Resekrönika - En magisk kväll på Highbury
Äntligen var det dags för det första besöket på Highbury och vilken match dessutom - Arsenal-Juventus. Som jag hade sett fram emot detta och vilken match det blev.
Avresa
Efter en tre timmars bilresa från Göteborg till Malmö var vi äntligen på Sturups flygplats. Flyget skulle inte lyfta förrän cirka 10 och klockan var bara 9 så en kall öl blev en bra start på resan.
Klockan 10:05 lyfte planet med destination Stansted London.
Ankomst
Vi landade cirka tjugo i elva lokal tid i ett molnigt England. Nervositeten och förväntan började stiga betänkligt när man satte sig på Stansted Express in mot centrala London och stationen som konstigt nog heter Liverpool Station.
Efter detta tog vi t-banan till Holburn som ligger stationen innan Piccadilly. En snabb promenad så var man framme vid hotellet som heter Royal National. Ett ganska ok hotell om man ser till London-standard.
Mot Norra London
Efter en dusch på hotellet och lite käk på stan hade klockan letat sig fram till halv fyra och vi bestämde oss för att ta t-banan till Arsenal Station. Efter en stunds väntan utropade speakern att linjen var avstängd på obestämd tid på grund av tekniska fel. Detta gjorde oss lite smått nervösa men vi fick ganska snabbt reda på att man kunde ta en annan linje och gå av vid Finsbury Park som ligger bara ett par hundra meter från Highbury. Lättnad var ordet.
Känslan när vi ser arenan är enormt skön. Nu är det nära.
Vi begav oss till Arsenal-shopen och inhandlade varsin matchtröja. Vilket namn som skulle pryda ryggen stod mellan Hleb och Eboue men valet föll tillslut på Eboue samtidigt som min reskamrat bestämde sig för Toure.
Eftersom man började bli ganska torr i halsen så blev The Gunners pub nästa anhalt.
The Gunners Pub
När vi gick in på puben cirka tre timmar innan avspark var det ganska lugnt och inte så mycket folk. Väl inne på puben beställde vi en Foster var och började snacka med två svenskar och en skotte. Skotten var en riktigt skön kille som åkte från Glasgow till London för att se varje hemma match, cirka 700 pund i månaden gick detta på.
Allteftersom matchen närmade sig stegrades stämningen på puben och det blev en del jubel när dem på storbildsteve visade höjdpunkter från Barcelona-Chelski.
Det enda som kändes något vemodigt såhär en timme innan match var att våra biljetter var till Juventus-sektionen (de enda som gick att få tag på för en resonabel peng) så förstå glädjen när svenskarna erbjuder sig att byta sina biljetter till North Banks övre sektion mot våra. Vi fick ge dem 40 pund var men de va ju inte så att man behövde tänka många sekunder. Kändes helt underbart att stå med biljetterna i handen.
Strax efter detta började folk sjunga upp sig inne på puben vid denna tid var det så fullt med folk att man knappt kunde röra sig men vilken känsla... Nu var det riktigt nära.
Matchen
Känslan när man går in på arenan, upp för trappan och får se planen framför sig är överväldigande. Vi hittade våra platser ganska snabbt och vilka platser dessutom! Vi sitter något till höger på mitten av övre sektionen rad R om det säger någon någonting.
När spelarna kommer in på arenan och Champions League-sången går igång fattar man att det här är fan på riktigt. När Vieira-sången går ser folk runtomkring nästan rörda ut och hela arenan vibrerar. Går inte med ord att beskriva hur det kändes.
Matchen började lite trevande men när första målet kom jag säger bara ojojoj vilket jubel kändes som varenda själ på Highbury flög upp en meter och skrek som dem aldrig skrikit förr. Sen när alla vrålar ”Who are you, who are you, who are you” till Juventus... Mäktigt.
Efter detta var resten av matchen en ren njutning och publiken levde sig med på ett sätt som jag aldrig varit med om förr. När Henry gör tvåan efter Fabregas fina framspelning vet lyckan inga gränser. Total glädje.
När man jublade vid slutsignalen var man i ett sånt skönt glädjerus.
Detta var en av de absolut bästa dagarna i mitt liv och jag råder alla som har chansen att åka över till Highbury innan det är för sent.
Dagen efter
På morgonen kastade vi i oss en snabb frukost, sen tog vi t-banan till Arsenal Station och kollade in nya arenan. Det är helt klart att vi kommer få ett riktigt fint hem till nästa säsong. Sen blev det en sväng på stan innan flyget gick hem igen.
Svårt att få med alla känslor men en sak som är säker är att den 28 mars 2006 är definitivt en dag jag aldrig glömmer.
