unge walesaren Arfon Griffiths framför ögonen på de större klubbarna i början av 60-talet och av den unge Arfon väntades det stordåd. Han var 20 år gammal när han kom till Gunners, men tog knappt någon plats i laget och 12 matcher senare var han såld till Wrexham. Här spelade han fram till 1977 och är en av de största namnen i Wales fotbollshistoria. men hos Gunners blev det nada.
Peter Marinello
Stackars Peter Marinello. En galant spelare från skotska Hibernian skulle göra stor lycka i Gunners under början av 70-talet. Han kom med ett härligt rykte omkring sig. En lovande skotte med alla möjligheter och Bertie Mee såg en stor potential i honom.
Han hade allt man kunde begära. Ett dundrande skott, härliga dragningar, men också ett utseende som drog tabloiderna och damerna till sig. Han fastnade i den klassiska Cocktail-fällan och syntes mera ute i publivet. Såldes till Portsmouth.
Jeff Blockley
Men oj. Mee skickade iväg Frank McLintock och värvade Jeff Blockley. 220000 Pund från Coventry. man hade knappt hört talas om honom, men så fick han göra en landskamp och vips spåddes en lysande framtid. Tyvärr var Blockley både otajmad och långsam och hans tappra försök att gå i McLintocks fotspår gick inte alls. Det blev en kalasflopp av Blockleys liv på Highbury och han var ofta utbuad av North Bank. 1972 till 1975 var en mörk tid med placeringar mellan 15 och 18 och under denna period var spelaromsättningen enorm. Blockley såldes av 1975 till Leicester för en bråkdel av det han köptes för.
Alex Cropley
Vem är nu detta? Cropley var en mittfältskraft som värvades under de mörkaste av tider till Gunners. Han kom från Hibernian för 150 000 Pund 1974 och skulle ge mittfältet slagkraft. Hårdför tacklare med visst spelsinne, så skulle man lyfta sig från de nedre regionerna. men Cropley gjorde bara 7 matcher innan han bröt benet och sedan blev det ingen rolig visa. Han såldes till Aston VIlla 1976, där han under fem säsonger mäktade med 60 matcher. han bröt benet även här. Alex Cropley hade kunnat blivit en riktig bräcka i Gunners, men försvann lika snabbt som han kommit.
Vladimir Petrovic
Den storslagne Petrovic har vi betraktat i andra forum , men man kommer inte ifrån att detta är en av de större flopparna under 80-talet. Värvad som spelmagnet till mittfältet för att fylla Bradys tomrum och stor stjärna i jugoslavisk och europeisk fotboll kom han till Gunners. På den tiden var det ont om exoter i brittisk fotboll. Det fanns anledningar naturligtvis. Väderlek, hårdföra försvarare. På den tiden fanns det ett helt försvar fullt av Keowns. Ingen med touch och det var alla kroppsdelar först, sedan bollen. Petrovic blev inte långlivat. Ett trettiotal matcher och han skickades ut i Europa igen. Flopp.
Lee Chapman
Lee Chapman är som Bobby Gould, den vandrande fotbollsspelaren. Nämn en klubb och Lee Chapman har spelat där. Han lyckades troligtvis bäst i Leeds där han vann ligaguld till slut, men han var också stor i Sheffield Wednesday. Vetikatten om han spelade i Mjällby, men annars har han nog varit överallt.
Kom under 80-talet till Gunners med gott rykte om att göra mål. Skulle ersätta Alan Sunderland på sikt, men det gick inte alls. 23 matcher senare och 1983 var Chapman på resa igen. Till Sunderland. Flopp också.
Colin Pates
Detta var en av de evinnerliga mittbackar som George Graham gödslade med. Köptes in från Charlton för att stabilisera upp försvaret. Ähum. Här fanns Bould, Linighan, Adams, O'leary och framryckande spelare som Morrow, Hillier, Marshall. Pates? Medlem i de långsamma backarnas klubb och tillhörde ett par klassiska felsteg i Grahams historia. Gjorde ett mål, mot Benfica i Europacupen och skeppades efter ett par år av trolltyg till Brighton.
Chris Kiwomya
Denne Kimowya har jag själv sett spela. Trodde på honom. Gjorde en hel del mål i Ipswich och när Bruce Rioch värvade honom så hade jag förhoppningar. Snabb och stark innanför straffområdet. Visste var målet var beläget. Sedan kom verkligheten i kapp och snabbt också. han gjorde ett tiotal matcher och faktiskt ett par mål under 1994 och sedan blev det alldeles tyst. Gunners lånade ut honm till höger och vänster innan QPR förbarmade sig över honom 1999. 2002 dök han upp i Danmark också.
