Kanonpanelen om spelet på bortaplan
Vad är det som har hänt med vårt kära Arsenals spel på bortaplan? Kanonpanelen lägger sina pannor i djupa veck och tar sig an denna svåra fråga.
"There is no place like home" sade redan Judy Garland som Dorothy i Trollkarlen från Oz. Det kom en storm och hon hamnade i landet Oz och träffade plåtpelle, lejonet och fågelskrämman. Hon längtade hem och smågosade med sin lilla pitbull-terrier Toto. Egentligen hade hon slagit i hövve och drömde allt. Filmhistoria. Jag undrar om jag också har drömt allt, för Gunners bortaspel i år har varit fullständigt bedrövligt. Som Leksands Hockey första halva av Elitserien. Det har förlorats och förlorats och endast Charlton och Wigan har fått känna på det Gunnerska stålet. Jag hoppas att jag drömmer och att det som slickar mig i ansiktet verkligen är en hund i verkligheten och inte den gris det ser ut att vara. Arsenal har haft det märkligt svårt på bortaplan. Spelet låser sig, ingen springer, Reyes är mer rädd an vanligt och TH14 applåderar alla uppspel, även de som hamnar på läktaren eller i annat landskap. Det ser håglöst ut och Wengers coachning kan diskuteras. Allt kan väl inte bero på avsaknaden av Vieira?
Jag nyper mig sakta i armen och konstaterar att det var en illuster liten gris som ville gosa med mig. Kanske en bra början på dagens panel. Panelen berör vår bortastatistik och kanonpanelens medlemmar tar på sig Oppfinnarjockes tänkarmössa och tänker till.
Varför har det gått så trögt på bortaplan den här säsongen?
Magnus;
Tror att det är många faktorer. Börjar det jävlas så sätter det sig i skallen. Bortaplan blir ett mörker för många. Till detta kommer en osäkerhet på mittfältet, där vi tidigare har varit dominanta och när en dominans inte inträffar har vi svårt att förmedla bollar till kantsspringarna, som ändå inte löper för att man blottar upp sig i bakplan.Till detta har en mängd skador på nyckelspelare funnits. Det blir en ond cirkel, som måste klippas sönder, brytas sönder, göras om en till en triangel med hål i ..whatever.
Det kan räcka med att man vinner någon viktig match, så vänder det.
Patrik;
Har faktiskt ingen riktigt bra förklaring till varför det blivit som det blivit. Först och främst tror jag att det handlar om psykologi. Börjar det gå trögt så har man snart byggt en rutschbana. Dessutom tror jag att bortfallet av Patrick Vieira satt sig i huvudena hos spelarna. Hans fysiska närvaro gav mycket självförtroende när spelarna klev ut på bortaplan och nu finns han inte där. Men jag tror inte att det egentligen är avgörande för spelet utan bara handlar om psykologi. Nu kan motståndarna börja spela fysiskt utan att Vieira finns där som exekutor och bödel om någon skulle göra lagkamraterna illa. Dock ser jag ingen anledning till varför spelarna själva inte skulle kunna reda ut detta på egen hand. Mycket sitter i huvudet. Men det handlar nog också till viss del på att det varit mycket skador vilket har skapat en instabilitet i truppen och förstaelvan. Det har varit svårt att spela ihop en förstaelva under en längre tid då spelare kommit och gått och antingen är det småskavanker eller långtidsskador. Litar på att Wenger vet vad som måste göras för att vända på detta. Men det är inget lätt jobb.
Thimmie;
Ja, om jag visste skulle jag slänga mig på telefonen och ringa Wenger. Jag känner att man ibland blir lite för "bekväm" och väntar på att någon i lagt ska göra något, men det händer inte. Just då saknar vi faktiskt Vieira, han var bra på att driva på laget. Hoppas någon kan bli den nya pådrivaren. Hur många förluster till klarar laget innan de stora stjärnorna börjar misströsta?
Thomas;
Jag tror det är en kombination av kasst självförtroende hos våra spelare och bättre självförtroende hos motståndarna. Arsenal är inte längre "de oslagbara" vilket betyder att motståndarna vågar/kan stå upp bättre än förra säsongen.
