- -
Highbury R.I.P: Arsenal-Wigan 4-2 (2-2)
Efter en match signerad den mest sentimentale Hollywood-regissör så sa vi: Farväl Highbury!
Börjar med att be om ursäkt ifall jag missar något i den här matchrapporten då jag upplevt dagen i något slags paralellt universium. Så det kan hända att namn eller en eller annan situation har missats och glömts bort.
Dagen började med att jag vaknade med en huvudvärk och som inte släppte förrän 19.30. Exakt efter att man räknat ner på Highbury och med det avslutande konfettifyrverkeriet sagt: Farewell Highbury!
Innan dess så hade vi upplevt en märklig dag och en märklig match. Eftermiddagen inleddes med nyheten om att Tottenhams spelare drabbats av matförgiftning och att deras match kanske skulle ställas in. Någon som är konspiratoriskt lagd la säkert ihop 1+1 och fick fram 3 då det kändes som att det hela kom lite väl "lämpligt". Det bestämdes dock att matchen skulle spelas som bestämt. Game on!
Ju närmande avspark man kom desto mer förväntan infann sig. En nervös förväntan. Huvudvärken gjorde sig ännu påmind.
Strax innan 16.00 fick vi se spelarna i spelargången och snart äntrade de Highburys excellenta gräsmatta. Med vemod i tankarna hann man fundera över att det var den näst sista avsparken på vår anrika arena.
Första halvlek
Wigan sparkade igång matchen efter att domaren Uriah Rennie blåst i pipan och spelet kändes lika nervöst som man själv gjorde. Det böljade fram och tillbaka utan att egentligen ta fart. Arsenal hade en chans efter att Jose Antonio Reyes spelat bollen snettinåt-bakåt till Thierry Henry vars skott blockerades av en försvarare.
Tills i den sjunde matchminuten då Arsenal fick en hörna som Reyes vandrade ut för att slå. Den hamnade på en Wigan-spelare men kom tillbaka till Reyes som försökte utmana en försvarare men blev av med bollen som snappades upp av Francesc Fabregas som slog ett inlägg in mot mitten av straffområdet. Bollen skarvades vidare av Sol Campbell och Robert Pires stod som vanligt på rätt plats i straffområdet. Pires avslutade, rakt på en försvarare. Fick tillbaka bollen och kunde peta en i den. One nil to the Arsenal!
Bara kort därefter utbröt ett stort jubel på Highbury då man fått reda på att West Ham tagit ledningen mot Tottenham med 1-0.
Den sköna ledningen varade tyvärr bara till den tionde minuten då Wigan fick frispark efter att Emmanuel Eboue foulat Lee McCulloch. David Thompson slog frisparken mot den första stolpen och Paul Scharner höll sig framme med en tå och petade in bollen mitt framför Jens Lehmann. Dåligt försvarsspel då Scharner fick löpa rakt igenom straffområdet utan att någon fångade upp hans löpning.
Wigan arbetade hårt och deras långa bollar mot sina forwards, Jason Roberts och Henri Camara, orsakade en del oro bland Arsenals försvarare. Men de red ut stormen. När det kändes som att Arsenal hade fått ordning på spelet så fick Wigan en billig frispark.
Thompson ställde återigen upp för att ta frisparken. Lehmann väntade sig ett inlägg och hade intagit en position för att ligga lite före när inlägget kom. Thompson tog en rövare och slog bollen direkt mot mål. Och direkt i mål. Kan egentligen inte klandra Lehmann då han troligen förväntade sig ett inlägg, men det var ändå ett slarvigt målvaktsingripande.
Nu kändes det smått jobbigt. Wigan hade visat att de minsann inte tänkte lägga sig ner utan en fight. Tankar om att man skulle kunna förlora den sista matchen på Highbury susade genom huvudet, men försvann snart.
Alexander Hleb vann bollen på mittplan och spelade en kort passning till Pires som med en touch passade till Henry som undvek offside och löpte i djupled mellan Wigan-försvararna. Henry satte bollen i målvakten Mike Pollitts högra hörn med en distinkt bredsida.
Så kom nyheten om att Tottenham kvitterat. Ett sorl gick genom publiken. Man befarade det värsta. Men det visade sig lite senare att vi har en spelare vid namn Thierry Henry.
Sammanfattning av första halvlek
Arsenal spelade nervöst och slarvade en del med pasningarna vilket skapade möjligheter för snabba omställningar för Wigan. Kändes som att de vinröda var tagna lite av stundens allvar.
Andra halvlek
Arsenal kändes mer på hugget i inledningen av andra och på hugget var även den där Henry. I den 58:e minuten gjorde Thompson en fin dribbling och bortmanövrerade tre Arsenal-spelare, men när han skulle spela hem bollen säkert till en försvarare eller målvakten så spelade han den rakt i famnen på Henry. Steven Gerrard-all-over.
Henry gjorde inget misstag utan rundade Pollitt genom en panter-lik rörelse och slog in bollen i det öppna målet. 3-2 till Arsenal. Och då man återigen var i ledning så hade man på grund av att Tottenham ännu bara hade oavgjort mot West Ham åter greppet om fjärdeplatsen.
Strax därefter gjorde Pires en fin löpning längs vänsterkanten och ner mot sidlinjen. Han spelade bollen snettinåt men den tog en touch på en försvarare och tog en liten båge in framför mål. Fabregas dök fram och nickade men Pollitt gjorde en utomordentlig räddning.
I den 73:e minuten utgick den för dagen pigge Pires och in kom Fredrik Ljungberg. Pires hyllades samtidigt av publiken då detta kna ha varit fransmannens sista match på Highbury.
