Portsmouth - Arsenal 1-1(0-1)
Gunners tappade ledning inför en enthusiastisk hemmapublik.
Kunde det inte fortfarande varit översvämning? Varför virvlade inte Poseidon med nävarna och virvlade upp en ny storm, så att Fratton Park låg blött och ospelbar? Då hade vi sluppit mediokricitet, korpspel och Emmanuel Adebayors personliga VM i missade målchanser.
Men så var det nu inte. Uriah Rennie höll i pipan. Jag noterade hans gångstil och undrar om han har varit på toaletten under 2006. Hjälp killen. Portsmouth har medvind. Harry Houdini Redknapp har äntligen, efter 12 sorger och minst lika många bedrövelser fått lite fason på laget och de nya spelarna verkar hitta sina positioner. Med Andres d'Alessandro på mitten har man en av de spelare, som varit mest framstående i Bundesliga under de senaste åren( å andra sidan, så betyder det kanske inte så mycket.) och med Dean Kiely har man en målvakt, som brukar kunna hålla kassen ganska ren.
Wenger hade aviserat att han skulle visa djupet i truppen och det var en intressant uppställning som ställdes på benen. Sol Campbell var tillbaka i mittförsvaret. Djourou fick högerbacksplatsen och så Song-Diaby på mitten. Måste vara ett av Gunners yngsta centrala mittfält någonsin. Inför matchen klappade man så gulligt om varandra. Tyst grät jag. Vackert när vuxna människor gör saker tillsammans.
Portsmouth hade inte slagit Gunners sedan 1958. Gunners behövde en pinne för att nå poäng nummer 1000 i Premier league. men framför allt behövde vi en vinst. Mot Portsmouth skall det vara en vinst. Ifjol blev det 1-0 efter Sol Campbells vådaskott.
Första halvlek
Inledningsvis kände man sig som i sin ungdom, när man trevade efter det motsatta könets bättre delar. Det trevades och trevades. I min ungdom hittade jag till slut den fotknöl jag sökte. Här dröjde det.
Abou Diaby visade en härlig inställning dock och bröt sig förtroendeingivande fram. Han sökte dock Henry hela tiden. Det hände ett par tre gånger. Förstab halvchansen kom efter några minuter, då just Diaby/Henry så när tar sig igenom. Istälelt kontrar Pompey och kongolesen Lua-Lua skjuter på distans, men bollen träffar den internationella rymdstationen.
Sedan tråcklar Ljungberg sig igenom på kanten efter fint samspel med Diaby, men det resulterar endast i hörna.
Första delen av halvleken var en kakafoni av felpassningar och positionsfel. Men det som framför allt var intressant var det fantastiskt låga tempot. Pompey vred ner kranen några snäpp och Gunners hängde med. Vi hade dock kontrollen över spelet och det verkade som att Henry kunde slå om precis närsomhelst och göra mål. Längst bak stod Sol Campbell och Kolo Touré helt rätt och visade en härlig inställning. Lua-Lua var dock ständigt en oroshärd. Flamini och Djourou stängde kanterna dock.
Alex Song hade problem hela matchen. Jag undrade om han spelade med en liten svart mössa, men såg att det var hans frisyr. Song jobbade och slet, men han passade nog fler passningar till Pompeys spelare än till Gunners för dagen gula.
Pompeys Lua-Lua höll Sol underhållen och det var på håret ett par gånger att bollarna från Mendes/d'Alessandro letade sig igenom. Lehmann var inte på tårna vid ett tillfälle då Lua-Lua kom farande, men då fick världens bäste Kolo rycka emellan och dundra bollen till hörnspark.
Pompeys Benjani visade prov på sin oborstade spelstil och tog Djourou först. Gult kort. Mer skulle komma från denne brottare från Zimbabwe.
På vår vänsterkant skulle det så genereras ett mål. Här spelade José Antomio Reyes denna dag och det var väl ungefär det han åstadkom förutom ett skott från fel vinkel. Jisses, José. Vi glömmer denna match. Bollen spelades upp från Flamini, men bröts av Gary O'Neil. Henry gick sedan in och tog bollen från O'Neil och satte högsta fart mot mål. Väggspelade med Adebayor och drog bollen förbi Kiely och stolpe in till vänster om målvakten. 1-0 till Gunners. Henrys 22:a mål i Premier league.
Efter målet var Pompey tvungen att lyfta spelet och skapade ett par hörnor, där bland annat Stefanovic hade huvudet på bollen. Den farligaste chansen hade dock Gunners. Spelet vänds på mitten och Henry kommer fri på kanten. In med bollen i steget till Adebayor, som gör det enda möjliga. Missar. Det var öppet mål, liknande det som van Persie missade mot ManU.
Uriah Rennie blåste av. Halvlek. 1-0 till Gunners efter en halvlek, där det kändes som ett jaså. Farten obefintlig och ett kontrollerat spel. Försvaren i båda lagen har inte haft mycket att säga till om. Diaby började bra, men sjönk tillbaka. Henry blixtrade ibland. Flamini, med norra Europas största lungor, använde vänsterkanten som sin fikaplats. Hos Pompey var Linvoy Primus i hälarna på Henry och Adebayor. Gary O'Neil har hjärta och Lua-Lua blixtrar bitvis.
Andra Halvlek
Halvleken var någon minu gammal då Benjani slår till igen. Campbells ögonbryn gick sönder efter en armbåge. Benjanis rörelse såg intressant ut. Mr Campbell hade kunnat spela huvudrollen i "Blodröd Sol".
Gary Lewin tar dock fram en "Magiska svampen" och lite härlig spray. Sedan är han på benen igen.
