Falkens funderingar 21 April 2006
Lite otyg och osedvanliga skrönor om våra Londongrannar.
Spurs.
Låter som en grönsaksblandning. Kokad.
Jag gillar inte kokade grönsaker. Det smakar ingenting och berör sällan. Som Spurs.
Det otäcka laget från den delen av norra London, som gärna vill säga att de tillhör NorraLondon, eftersom det förknippas med fin fotboll, kommer till Highbury, the Home of Football, the paradise on Earth. Spurs är ett brödgäng. Har alltid varit. Kommer att så förbli. I historiens tidevarv är spelarna lätträknade, som man som rättrådig gooner vämjeligen kan acceptera och uttala utan en grimas. Det var dock länge sedan. Lineker, Hoddle, Waddle, Klinsmann, Gary Mabbutt och Graham Roberts känns som spelare med viss distans. Sedan är det stopp. Sol Campbell dyker upp. Uppfostrad i den mörka delen av världen. Vinner ingenting. Absoult ingenting. En liten kille bredvid mig på skateboard och en jävla mössa som han på sig inomhus ropar "Worthington's Cup" och genast råkar jag trampa på skateboarden så att den träffar delar av genitalierna. Sedan byter Sol klubb och vinner direkt. Some win, some loose är ett talesätt. Ett annat känt uttryck i norra London är; Gunners always win, Spurs always loose.
I begynnelsen skapade Gud Arsenal och lät sitt ansikte skina över Highbury. Sedan skapade han resten av världen. Sedan på den 8.e dagen, somnade han om. Då kom Tottenham till. Historien är full av små meningsskiljaktigheter mellan klubbarna och här och var dyker sir Henry Norris upp. Det lär vara hans mygleri som en gång i tiden skickade ned Tottenham i div II och fick Gunners till div I. Det är förmodligen så och det är vi naturligtvis stolta över. Henry Norris är och förbli kung. Sedan stoppade förmodligen ned sedelbuntar i fickorna på folk samtidigt. Så gick det till på den tiden.
Årets derby är ett av de viktigaste på länge sägs det. Spurs lever i en förvirringens tidevarv. Man har drabbats av svindel, ty så långt upp i tabellen har man aldrig varit. Det är som tur är övergående. Gunners ligger hack-i-häl och kommer självfallet att gå förbi. Man kan fråga sig vad som är trevligast. Att komma femma och vinna CL och tillse att Spurs åker ut på Kaunas eller något moldaviskt storlag eller att inte vinna CL och komma fyra. Spurs är inte moget för Champions league. De kommer att få möta lag, de inte kan stava till och än mindre förstå att de spelar mot dem. UEFA-cupen kommer att vara nog så kämpigt. Isländska lag skall man akta sig för. Jag ser fram emot en repris på 22 Juli 1995, då Spurs fick spö med 8-0 mot Köln i Intertotocupen och UEFA bestämde sig för att stänga av brödgänget ett år för oduglighet. Spurs ställde upp med juniorlaget. A-laget hade fixat 0-7, lätt.
Egentligen tror jag att vi både vinner CL och kommer fyra. Jag laddar redan för St Totteringham's Day.
Martin Jol, den mänskiliga grapefrukten, skall ändå ha en eloge. Han har lyckats nå en fjärdeplats med ett fullständigt profillöst lag. Allvarligt talat; har ni överhuvudtaget på marknader-Hultsfred, Kivik- eller i sportaffärer i London, sett en Tottenhamtröja med annat än en siffra på? Finns ingen som vill ha ett namn med Spursspelare på? Vem skulle de välja? Tainio? Staltieri? Get real. Lama-Mido? Kamelen från Kairo? Lillywhites, som trycker en del tröjor åt turister i London vägrar. Inte ens Edgar davis, som ställt till problem över hela världen lyckas få folk att rynka på näsan. Laget är fullständigt profillöst. Ledley King kan nog kanske bli något framöver och flera av de yngre spelarna man vårdar, typ Huddlestone, men annars. Det är mer profil i en rak plåtbit.
Detta visade även deras nya fantastiska klubbmärke. Vem hittade på idéen att skapa en bild av en tupp på en boll? Auf Englisch " A cock with one ball".Vi pratar profil.
Det var även gnäll om att man tyckte att tunnelbanestationen Arsenal skulle återfå sitt namn "Gillespie Road", som Chapman fixader så fantastiskt under 30-talet. Det finns et tflertal tunnelbanestationer eller tågstationer som heter Tottenham också, men här har Londons ledning insett att om man skall döpa stationerna till Tottenham, så måste de ligga långt från stadion, annars kliver ingen av. Därför hittar vi Tottenham Court Road i centrala London och Tottenham Hale i vildmarken. Jag tror ändå inte att denna så kalla namninsamling hade lyckats eftersom skrivkunnighet och Spursfans är två antipoder.
Nu har jag vräkt ur mig mycket osedligheter och går slutligen rakt på kärnfrågan. Vad tycker man om Spurs egentligen? För undertecknad så har Spurs aldrig känts som någonting man direkt ogillat eller gillat. Det har varit tomt. Ett vacuum. Laget tillför ingenting. Det är inget hot mot titlar, fotbollen som spelas på White hart Lane kan lika gärna spelas på Fratton Park eller i Lincolnshire. Spelarna som har Spurs färger är som ett väl använt bildäck, det saknas mönsterdjup.Det är svårt att tycka något om Spurs. Visst, det är ett rivaliserande gäng i Norra London, men då man inte bor i staden, så har jag svårt att ställa mig och kräkas på deras uppfart eller skicka en nidbild av Jol föreställande en profet. Runt en 10:e plats och fjärran från Europa är normalhantering av detta lag. Lag som Chelsea, ManU och Liverpool är lag som hetsar upp mig för de är direkta hot mot titlarna. Spurs är det inte, har aldrig varit det, kommer aldrig att bli det. St Totteringham's Day, here I come.