In samtidigt som Ljungberg kom Wigans svensk Andreas Johansson. Han skulle dock inte bli långvarig. För bara sekunder senare hade Arsenal en fast situation och bollen hamnade hos Henry som chippade in den över Wigan-försvaret mot Ljungberg. Johansson hade fattat ett kraftigt tag om sin landsmans arm och domare Rennie blåste helt korrekt straff. Däremot tyckte jag att det röda kort han delade ut till Johansson var lite väl tufft.
Henry tog hand om straffen och fullbordade sitt hattrick. Han föll ner på knä efter målet och kysste Highburys gräsmatta.
Minuter därefter kom jublet. West Ham hade tagit ledningen mot Tottenham och fjärdeplatsen var nu mer eller mindre klar. För inte skulle Tottenham göra två mål? Nej det skulle de inte.
Kameran zoomade in Henry som knöt nävarna och skrattade. Han visste vad som hade hänt. En fantastisk bild och en bild säger mer än tusen ord.
Dennis Bergkamp kom in istället för Reyes och drog ner ett extra stort jubel från läktarna. Och holländaren var nära ett klassiskt Bergkamp-mål när han försökte chippa/lobba in den i målvaktens bortre hörn. Men en så perfekt avslutning på Bergkamp och Highburys långa och trogna karriär hade bara varit för bra för att vara sann.
Rennie blåste i pipan efter dryga två stopptidsminuter och den sista matchen på fantastiska Highbury var till ända.
Spelarna jublade och kramade om varandra. Ett hårt arbete var fullbordat och Highbury hade fått en värdig avslutning som sig bör.
Sammanfattning av andra halvlek
Arsenal såg mycket mer avslappnade ut i andra halvlek och det kändes inte lika nervöst längre. Passningsspelet och löpningarna plus ett hårt arbete gjorde att man kunde föra spelet bättre i andra halvlek. Wigan-spelarna Thompson och Johansson hjälpte också till en aning med sina "tilltag". Vi tackar för det.
Vi tackar även West Ham som verkligen gjorde sitt jobb för att avfärda Tottenhams utmaning om fjärdeplatsen. För visst fanns det en oro om att West Ham skulle vila alltför många spelare då de ska spela FA-cupfinal nästa helg. Vi önskar för övrigt dem lycka till i den!
Vilka ord ska man använda för att sammanfatta den här dagen? Hur ska man klä den känsla man haft? Det går inte.
Jag sa efter matchen och efter avslutningsceremonin att man vaknar säkert upp imorgon bitti och så är det söndag igen. Det som hänt idag känns alldeles overkligt. Och det är precis som om allt är regisserat av en sentimental Hollywood-regissörer. Finns den här dagen över huvudtaget? Ja det återstår att se imorgon när man vaknar.
Vi säger tack, adjö och farväl till Highbury! Tack för en lång och trogen tjänst. Du har varit underbar har tillsammans med alla spelare som beträtt ditt gräs genom åren gett oss fantastiska minnen. Vi glömmer dig aldrig! En tår infinner sig i ögonvrån och jag torkar snabbt bort den för att sambon inte ska tycka att jag fäller en tår över något som för henne är ganska trivialt. Men för oss supportrar är Highbury inget trivialt. Det är världens vackraste arena. Snart inviger vi dock världens modernaste och finaste arena borta vid Ashburton Grove. Trots det kommer Highbury att för alltid finnas med oss i våra hjärtan.
Tack älskade Highbury! Tack för allt!
Highbury R.I.P.
Spelarbetyg
Jens Lehmann 10
En klant vid 1-2, men man kan inte klandra honom för att ha försökt ligga ett steg före. Stabil i övrigt.
Emmanuel Eboue 10
Arbetade hårt matchen igenom och var framme offensivt vid flera tillfällen.
Kolo Toure 10
Återigen en fantastisk match. Underbar spelare som brinner för det han gör. Och det syns.
Sol Campbell 10
Hade problem i några en-mot-en-löpningar i första halvlek, men arbetade sig sakta in i matchen och var klockren.
Ashley Cole 10
Ser fortfarande lite ringrostig ut men blev bättre och bättre allteftersom. Mer offensiv i andra.
Alexander Hleb 10
En av de bästa spelarna. Arbetade hårt både offensivt och defensivt. Täckte stora ytor på mittfältet.
Francesc Fabregas 10
Är killen bara 19? Har en sån otrolig mognad i sitt spel och är nästan alltid passningsbar.
Gilberto Silva 10
När han är som bäst syns han inte. Och idag syntes han bara en gång när han slog en felpassning.
Robert Pires 10
Arsenals bäste spelare i första halvlek. Arbetade otroligt bra ända till han blev utbytt. Skönt sista Highbury-minne om Pires lämnar klubben.
Jose Antonio Reyes 10
Pigg under hela den tid han var på plan. Är dock bättre som yttermittfältare.
Thierry Henry 10
Världens bäste spelare.
Inbytta:
Fredrik Ljungberg 10
Ordnade straffen och hade några bra chansen till avslut.
Dennis Bergkamp 10
The Iceman. Dennis the Menace. The non-flying dutchman. Kärt barn har många namn. Tack för alla minne du gett oss.
Robin van Persie 10
Visade att han ville ha boll och gjorde några bra offensiva löpningar.
Matchfakta
Mål
Arsenal: Pires (8), Henry (35, 58, 76 str.)
Wigan: Scharner (10), Thompson (34)
Gula kort
Arsenal: Francesc Fabregas
Wigan: Matt Jackson
Röda kort
Wigan: Andreas Johansson