Gunners trycker sedan på för att göra det avgörande 2-0. Det är ganska bra rörelse i anfallen. Song trixar fram en hörna bland annat. Reyes knorrar in denna och nu kommer Adebayors miss igen. Helt fristående lyckas han att trycka bollen utanför mål. Obegripligt.
Strax efter missar han igen.
Frustration.
Intressant är dock att Gunners fullständigt dominerar på hörnorna. Sol, Kolo, Diaby, Adebayor, Djourou är mäktiga i luften. Vi har fått längd i laget.
Så kom kallduschen. Pompey får frispark på högerkanten. D'Alessandro lyfter in den mitten med skruv och Lua-Lua når högst och trycker in 1-1. Där var Diaby fel i markeringen.
Kalldusch. Var det en översvämning jag kände?
Sedan gör Lua-Lua sin sedvanliga gymnastiska firardans och sträcker sig samtidigt. Vad säga?
Nu blir det en kamp mot tiden. 25 minuter kvar och Gunners måste nu slå om till ett offensivt snabbt spel. Wenger slänger in van Persie och Hleb, men även här finns minimalt med utrymme. Pompey låser ytorna och Henry är frustrerad. Större delen av första halvleken har han gestikulerat och tjatat på framför allt Reyes och nu kommer den frustrerade Henry fram. Den som vi såg i Sydkorea 2002. Han våldstacklar Todorov bland annat.
Todorov i sin tur sätter armbågen på Campbells näsa, så att det blod han inte tappade vid Benjanis armbåge, nu kommer ut. Campbell kliver av och liknar Terry Butcher.
Gunners kapar ett par chanser på slutet. Thierry henry skjuter och Ljungberg kommer igenom på kanten, men bollen räddas av Dean Kiely. Djourou går upp på en hörna och bollen stryker bortre stolpen som en pilsk hund vid mitt ben.
Uriah Rennie blåser av och det är två förlorade poäng på Fratton Park. 1-1 mot Pompey. En rejäl besvikelse. Poäng nummer 1000 för Gunners dock. Jag skickar upp en liten ballong upp i himlen.
Sammanfattning
I en match, där Gunners borde kunnat gå på halvfart, slarvas det för mycket med bollar på mitten och en fast situation tillåter en kvittering. Vi hade tre-fyra mycket goda målchanser att avgöra matchen och framför allt Adebayor är den största syndaren idag. Mittfältet med Song-Diaby var en intressant prövning, men de lyckades inte hålla ihop spelet. Song var på tok för nervös och hade en felpassningsprocent som var enorm. Diaby inledde bra, men sviktade i andra halvlek. Försvarsspelet bitvis mycket bra. Sol Campbell gör en mycket bra återkomst i laget. Stenhård.
Spelarkritik(1-6, där 3 är Godkänd)
Lehmann 3 - Tog det han skulle. Såg tveksam ut vid ett par utrusningar. Luften är hans.
Djourou 3 - Schweizaren gjorde som vanligt en bra insats. Hans kant var stängd.
Touré 4 - Som alltid en mäktig insats av ivorianen. Bra markering och bra huvudspel. hans offensiva insatser kan dock bli fler.
Campbell 4 - Sol är tillbaka.
Flamini 4 - Lungfisken från Marseille gör återigen ett extravagant jobb på sin kant. Börjar han inte bli mer och mer offensiv?
Ljungberg 3 - Fred Vicious hade det svårt från början. men arbetar och arbetar och gör en godkänd insats.
Song 2 - Rigoberts brorson kom inte till alls. Nervös debutant från start. Svårt att placera honom. Löpsteg som en liten björn. Verkar inte heller använda kroppen ordentligt. Felpassningar. Det var sådär. Vi sjunger en liten song istället. Hade han verkligen inte mössa på sig?
Diaby 4 - Diaby ägde mittfältet första kvarten och en bit in i andra. Bröt bollar och gick framåt. Sedan faller han ur ramen bitvis och generar världen med korpliknande passningar.
Reyes 2 - Reyes gjorde mig besviken. Karln har så mycket potential att ett rejält budgetöverskott inte räcker, men han kommer fel och hans felaktiga beslut vid anfallen är ibland hårresande.
Henry 4 - Målskytt, men ingen oroshärd. Spelar bollen ofta rätt dock. Frustrerad idag.
Adebayor 3 - Målsumpare och skulle gjort mål. Adebayor skall ändock ha en klapp på axeln för att han kämpar och finns där.
van persie och Hleb gjorde bara 20 minuter och den förstnämnde gjorde ingen glad. Hleb hade mycket boll på kort tid, men avväpnades.
Hos Portsmouth lyfter vi fram Primus, Stefanovic, O'Neil, Matt Taylor och Lua-Lua. Tyckte dessa stack ut något. Sean davis och Mendes har båda spelat i Spurs och börjar per automatik på minus ändå, men de skapade ändå inget av värde. D'Alessandro kan mycket mycket mer.
1-1 på Fratton Park inför en fantastisk hemmapublik. 20 000 på läktaren sjöng fotbollens lov. Var stolta över er publik Pompey. Fantastisk publik.
Matchfakta:
Portsmouth (4-4-2): Kiely; Priske, Primus, Stefanovic, Taylor; O'Neil, Davis (Routledge 57), Pedro Mendes, D'Alessandro; LuaLua (Hughes 69), Mwaruwari (Todorov 66).
Subs: Ashdown (g), O'Brien.
Booked: Mwaruwari.
Arsenal (4-4-2): Lehmann; Djourou, Campbell (Eboue 90), Toure, Flamini; Ljungberg, Song, Diaby, Reyes (Hleb 80); Henry, Adebayor (Van Persie 75).
Subs: Poom (g) Bergkamp.
Booked: Ljungberg.
Referee: U Rennie (S Yorkshire).