Glenn Helder
Ett av mina personliga aggressionsobjekt under Gunners 90-tal. Graham sålde Limpar, som var snabb på korta sträckor, yvig och ett bra tillslag med båda fötter och köpte Glenn Helder, som var snabb på korta sträckor, yvig och med hyfsat tillslag på vänsterfoten. Helder kom från Vitesse Arnhem, ett lag som borgar för snabbhet. Helder yrade runt på sin vänsterkant och slog sina inlägg, men värvad för närmare 3 miljoner pund som han var, så motsvarade han intet denna summa. Ibland blixtrade det till rejält och man såg varför Graham hade köpt honom. Jag såg matchen mot Norwich 95 och då var Helder lysande. Sedan kom Wenger och Helder såldes till NAC Breda.
Pål Lydersen
Rune Hauge? Mannen som förhandlar fram SvFFs TV-avtal och även lång bakom Norska fotbollsförbundets avtal. Han gav George Graham pengar under bordet och så dök Pal Lydersen upp i Gunners tröja. En katastrof. Han gjorde ingen glad överhuvudtaget. Inte ens hundarna under järnvägsbron i Finsbury Park åt sin Frolic med ett leende. Han kom, han sågs, han förlorade och försvann till Start i Norge.
Jimmy Carter
Ni kan väl inte köpa en jordnötsodlare?, var kommentaren från min kompis och tillika Liverpoolsupporter(ja vet, det rimmar illa). Jimmy Carter, men namn som en gammal president och jordnötsodlare, är en av få spelare som kommit från Liverpool till Arsenal. Mickael Thomas gick motsatt väg ungefär samtidigt. Jimmy Carter gjorde karriär i Millwall och Wimbledon innan Liverpool köpte honom. Där lyckades han inte alls utan såldes till George Graham, som behövde lite bredd på kanterna. carter kunde i sina bästa stunder briljera och slå inlägg. Han var vesslesnabb, men saknade det lilla extra för att märkas. Han debuterade mot Nottingham i slutet av 199, gjorde sina första och enda Gunnersmål mot Southampton(heard that before) under säsongen 1992/93. Han höll sig sedan kvar i klubben till 1995, då han såldes till Pompey. Ett litet avtryck i Gunnershistorien gjordes, men se, där hittade jag en liten trasa och vips var det avtrycket borta.
Richard Wright
Nu pratar vi riktig nutid. När Wenger handlade Richard Wright inför säsongen 2001/2002 så såg man Englands nästa landslagsmålvakt. han hade varit alldeles fantastisk året innan i Ipswich och var klassad som Englands tredjemålvakt. Ung spjuver, ganska lång och verkade förbluffadande säker. Sedan kom 2001/2002 och allting blev svart. Detta är Seamans näst sista säsong och kraften började så smått gå ur porrflätan. Han var en hel del skadad och Richard Wright fick en mycket god möjlighet att kliva in i kläderna. Det blev 12 ligamatcher och så hela FA-cupen fram till finalen. Men. Det var ju bara det att hans insatser i den gula målvaktströjan var långt ifrån lysande. 2-4 hemma mot Charlton är ett potpurri på halsbrytande manövrar från Wright. Han slänger in ett mål i derbyt mot Spurs och var upphpv till ett av Matt Jansens mål i 3-3 matchen mot Blackburn. Ingalunda den starkaste av insatser.
Wenger valde att bita sig i läppen, inse att Wright inte var "the Wright guy" och sålde honom till Everton, där han fortfarande sitter under sin korkek och väntar på att Alvyn Martin någon gångskall börja hänga tvätt och inte rädda bollar.
Francis Jeffers
Vi avslutar kavalkaden med "the-fox-in-the-box". Francis Jeffers. Wenger köpte in honom för att han skulle röra sig innanför straffområdet och peta in returer och gå på direkt avslut. För det var hans kännetecken. Jeffers. Han gjorde en hel del mål i Toffees innan Wenger kastade upp 8 miljoner pund inför 2001/2002. Henrys nya lekkamrat? Men det blev ju inte så. Jeffers hade svårt att platsa och så till råga på allt så blev han skadad. Han gjorde endast en handfull matcher under 2001/2002 och säsongen efter blev det 14 inhopp. Jeffers rörde sig magert, kom inte fram till bollarna och saknade fysiken. Ändå var det lite synd,för Jeffers speltyp när han slog igenom var en sådan som Gunners kunnat använda. En som fiskar längs med offsidelinjen och hämtar förlupna bollar och går på returer. En riktig "fox-in-the-box". men hos Gunners blev det en riktig flopp och sedan har inte Jeffers hittat tillbaka alls. han lånades ut till Everton, såldes till Charlton, har provat lyckan i Skottland, men det har inte lossnat. Men en flopp hos Gunners det var det.
Det var transferflopparna det. Nu har vi vara Gunners som utvecklingsfabrik kvar. Den kommer inom kort.
Kommer ni ihåg de tidigare artiklarna om transfers?
Om Stjärnspelarna som flytt klubben och om stjärnorna som kommit till klubben.
