Dagen Efter - Rätten till krav
De flesta Arsenal-supportrar har nog en liten klump i kroppen idag och den har sakta växt den senaste veckan. Efter gårdagens tråkiga resultat och lägg därtill ett tragikomiskt försvarsspel så känns det knappast bättre. Men kan vi verkligen ställa krav?
Visst håller jag med om försvarsspelet den här säsongen varit bedrövligt och att Gilberto inte stått att känna igen. Men hur skulle Arsene Wenger kunnat räkna med alla dessa skador på försvarsspelarna? Skulle han ha kalkulerat för att Ashley Cole, Gael Clichy, Lauren, Pascal Cygan, Kerrea Gilbert och från och till även Sol Campbell skulle vara skadade samtidigt? Och tillråga på allt så kommer skadorna vid samma tidpunkt som Kolo Toure och Emmanuel Eboue är iväg och spelar African Nations Cup. Är det rimligt att kräva att Wenger skulle tänkt på det här?
I min bok är svaret nej, men jag vet att det finns många som inte håller med. Om jag lägger fram det så här istället:
Cole skadad - Clichy ersätter
Clichy skadad - Cygan ersätter
Cygan skadad - Lauren ersätter
Lauren skadad - Philippe Senderos ersätter
Och det var bara på vänsterbacksplatsen. Till höger då?
Lauren skadad - Toure/Eboue ersätter
Toure/Eboue borta - Gilbert ersätter
Gilbert skadad - Flamini ersätter
Mittbacksplatserna?
Campbell/Toure skadad - Senderos/Cygan ersätter
Senderos/Cygan skadad - Djourou ersätter
Nu är det inte mittbackarna som drabbats värst av skadorna även om det påverkat en del med brist på kontinuitet då det blivit en del omförflyttningar bland positionerna. Vi har fem mittbackar och det borde vara nog. Vi har dessutom fem riktigt bra mittbackar, men som haft en svajig säsong. Vi har två väldigt bra vänsterbackar och så många som tre och en halv högerbackar från bra till hög standard.
Kan supportrar kräva att Wenger skulle räkna med det stora bortfallet bland försvarsspelare den här säsongen? Kan supportrar kräva än det ena och än det andra av Wenger, klubben och spelarna? Kort och gott - nej.
Vi supportrar sitter in i någon ställning där vi kan kräva något utav Arsenal. Vi kan ha önska oss saker och ting. Vi kan vilja en massa. Men vi kan INTE kräva något. Vi har ett förhållande med Arsenal som vi själva valt och i ett förhållande så finns inga krav. Vi har ingen rätt att kräva något utav en annan individ. Det vill säga om det inte handlar om en skuld eller dylikt.
Jag har ingen rätt att kräva något utav hon jag bor med. Visst kan jag ha önskemål, men krav? Nej. Skulle jag börja ställa en massa villkorslösa krav så skulle hon nog snart tröttna. Och i slutändan skulle jag likt Johnny Cash står kvar som en man i svart. Men utan gitarr - för den tog hon jag bodde med med sig.
Krav är något man ställer på sig själv. Man kan ha krav på att man ska lyckas med ditten och datten, men de kraven ska man ställa på sig själv. Spelarna ställer krav på sig själva att uppnå vissa mål. På samma sätt som du och jag vill uppnå utsatta mål. Och de som inte tror att spelare är självkritiska får nog tänka om. Varför lämnade Campbell Highbury efter att ha blivit utbytt i halvtid? Jo, för att han var besviken på sig själv då han inte kunnat uppnå den standard som gör att han når det mål han satt.
Campbells besvikelse är ett tecken på hans egna krav. Att jag som supporter dessutom skulle ha någon sorts rätt att ställa krav är bara befängt. Jag har ingen rätt - nonewhatsoever - att göra det. Mitt förhållande med Arsenal har jag valt själv och det får jag stå för. Arsenal valde inte mig som supporter en sorglig decemberdag 1988. Det valet var och är helt och hållet mitt.
Valet är också mitt när jag väljer att försöka se något positivt mitt i allt elände. Utan skadorna hade vi inte fått se Djourou och Gilbert göra intåg i startelvan den här säsongen. Och de båda har varit ett nöje att beskåda. Djourou har man länge varit nyfiken på då Wenger rankar honom väldigt högt och hade det inte varit för skadorna så hade man nog fått fortsatt att vara nyfiken.
En annan spelare som gett mig något att le åt är Abou Diaby. Han har jämförts med Patrick Vieira och många säger att Diaby aldrig kommer att bli lika bra, men att om han blir hälften så bra så är de nöjda. Jag skulle vilja påstå att han kan bli lika bra som Vieira. Varför skulle han inte kunna bli det? Hur bra är Vieira nu i Juventus? Inte särskilt om ni frågar mig. Igår kväll blev han överkörd av Romas Daniele De Rossi. Vi har inte saknat Vieira av idag, vi har saknat den Vieira var för 3-4 fyra år sen. Nu har vi en "Vieira" för 10 år sen. Diaby har kanske inte uppnått det Vieira hade vid 20-års ålder. Men bara för att Diaby inte lämnat Frankrike innan han kom till Arsenal eller att han inte var ordinarie i Auxerre spelar egentligen ingen någon större roll. Vieira var inte ordinarie i Milan och resten är historia. Däremot tycker jag det är orättvist mot en spelare att sätta en etikett på honom. Varför kan han inte bara få vara Diaby och inte "den nye Vieira" eller vilken annan spelare som helst.
Som sagt jag väljer att plocka fram de små små guldkornen i vår för tillfället "krisstämplade" Arsenal-vardag. Och det är just det. Om man lever genom Arsenal så kommer det också att göra ont. Men det är inte sunt att låta Arsenal bli anledningen till om man mår bra eller dåligt. Det är nämligen helt omöjligt att påverka. Projicerar man Arsenals resultat på sin egen vardag så kommer man troligen att få ett ganska instabilt liv. Ett förhållande med en fotbollsklubb är ingen stabil bas för ett lyckligt liv. Precis som mycket annat så går det upp och ner. Men vi är inte i någon position att förändra något eller att ställa krav.
Och tusan vet om jag ens kan kräva tillbaka en skuld. Visst önskar jag att få pengarna (eller vad det nu är jag lånat ut) tillbaka, men i grund och botten har jag mig själv att skylla för att ha lånat ut något. Alltså borde jag krävt av mig själv att inte låna ut. Just nu kräver jag av mig själv att stå fast vid mitt supportande för Arsenal och Wengers lagbygge inför framtiden. Faktum är att jag inte ens kan kräva något av framtiden.
