London N5 hyllar legenden Rocky
På Highbury firas David Rocastle day. Vi hänger med i en tribut och republicerar forna kollegan Lindströms härliga hyllning.
David Rocastle blev aldrig den storspelare många hade hoppats på men många minns honom fortfarande för några strålande säsonger i skarven mellan 80 och 90-tal. Hans status som legend i Arsenal är det ingen som ifrågasätter. David Rocastle hade sitt hjärta i klubben och för det blev han älskad.
Historien om David Rocastle innehåller lika mycket tragik som glädje. Han gjorde tidigt debut i Arsenal och visade vad han kunde direkt. Ett par titlar med Arsenal och en landslagsplats följde men karriären slutade i besvikelse efter ett par svåra skador och spel i lägre divisioner. David Rocastles historia handlar lika mycket om bortkastad potential som om mål och titlar. Vid hans alltför tidiga bortgång vid 33 års ålder visade det sig hur högt uppskattad han var i Arsenal och hans legendstatus är det ingen som ifrågasätter.
David Rocastle var bara 15 år när han skrev på för Arsenal som skolpojke. Som jag berättat tidigare i artikeln om Tony Adams så värvades de båda på samma dag av Arsenal. Lyckad scouting är ett understatement i sammanhanget. Han fick lärlingskontrakt ett år senare och var en av de viktigaste spelarna i det lag som vann FA Youth Cup 1984. Tränare för det laget var den gamle högerbacken och lagkaptenen Pat Rice som kom att följa det oerhört talangfulla laget upp i åldrarna.
Precis som många av hans jämnåriga kamrater, Adams, Niall Quinn, Michael Thomas mfl blev det en tidig debut i a-laget för David Rocastle. Dåvarande managern Don Howe var inte rädd för att låta ungdomarna känna på hur det är att spela seniorfotboll och många av de unga hade gjort sig ett namn under Don Howe när George Graham tog över. David Rocastle blommade ut till fullo under George Graham. Han användes i en roll till höger på mittfältet och hans snabbhet, teknik, kreativitet och inte minst utsökta dribblingar ställde till mycket problem för motståndarnas försvar. Han fick smeknamnet Rocky av fansen. Högerkanten med Lee Dixon och David Rocastle var Englands vassaste i slutet av 80-talet. De kunde båda vara kreativa och tackla hårt. Rocastles förmåga till stenhårda tacklingar parat med den tekniska briljansen var det som gav honom hjältestatus på läktarna.
Säsongen 88/89 blev David Rocastles bästa i Arsenal. Han var en kugge i det lag som vann ligan i sista matchen på Anfield och blev framröstad till Young player of the year. Han var kapten i det engelska U-21 landslaget och blev också uppkallad i det engelska a-landslaget säsongen efter. Han blev dock bortgallrad ur VM-truppen 1990 av Bobby Robson i den allra sista uttagningen när truppen skulle minskas från 26 till 22.
David Rocastle hade alltmer börjat anändas i en central mittfältsroll av George Graham men säsongen 90/91 blev trots att laget återigen vann titeln en stor besvikelse för Rocky personligen. Ett par tunga skador och en vikande formkurva gjorde att han inte var ordinarie i laget och han spelade bara 13 ligamatcher den säsongen. Det räckte till för att få en medalj men Rocastle ville mer än så. Säsongen efter stod det klart att George Graham inte längre hade Rocastle som ett förstaval. Graham började nu satsa på destruktiva och minimalt begåvade fotbollsspelare som John ”Faxe” Jensen och David Hillier på innermittfältet. Sommaren 1992 fick Rocastle beskedet, du är såld till Leeds för 2 miljoner pund. För en spelare uppväxt i Arsenal kom beskedet som en svår chock. Rocky själv har sagt att ”det var som en son som tvingas lämna sin far”. Hans gode vän och mittfältskollega Paul Davis har berättat att David Rocastle grät efter beskedet och att det var något som plågade honom i flera år. Klubben i hans hjärta hade beslutat att göra sig av med honom och det var ett hårt slag.
Kortare sejourer i Leeds och Manchester City följde. Ett par år i Chelsea från 94-97 var hyfast lyckade men han blev aldrig den spelare han kunde blivit. Norwich och Hull blev hans sista klubbar i England innan han avslutade karriären med spel i Malaysia.
Han la skorna på hyllan i januari 2000 och senare samma år kom nästa dråpslag. David Rocastle hade cancer. Rocky kämpade mot cancern i nästan ett år innan hans kropp gav upp den 31 mars 2001. David Rocastle blev bara 33 år gammal. Arsenals möte med Tottenham samma kväll inleddes med en tyst minut och båda lagen spelade med sorgbindel. Detsamma gjordes på Stamford Bridge. Under hans sjukdom och efter hans död har det visat sig hur högt han är skattad bland Arsenalfansen. Trots att han inte på långa vägar uppfyllde den otroliga potential många såg i honom som ung stjärna på 80-talet så åtnjuter hans namn stor respekt bland Arsenals fans.
För min egen del var David Rocastle en av de spelare som jag först la märke till när jag började hålla på Arsenal. Han var en stjärna och en artist och jag kan tänka mig att Rocastle hade en effekt på mig då som en spelare som Henry eller Pires har på en ung kille som tittar på Arsenal idag.
Till sist tänkte jag bara återge en story som Liverpools gamle storback Alan Hansen berättade i BBC:s Match of the day kort efter Rockys död. I en match mellan Liverpool och Arsenal kapade Alan Hansen Rocky grovt efter en helt misslyckad tackling. Rocky slog i backen hårt, men tittade bara upp mot Hansen och log, reste sig upp och sa ”Getting old Alan?”. David ”Rocky” Rocastle i ett nötskal
David Rocastles facit i klubben:
Matcher: 260
Mål: 34
Titlar: Ligan 88/89, 90/91 och Ligacupen 86/87
Landslaget: 14 landskamper